I'm not that fragile, I'm not gonna break


 
Varför ska det alltid vara så mycket svårare att gå och lägga sig när man måste gå upp en viss tid nästa morgon? Jag som har varit så trött på kvällarna den senaste tiden och släckt lampan vid midnatt var helt plötsligt jättepigg igårkväll och hade ingen lust alls att gå och lägga mig. Typiskt det där. Jag har som tur är sovit mycket och bra under jullovet så jag känner mig utvilad och är redo för de två sista veckorna av denna terminen innan vi övergår till vårterminen och nya kurser. Lite småångest över hur jag ska få klart mitt fördjupningsarbete om träningsberoende men det känns ändå mycket bättre efter handledningen idag. Det går på något vis.
 
Idag har jag satt upp ett mål för våren och det är att jag ska springa vårruset i början av maj. Jag behöver ett mål att kämpa efter. Sedan är ett annat mål att löpningen inte ska ha samma funktion som många av mina ångestdämpande promenader har. Det är inte det som är meningen. Precis som med ridningen vill jag känna att jag utvecklas och gör det för att jag tycker att det är roligt. Jag hoppas att det kan hjälpa mig att få friskare tankar om träning och inte bara tänka i kalorier. Sedan vet jag inte om det någonsin kommer försvinna helt... det är svårt att veta. Men jag har alltid tyckt att idrott har varit kul och det är det jag tänker på och försöker påminna mig själv om varje dag.
 
Nä, back to work. Skriva, skriva, skriva.
 
Cause what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
 
Back to school, och Lund var sig likt.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0