Fler positiva tankar


 
Vilken dag alltså. 10 timmars jobb med att passa sjukt barn och alltså har jag bara varit inne hela dagen. Behöver jag ens berätta att jag var väldigt rastlös de sista timmarna och hade lika väl kunnat springa de två milen hem. Min taktik för att försöka hålla ångesten borta var att fokusera på det positiva med dagen och att jag fick tillfälle att vila kroppen. Och i och med att jag inte hade något val än att stanna inne hela dagen så blev jag lite lugnare av det. Vi spelade spel, lekte med My little pony, ritade och låg i soffan och tittade många timmar på barnprogram. Men ja, mot slutet var det tuffare. Och inte blev jag gladare när vi hamnade bakom saltbilen på motorvägen och det alltså gick långsamt hem. Och jag slängde mig ut på promenad när vi kom hem. Men jag ger mig själv ändå en liten klapp på axeln för att jag tycker att jag har hanterat dagen bra. Att se det postiva med stillasittandet istället för bara det negativa är ett framsteg.
 
Jag är ganska slut i kroppen och jag önskar att jag inte hade någon skola imorgon men en föreläsning ska jag väl klara av. Sen är det helg! Underbart! Bara jag inte blir sjuk efter idag, vore lite dålig timing. Håller tummarna för att det inte blir så. Men nu ska jag gå en kort promenad och sen sjunka ner framför teven med en stor kopp te. Bra avslutning på en lång dag.
 
Bra tidsfördriv...


Verkligheten är inte alltid som man tror


 
Det känns lite konstigt att ha börjat gå till öppenvården igen. Än så länge går jag bara till sjukgymnasten men vi både pratar och arbetar med kroppen. Det är det att ha fullt fokus på mig och att jag ska börja arbeta med mig själv lite mer nu och inte fly så fort det blir jobbigt... att faktiskt börja gå emot ångesten och förändra mitt beteende. Även om jag har jobbat själv under det senaste halvåret så blir det tydligare mål nu och att faktiskt göra. Idag fick jag rita hur stora olika kroppsdelar var, och ja det var nyttigt att göra. Att få det så konkret på ett papper att jag ser mig själv som större än jag är. Exempelvis så trodde jag att min mage var dubbelt så stor som den är.
 
Igårkväll fick jag rejält mycket ångest. Det var en ordväxling som satte igång kaoset i huvudet och sen kom allt på en gång. Rädsla, sorg och så vidare. Jag sprang runt i ett mörker och fick än en gång erfara hur ångesten kan jaga på mig. Promenad. Kyla. Öppet fönster. Golv. Tårar. Iskallt. Mindre rolig kväll alltså. 
 
Dagen har varit okej. Det positiva är att vi har fått snö och det gör mig glad. Nu är det vitt överallt! Trist att det inte var så under december bara... Man kan inte få allt. Ny dag imorgon. Skola på eftermiddagen och förhoppningsvis lite plugg innan dess.
 


Bästa känslan är när jag ligger på golvet och skrattar så mycket att tårarna rinner


 
Alltså den där känslan när man viker sig av skratt, tårarna kommer och man kan inte sluta skratta... det är en av de bästa känslorna som finns. Och just då mår jag så himla bra. Jag älskar det. Och tänk att jag kan släppa allt tungt som hänger över mig och skratta så mycket att jag gråter. Bästa känslan!
 
Ikväll har jag skrattat sådär mycket. Vi tittade på World tour of Skåne, en föreställning av Johan Glans. Så himla kul och precis vad jag behövde efter en jobbig start på dagen. Först en jobbig natt med jobbiga drömmar och sen gick jag i en ångestdimma de första timmarna av dagen... kaos. Jag sprang runt och gjorde allt möjligt, sen gick jag ut på promenad och efter det fick jag ett ryck och bakade två sorters kakor. Sen gick jag iväg till stallet och pussade på hästarna och skrittade en runda i den iskalla vinden med Viril.
 
