Hej igen.


De senaste dagarna har det kliat i fingrarna efter att få skriva. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska börja skriva här igen. Just nu känns det som att jag ska det men jag kanske tröttnar snart igen. Vi får väl se hur det blir. De har i alla fall hänt mycket sen jag tog beslutet att sluta skriva i april. En vårtermin har avslutats, en händelserik sommar har flugit förbi, höstterminen har börjat och jag har flyttat till Lund. Och så har jag avslutat med öppenvården. Jag tröttnade på att vänta på att få en ny behandlare och kände att jag inte kom framåt så i somras sa jag tack och hejdå. Med tanke på att jag skulle flytta efter sommaren så var det kanske inte det allra klokaste beslutet men det kändes ändå rätt. Och ja, att flytta har varit både kul och svårt. Vissa dagar är rena bottennapp och jag vill bara ge upp men många dagar är bra och det känns ändå bra att bo själv igen. Det är enda sättet för mig att nå mitt mål. De sista stegen är inte enkla. Till exempel att köpa hem mat kan vara svårt och jobbigt eftersom det blir så tydligt att det är jag som ska äta det. Men jag måste lära mig att hantera det och allt annat. Det finns liksom ingen annan väg. Och framförallt stå ut när det blir jobbigt och säga till mig själv att det blir bättre.
 
Sommaren var fantastisk på många sätt, jobbig på många sätt också. Men det är livet liksom. Vädret var ju på topp och jag badade jättejättemycket i havet, red i linne och shorts varje dag och tog härliga kvällspromenader. Förutom det hade jag en underbar vecka på Cypern med mamma, tre fantastiska veckor som ledare på ett läger, myshelg med familjen utanför Norrköping och flera andra roliga saker. Det var en fin sommar och mitt hår har nog aldrig blivit så solblekt som det blev denna sommaren. Sen blev det höst och alltså dags för flytt till Lund och en ny termin. Kul, jobbigt, skrämmande - typ så. Men det bästa jag kan göra just nu för att ta mig framåt.
 
Jag har lärt mig mycket de senaste månaderna. Jag har gjort bra val, mindre bra val, ramlat platt ner i marken, rest mig upp, ramlat igen och rest mig upp igen. Egentligen har jag åkt en berg- och dalbana med många branta stup och loopar som aldrig tar slut. Och även om jag har fått kämpa extra mycket och fått ta några hårda smällar sen jag flyttade så ser jag ändå positivt på framtiden. Jag ser framåt, men visst kan jag ibland sakna tryggheten och stödet som jag hade. Men att bo själv igen och klara av studierna betyder mycket för mig. Och jag ska nog få ordning på allt runtomkring också, jag får ge det lite tid bara. Det fixar sig.
 
Så vi får väl se om skrivlusten håller i sig. Just nu känns det bra i alla fall :)
 
 
En liten sammanfattning av den fina sommaren!
 


Kommentarer
Postat av: Fredrica

Hej igen! Jag tycker det är kul att du har börjat blogga igen! :-)

Svar: Tack, vad kul! :)
Sofie

2014-10-14 @ 13:02:35
URL: http://www.choisitlavie.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0