De drar i varsin arm



Det är mycket som snurrar runt inuti huvudet. Jag trasslar in mig gång på gång och gör allt så mycket krångligare än vad det hade behövt vara. Jag är arg och besviken på mig själv för att jag agerar som jag gör i vissa situationer när jag vet precis vilken fälla jag leder ner mig i. De situationerna går inte alltid att undvika. Jag snubblar men jag får väl göra det antar jag, för det är så jag lär mig. Visst?

Jag är lite rädd för framtiden. Jag måste nog försöka hitta lite extra kämparkraft där inom mig, och kanske blunda lite mer. Jag måste koncentrera mig på min väg och vad jag vill och vart jag är på väg. Det är det som är det viktigaste.

Jag önskar att det fanns en stänga-av-ångesten-knapp. Och en varningsklocka som tjuter jättehögt när jag gör något som jag egentligen inte borde. Ofta märker jag inte förrän efteråt att det där jag gjorde kanske inte var så bra. Just då känns det ju så rätt. Åh, det är inte lätt... det sjuka och friska drar i varsin arm och jag vill egentligen bara sjunka genom jorden.

Ny dag imorgon och då tar jag nya kämpartag. För ge upp tänker jag aldrig göra.


Esmeralda njuter av livet.



Kommentarer
Postat av: Li

Jag hejar på dig och vet att du kommer klara det, men det får ta tid. Kom ihåg det :)

2012-06-14 @ 00:17:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0