Så trots att dagen började med kaos slutar den helt okej. Jag är jättejättetrött och längtar efter att krypa ner under täcket (täckena), samtidigt som ångesten finns där och bankar på mig... men jag ska lyssna på min trötta sida nu. Blir bäst så. Ny dag imorgon och då ska det tydligen snöa här längst nere i söder. Och blåsa såklart. Så galet trött på den här blåsten nu...
 
 


Kall som en isbit


 
Skönt att det är fredag! Det har varit en vecka med mycket nytt så jag behöver samla mig lite och tänka igenom vad jag har framför mig. Och framförallt fokusera på det jag gör här och nu och inte sväva iväg till vad jag ska göra sen. För visst finns det mycket roligt man kan göra och det finns oändligt med möjligheter... men fokus på här och nu är ett måste.
 
Jag har en heldag i Lund framför mig, vilket jag inte är van vid. I princip har jag en föreläsning bara, men idag har jag två och dessutom tre timmars paus emellan. Ja, det är nackdelen med olika kurser men är jag duktig så sätter jag mig på biblioteket och pluggar. Men ja, dags att göra mig ordning. Jättekallt och blåsigt ute idag igen. Jag kommer väl bli genomfrusen idag också. I onsdags efter skolan var jag blå om händerna... inte kul alls. Dålig blodcirkulation var det ja...
 
Viril vet precis var maten är ;-)


Once in a lifetime means there's no second chance


Nu känns det att vardagen har kommit igång igen. En alldeles för lång dag för mig idag med en tidig sjukgymnasttid, sen fick jag vandra runt på stan i några timmar innan skolan började. Efter tre timmars stillasittande var jag genomfrusen och blev inte varm igen förrän jag hade tagit mig till Malmö och satt i bilen. Sen direkt till stallet. Jag hade tänkt gå hem efteråt men när klockan hade hunnit bli kvart i åtta var jag så trött och hungrig och hade noll energi kvar så pappa fick hämta mig. Trots att jag mådde som jag gjorde så tvekade jag ändå att be om skjuts eftersom det blir kaos i huvudet när jag hoppar över en planerad promenad. Men den friska sidan tog över och jag insåg vad som var bäst för mig. Det kändes bra.
 
Jag var som sagt hos sjukgymnasten idag. Sen jag bad om att få tid till en sjukgymnast och en ny behandlare i september har det gått fem månader. Men det kändes bra och det är kanske ändå bra att jag har fått kämpa lite själv. Så nu ska jag väl börja gå till sjukgymnasten och ha basal kroppskännedom en gång i veckan, och så väntar jag då fortfarande på en ny behandlare. Jag behöver jobba med att acceptera min kropp och vänja mig vid att den ska kännas annorlunda och inte koppla ihop det med att jag är tjock. Det är jättesvårt men det finns ingen annan väg...
 
Nä, sängen nu. Imorgon börjar min andra kurs. Ska bli intressant!
 
Viktigt att komma ihåg.


Vita spår i snön


 
Jag tror att hela Sverige har snö förutom vi i det sydvästra hörnet. Jag var på Österlen idag och där var det ordentligt med snö, och det har blåst ordentligt också, så mycket att jag kunde luta mig bakåt och ändå stå upp med vinden i ryggen. Usch. Och det bara fortsätter... Tur att mina kurser inte börjar förrän på tisdag. Behöver en dag till för att samla mig. Imorgon ska jag fixa massa småsaker imorgon som ligger och stör, och vara i stallet. Och blåsa runt lite antagligen om det fortsätter blåsa på samma sätt, vilket de har sagt att det ska göra.
 
Jag sov dåligt inatt på grund av blåsten och för att det var så himla kallt på rummet. Duntäcke och bolltäcke var inte tillräckligt. Egentligen är jag jättetrött men jag har också en ångest som bankar väldigt hårt på mig. Som det känns nu vill jag ut och springa så fort jag kan för att bli av med den... men det går ju inte. Så jag sitter ihopkurad i ett hörn i sängen och försöker andas djupt och tänka på annat. Ångest dödar inte. Det går över. Obehagligt när ångesten blir så stark att det gör ont och jag inte vet vart jag ska ta vägen...
 
