Underbara sommar


 
Idag har det varit sommar på riktigt. Upp mot sådär 30 grader ungefär. Dagen bara försvann och jag har varit utomhus nästan hela dagen. Efter min oplanerade sovmorgon gick jag en promenad i värmen innan jag åt frukost i solen på terrassen. Sen cyklade jag till stallet och var där i några timmar, kylde ner hästarna med vattenslangen, red en liten runda och så. Sen cyklade jag hem och fick med mig mamma till stranden. Badade och åt mjukglass och sen hem och byta om för att köra iväg för att lillasyster skulle på massage. Vi gick en promenad under tiden och sen storhandlade vi. Till middag blev det grillning och vi satt ute och åt och sen tog jag en powerwalk. Skönt att kunna gå i t-shirt och shorts trots att klockan är över nio på kvällen. Sommarkvällar när de är som bäst.
 
Jag är nöjd med vad jag har gjort idag men humöret har pendlat jobbigt mycket. Redan igår blev jag arg och sur för att jag inte vann "kampen om midsommarafton". Vi har delade meningar om vad som ska hända här i huset om jag säger så... Lillasyster vann och ska ha fest. Och ja, jag är arg över det. Komplicerat det där. Så ja, vi får se hur midsommarafton blir för min del. Första delen av dagen blir säkert kul och trevlig men sen... det jobbiga är att jag inte kommer kunna ändra min inställning heller för jag känner så väl igen den här sidan av mig själv. Det går inte och jag vet att det går ut över maten och att jag kommer röra på mig mer. Men strunt samma. Jag orkar inte bry mig.
 
Nu ska jag krypa ner i sängen igen och titta vidare på serier och sen ska jag upp ganska tidigt imorgon och plocka blommor och göra en midsommarkrans. Sen till midsommarstången och ja, sen får vi se. Bada ska jag göra i alla fall. Och äta jordgubbar.
 
Nöjd tjej en varm sommarkväll.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag vet hur tufft det är att kämpa emot ätstörningens demoner men utifrån det du skriver känns det inte som att du ens försöker, hur många promenader tog du igår?! Och powerwalk på kvällen?? I vilket syfte då?! Som underviktig är det ju riktigt onödigt och göder bara tankarna ännu mer....men allt det vet du ju redan....

Svar: Jag kämpar, det kan jag lova dig. Men man kan väl inte alltid vara på topp? Vissa dagar blir sämre helt enkelt, och speciellt när det blir en situation som jag inte klarar av att hantera på ett bra sätt. Och som svar på din fråga så tog jag en promenad + powerwalk igår. Just promenaderna som har varit mitt största tvång har jag faktiskt minskat ner på och jag går ofta emot ätstörningen där. Powerwalken tog jag för att jag mår bra av det. Speciellt när det är en varm sommarkväll och jag kan gå på landet, för det är där jag trivs och mår som bäst. Sen det där med undervikten. Jag har ingen uppfattning om det för tillfället eftersom jag inte har tittat på vågen på många månader. Sen har min nuvarande behandlare inte nämnt något om att jag behöver gå upp i vikt och även om jag misstänker att det kanske är så, så är det svårt för mig att tro när ingen säger det till mig. För viktångesten är mitt allra största problem, vilket det säkert är för många som är sjuka, och det behöver jag jobba mycket, mycket mer med, det är jag fullt medveten om.Och som jag skrev i början så kan jag lova dig att jag kämpar varenda dag. Jag är väldigt stolt över mig själv just nu att jag har klarat av en hel termin på universitetet och utan att låta anorexin ta över igen, trots att jag har haft det tufft stundtals. Utöver skolan har jag jobbat lite grann och varit i stallet de flesta dagarna i veckan. Dessutom har det varit extra jobbigt eftersom "min" häst blev skadad och inte går att rida med, och just det var jag rädd för att jag skulle ta ut över maten, men det blev som tur var inte så, just eftersom jag har lärt mig att hantera sorgliga saker på ett annat sätt. Jag har klarat av så mycket mer än jag trodde att jag skulle göra och är nöjd med det. Så det så.
Sofie

2013-06-21 @ 13:36:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0