Jag får inte ramla så mycket


 
Det har varit mycket tankar idag. Tankar om framtiden, det som är nu och det som har varit. Jag har gått och tänkt på veckan som varit och speciellt på samtalet i torsdags och det som sades där. En sak skrämmer mig lite mer än andra just nu och det är att andra ska tappa tron på mig. Jag vet att jag själv tappar tron på mig själv då och då men skulle jag få höra det från någon annan så skulle världen rasa, eller det skulle i alla fall vara väldigt jobbigt att höra. Jag vet att det hänger på mig om jag ska lyckas ta mig hela vägen in i mål men det betyder inte att jag inte behöver stöd, hjälp och hejarop. Det tror jag att alla behöver. Det är dessvärre inte så lätt att alltid be om det där som jag kanske skulle vilja, för jag sluter mig lite grann och gömmer mig gärna när det blir jobbigt. Jag tror att jag ska klara mig själv, säger till mig själv "Skärp dig! Du har fått tillräckligt med hjälp nu!" och så vidare.
 
Jag fick ett slags uppvaknande då i torsdags. Insåg lite grann att jag håller på att ställa till det för mig - igen. Jag vill inte det. Inte alls. Jag vill inte vara den som får stämpeln ett hopplöst fall. Jag vill göra framsteg och sedan en dag stolt kunna säga att jag tog mig i mål, att jag överlevde.
 
Det går. Jag måste bara lita på mig själv, och inte ramla så mycket som jag gör. Små steg framåt hela tiden. Då blir det bra.
 
 


Kommentarer
Postat av: kampentillbaka

vi är många som tror på dig.komigen nu fina, detta fixar du!! HEJJA, hur länge ska du gå kvar på capio :)? kram<3

2012-11-12 @ 12:54:37
URL: http://mergimebytyqi.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0