Den vanliga tisdagsångesten


 
Jag har hunnit med mycket idag. Dagen har rullat på och jag har försökt hänga med. Sov jättedåligt inatt på grund av halsen som gjorde så ont. Så irriterande då jag för en gångs skull kom i säng tidigt (enligt mina tider) och var stolt över det och så kunde jag inte somna... bytte täcke säkert tre-fyra gånger. Bolltäcke, duntäcke, bolltäcke, duntäcke... somnade nog med bolltäcket tillslut tror jag. Drömde mardrömmar sen när jag väl somnade också. Bingo liksom. Och så klart var det om vägningen. Tisdagsångesten kom verkligen tillbaka som ett slag i magen. Väntan i korridoren, stegen in i rummet, steget upp på vågen... det sitter starkt i det där. Jag fick belöning för mitt kämpande de senaste dagarna i alla fall. Skönt det. Annars hade besvikelsen varit stor...
 
Jag hade ett bra samtal efteråt och det kändes skönt att kunna berätta om en del positiva saker. Jag har hittat lite ny styrka igen. Otroligt viktigt. Det kom upp en del jobbigt också och känslorna bubblade inom mig. Som att jag är besviken över att jag inte var så frisk som jag hoppades på när jag slutade på dagvården, att jag sprang så många omvägar så för att jag inte klarade av rädslan och ångesten över viktuppgången... men jag ska inte fastna i det tänket att jag kunde ha gjort så mycket bättre, för då kunde jag inte det. Sjukdomen var stark och är stark, men jag måste se det jag har framför mig. Jag kämpar vidare och vikträdslan ska jag bryta ner. Jag vet att jag måste gå upp tills jag når normalvikt, men hur det ska gå till vet jag jag inte riktigt... men jag dricker mina näringsdrycker och jobbar på att äta mer fullvärdigt. Det är det jag kan göra nu...
 
Eftersom jag var uppe så tidigt och inte hade någonting att göra så hann jag med att rida två hästar idag. Först tog jag Viril och det blev en rodeotur. Ett antal bocksprång och så kastade han sig åt sidan några meter också några gånger. Det var ju sådär kul att hamna ute i åkern. Två gånger var jag nära att flyga av men jag höll mig kvar. Tur det. När vi kom hem till stallet kunde jag andas ut igen. Sen blev det en betydligt lugnare skrittrunda i mörkret på Abbey. Inte för att det är sådär jättekul att rida när det är mörkt men det fick gå.
 
Jag har varit duktig och lagat middag idag också, och det blev tre matlådor dessutom. Super! Nu sängen kanske. Får verkligen hoppas att halsen inte stör lika mycket inatt. Jag har inte direkt vilat idag så jag får kanske ta den smällen men imorgon ska jag försöka bättra mig och vila innan jag ska jobba. Men ett försök att sova nu då. Eller snart...
 
Min belöning för dagen. Jag tyckte att jag förtjänande det efter
mardrömmar, vägning, rodeotur, halsont och så...
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0