Stegen är små men viktiga



Jag överlevde dagen. Det var inga 10 kilo plus på vågen och jag kunde andas ut och faktiskt vara närvarande på temagruppen. Det är alltför många gånger som jag har dragit luvan över huvudet och knappt varit kontaktbar resten av dagen. Jag försöker göra så att det inte ska bli så igen men de dagarna kommer också och då får jag acceptera det. De behövs väl också på något vis.

Dagen rullade väl på annars. Fast lite extra jobbig lunch och tankarna snurrade lite för mycket och var lite för elaka. Men ja det gick ner även om jag fick tugga fortare på slutet. Sedan får jag varje lunch kämpa för att få ner den där mjölken som bara jag dricker. Jag måste hela tiden påminna mig om att jag behöver den. Typiskt att den tanken aldrig verkar stanna kvar i huvudet utan åker ut lika snabbt som den kom in. Magont fick jag också efter lunchen och det nådde sin topp när jag gick hem då det högg i magen. Mindre trevligt eftersom jag var rädd för att ramla ihop mitt på gatan.

Kvällen har varit fin. Magontet försvann under timmarna i stallet. Det gick bra på träningen (natural horsemanship) och jag känner mig nöjd. Det känns konstigt att känna så men det känns bra. Nu har klockan hunnit bli lite för mycket och jag borde genast krypa till sängs vilket jag också ska göra. Jag hoppas att jag får drömma sött inatt. Det vore trevligt.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0