Det är tillåtet att sörja



Jag är delad i två. Två viljor som slåss om vem som är starkast. Kvar blir jag som stampar på samma ställe och fastnar i samma gamla tankemönster. Jag känner igen det här så väl.

Anorexin eller det friska, vem ska få vinna? Svaret är enkelt egentligen. Klart att jag väljer det friska. Trots att valet är så enkelt är det inte lika enkelt att nå dit. Vägen är lång och just nu känns den väldigt lång, nästan omöjlig. Jag befinner mig vid samma vägskäl som jag har gjort förut. De andra gångerna vände jag direkt och sprang tillbaka till anorexins trygga famn. Nu då? Jag vet ju att jag inte vinner något på att bli rädd och springa tillbaka. Det finns absolut ingenting att hämta där. Varför kan jag inte då bara välja den rätta vägen och strunta i den andra? Jo, ni ska veta att anorexin är väldigt bra på att snurra mig runt sitt lillfinger.

Jag kanske står och stampar vid det här vägskälet en lite längre stund den här gången. Men bara jag väljer rätt väg och inte blir rädd och springer tillbaks så tycker jag inte att det gör så mycket. Visst känner jag mig hopplös som inte direkt kan gå den rätta vägen. Varför ska jag alltid konstra så mycket? Samtidigt så inser jag att jag måste få sörja. Jag ska aldrig mer tillbaks till där jag har varit. Anorexin ska aldrig få ha ett sånt starkt grepp om mig igen. Det är som att säga hejdå till en bästa vän.

Jag hoppas att jag snart vågar stänga den där mörka vägen och bara går mot det friska. Det är det jag vill och det är det jag ska göra, men det får ta tid. Hellre att det tar lite längre tid än att jag slösar bort ännu fler år på anorexin.

Du försöker lura mig gång på gång, och ofta tror jag på dig, men jag inser mer och mer vad som är sanning och vad som är lögn. Nu ska vi säga hejdå en gång för alla, du och jag.


Äkta glädje.



Kommentarer
Postat av: J

Åh jag känner igen mig så väl och du ska veta att den här texten faktiskt gav mig lite hopp. Jag står också mitt i ett vägskäl under en ätstörningsbehandling och är så nära att gå tillbaka till tryggheten. Sörja...det var ett bra uttryck. =)

2012-04-12 @ 05:23:32
URL: http://emptyispure.blogg.se/
Postat av: S

det här inlägget ska jag spara på min dator och läsa varje gång jag själv står i det där vägskälet.



jag är säker på att du kommer att välja rätt väg så småningom!

2012-04-14 @ 09:54:30
URL: http://hondarinne.blogspot.com/
Postat av: Malin;

exakt såhär kände jag för några månader sedan; det gjorde så ont, verkligen som att på vinka farväl till en kär gammal vän. det gör fortfarande jävligt ont ibland, men 99 % av tiden är jag glad, och tillfreds över att jag valt att leva istället för att bara överleva i en falsk trygghet.



'hellre en timme som tiger,

än flera år som ett får'



låt det göra ont, låt det svida, låt dig själv gråta, skrika och sörja. för det är värt det i slutändan <3

2012-04-14 @ 11:41:17
URL: http://hallonte.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0