Jag vinner ingenting på att stressa


 
Stressig start på veckan. Jag var jättetrött när jag vaknade imorse trots att jag säkert nästan sovit åtta timmar. Gav mig själv till och med en liten sovmorgon för att jag skulle få sova tillräckligt men inte hjälpte det. Typiskt att tröttheten var så stark när jag hade hela dagen planerad. Att regnet öste ner i omgångar gjorde ju inte saker lättare. Jag lärde mig en sak idag i alla fall och det är att alltid ta regnbyxor på när jag cyklar till stallet även om det bara duggar lite för det kan faktiskt börja ösregna, vilket det då gjorde idag. Så när jag väl kom fram (motvind också såklart) så var jag genomblöt. Kul liksom... men det fixade sig och jag slapp regnet när jag red. Och jag hade medvind på vägen hem sen (måste ju försöka se det positiva). Kom hem, slängde mina blöta kläder lite varstans, bytte om och sen skjutsade lillasyster mig till jobbet. Gick i rekordfart till dagis och sen till skolan. Tur hade jag och slapp regnet nu också. Sen rullade allt på och jag kunde stressa ner lite. Fixade mellis, lekte lite, satt med 3-åringen i famnen och fixade sen middag. Och pappa hade som tur var några ärenden att göra efter jobb så han hämtade upp mig på vägen hem. Skönt att slippa bussen, eller bussarna rättare sagt.
 
Dagen gick ihop, och jag klarade av det som jag skulle. Sedan märker jag att maten blir lidande när jag stressar så och det märks tydligt nu på kvällen att jag inte har ätit ordentligt eftersom suget är större. Det är svårt det där... Nu ska jag alldeles strax krypa ner i sängen. Jag ska skriva en lista på vad jag ska göra imorgon, försöka planera maten och så. Imorgon ska jag inte stressa. Jag ska försöka tänka på att löser sig på något vis, kanske inte på det sättet som jag hade planerat från början men det gör inget. Ta en sak i taget, och glöm inte att andas däremellan.
 
Natti!
Lugn och ro på bryggan. En favoritstund från i somras.
 

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0