Jag ramlade tillbaks



Jag märker att anorexin har ett starkare tag om mig nu. Beslutsångesten om vad jag ska äta är värre och när jag har ätit kommer ångesten och gör mig sällskap direkt (om den inte kommer under tiden). Promenaderna är en plåga och när jag försöker stå emot (som ikväll) slutar det oftast med att jag ändå hamnar utanför dörren för att dämpa skriken inuti huvudet. Jag släpar med pappa till affären i god tro om att vi ska köpa yoghurt och frukt när det egentligen är pepsi max suget som är för stort. Jag struntar i att laga mat som jag har planerat med ursäkter som att jag inte orkar, men sanningen är att det är för ångestframkallande och det är lättare att äta kycklingfilé och grönsaker för tredje dagen i rad.

Vad händer? Hur hamnade jag här igen?

För ett år sedan var jag i England och mådde helt okej. Jag visste att jag hade en bit kvar på vägen att kämpa mig igenom men inte trodde jag att jag skulle falla så hårt. Det blev så fel som det kunde bli.

När jag gick hemma och väntade på att bli inlagd i Varberg lovade jag mig själv att aldrig hamna i den situationen igen. Och ändå gjorde jag det. Nu går jag här hemma igen och väntar på bättre tider. Men vet ni? Jag ska klamra mig fast vid det lilla jag har och kämpa på så gott jag kan så länge. Jag ser ljuset där framme och en dag ska jag stå där och se tillbaka på de här åren och tänka på hur skönt det är att kunna lägga dem bakom mig. Det är min dröm och den ska bli sann. En dag så...

Du är en smart tjej sa läkaren. Ja, kanske? Jag får väl försöka ta fram den där smarta sidan och använda den till något bra.


Så mycket mer liv och kraft i kroppen för ett år sedan.


Och nu är det kämpigare...



Kommentarer
Postat av: Lina i egen hög person

usch....gråter.....hjärtat......Säg mej,kan jag hjälpa?Snälla,be nån om hjälp,.capio kan lätt dröja 3månader eftersom att de får dröja så pass länge,...hoppas för din skull att de tar in dej snabbt.Men,kan jag göra nåt,hjälpa dej tills du får hjälp?.....gråter....tösen.......Ta hand om dej,...Kram

2012-01-27 @ 02:44:45
URL: http://sotfro.blogg.se/
Postat av: elin

Man kan falla, man kan falla riktigt jävla hårt! Men du är stark, du är en smart tjej:D Du Kan Resa Dig Upp Igen!! Kram<3

2012-01-27 @ 07:50:26
URL: http://elinwkarlsson.blogspot.com
Postat av: Jessika

Hej Sofie har följt din blogg av och till ända sedan Capio och måste säga att du är stark! Det är starkt att visa att man ramlat för det visar viljan att komma tillbaka. En sak däremot gör mig ledsen och det är att vi är så många som faller tillbaka! Anorexin är en ond sjukdom. Det finns så många fina människor bakom sjukdomen som inte borde vara där. Försök ta hand om dig det skall jag. Kram Jessika

2012-01-27 @ 10:58:08
Postat av: Linda

Hoppas du inte får vänta länge på att komma till Capio. Min väntetid var lång.

2012-01-27 @ 22:04:57
URL: http://peaklinda.blogg.se/
Postat av: Sofie

Jessika: Tack för dina fina ord. Jag känner mig inte speciellt stark men jag försöker så gott jag kan att ta in dina ord. Och ja, det är en ond sjukdom som bara luras och håller på. Usch och fy!

Var rädd om dig! Kram!

2012-01-27 @ 23:12:46
URL: http://skrivetavsofie.blogg.se/
Postat av: Malin;

Man måste falla för att ta sig upp, klychigt nog. Det är inte ofta det går första gången, men du har så mycket mer vishet nu, sofie. Den här gången vet du vad du INTE ska göra, och vad som får dig att falla, eller hur? Var rädd om dig, och ge inte upp <3

2012-01-28 @ 15:28:39
URL: http://hallonte.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0