Den där jag-vill-inte-göra-någonting-alls-känslan


 
Ni vet den där känslan när man verkligen längtar efter att få komma hemma och bädda ner sig i soffan och inte göra något vettigt alls? Jag brukar känna det när jag har haft fullt upp en hel dag, när jag är jättetrött eller om det är dåligt väder ute. Jag tycker om att den känslan kommer lite då och då men problemet är att det i princip aldrig blir som jag hade tänkt. Jag kan längta en hel dag efter att på kvällen få bädda ner mig i soffan och bara se på tv, och jag tror att det ska bli så också eftersom jag är så trött och faktiskt har bestämt att det är det jag ska göra. Problemet är att den där känslan ofta försvinner alldeles för snabbt igen och istället för att ligga lugnt i soffan blir jag rastlös och kan inte alls ta det så lugnt som jag hade längtat efter hela dagen. Jag blir så besviken på mig själv varenda gång det händer... men saken är väl den att jag är för rastlös för att bara inte göra någonting, alternativt att ångesten kommer och gör mig sällskap.
 
De gångerna då jag faktiskt lyckas med mina planer på att ta det lugnt är om jag har sällskap av någon annan eller att jag verkligen är jättejättetrött. Eller att jag är sjuk i typ vinterkräksjukan och inte orkar lyfta ett finger utan ligger i soffan hela dagen (hemska minnen). Så visst går det ibland men alldeles för sällan. Men jag jobbar på det för det är väldigt skönt att bara inte göra någonting ibland. Och jag behöver fortfarande öva på att vila ordentligt, och sova också för den delen.
 
Att jag kom att tänka på det här idag var för att jag knappt sov någonting alls inatt men behövde gå upp tidigt för att åka tillbaka till Lund och sen vara några timmar i skolan. Sen skulle det regna hela dagen och då tänkte jag att jag som är så trött säkert kommer kunna ta det lugnt hela eftermiddagen/kvällen när jag kommer hem. Det blev ju inte riktigt så. En kombination av myror i benen och att det inte regnade så mycket som de hade sagt. Nu regnar det dock ordentligt så förhoppningsvis har jag en lugn kväll framför mig...
 
                                      Det var en vacker kväll i fredags.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0