Det gör förbannat ont att göra rätt



Idag fick jag fick en hård spark i magen som gjorde att jag tappade andan. Jag kände flodvågen av tårar trycka bakom ögonen men det var bara några enstaka tårar som ensamt letade sig nedför mina kinder. Jag vet inte varför alla de andra tårarna stoppades, kanske var det av skam eller rädsla? Vad det än var så gömde jag huvudet i luvan och försvann in i mina egna tankar.

Jag fick många kramar och fick höra så bra och kloka ord. Jag försökte ta in kärleken och alla fina ord, och jag är så tacksam för allt. Det ska ni veta <3

Även fast jag har svårt att se det så vet jag att jag kämpar på bra. Det är bara det att det gör så förbannat ont att göra rätt. Jag önskar att det inte gjorde det men det gör det.

Jag måste fortsätta min vandring. Inget får stoppa mig, ingenting alls. Jag tänker inte stanna här och vända tvärt om, så som jag har gjort flera gånger förr. Nu ska jag stå ut i smärtan och våga fortsätta gå framåt. Så imorgon tar jag huvudet ur luvan och försöker sträcka lite på mig. Vågar jag stå ut så kommer det så småningom att kännas bättre. Det sägs så i alla fall.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0