Nä, jag får börja ordna upp eller något så att jag kan få tankarna på annat. Och andas...
 
Blåst och snö på Österlen.
 


När livet springer iväg


 
Ofta när någonting går bra och liksom flyter på, då vill man ha mer. Motivationen höjs, det känns meningsfullt och man känner sig lite bra. Så är det för mig i alla fall. Skolan är ju typiskt för det beteendet. Går det bra så blir jag väldigt mycket mer motiverad till att plugga och göra ännu bättre ifrån mig. Jag som har ganska dåligt självförtroende kan känna mig lite bra för en gångs skull. Och det är ju inte så konstigt om jag nu får en bekräftelse på att jag har gjort bra ifrån mig, så fungerar de allra flesta människorna. Men lika snabbt som motivationen och självförtroendet kan höjas kan jag ramla platt ner i marken igen. Helt plötsligt känns allt bara jobbigt och jag vill helst gömma mig under täcket och jag tänker att jag lika gärna kan ge upp eftersom jag inte kan göra någonting tillräckligt bra i alla fall. Det är en balansgång det där. Lite farlig ibland om jag inte tänker mig för innan jag tar ett beslut.
 
Nu befinner jag mig i det läget att motivationen och självförtroendet är lite högre än vanligt. Anledningen är att jag fått högsta betyg på det två hittills rättade reflektionsuppgifterna. Nu väntar jag på rättning av en reflektionsuppgift till och fördjupningsarbetet. Det jobbiga är att det liksom avgör betyget på hela kursen, och får jag inte de betygen jag vill så ramlar jag lite i marken. Motivationen och självförtroendet som är lite högre nu kommer sänkas i alla fall lite grann. Starka krafter det där. Men nu när min motivation är lite högre så resulterade det i att jag anmälde mig till två distanskurser också. Inga stora kurser och ingen går på helfart men det blir ändå mer än 100%... men ja, det ska säkert gå.
 
Detta beteendet är som sagt inte unikt för studierna. Jag känner likadant med ridningen, annan träning osv. Livet överhuvudtaget. Flyter livet på och jag mår bra och får positiva upplevelser så vill jag ha mer. Och då springer mina tankar och drömmar iväg. Det är lite jobbigt ibland för jag blir så delad i vad jag vill göra. Helst vill jag ju göra allt roligt och intressant som jag hittar. Och det går ju inte ihop och då kommer min beslutsångest och det blir inte så mycket av det i alla fall.
 
Lite rörigt det här kanske men detta har varit så tydligt för mig det senaste halvåret med skolan, ridningen och andra händelser i livet. Det känns som att jag står stadigt med ett ben på marken medan det andra svävar uppe i luften. Det är det svävande benet som ställer till det för mig och gör så att jag ramlar ibland. Men jag jobbar för att få ner även det på marken. Allt går på något vis.
 


It's a little bit funny this feeling inside


 
Nu är jag typ klar med mitt fördjupningsarbete. Jag har fått ihop det i alla fall sen finns det mycket som jag kan förbättra känns det som... men det får jag titta igenom imorgon. Inte lönt att göra det nu. Det brukar vara så svårt att trycka på lämna-in-knappen men så skönt när det väl är gjort. Underbart med fredag imorgon och sen jag har ledigt fram tills på tisdag.
 
Förutom att skriva klart arbetet har jag beställt kurslitteratur och det känns i plånboken. Typiskt att de två dyraste böckerna inte går att hitta begagnade. Men jag ska inte klaga. Sen så har jag bokat biljetter till Harry Potter studion, så nu är det bara tåget dit som ska bokas och sen ska vi bestämma oss för ett hotell och boka tåg till/från flygplatsen. Ska bli så himla kul och vi har tänkt bo i en annan del av London där vi inte har varit så mycket innan. Sen kommer jag väl nästan få tvinga mamma att gå i Hyde Park och gå förbi Buckingham Palace och Big Ben och allt det där klassiska. Det hör till tycker jag, vilket inte mamma tycker. Annars så ska vi leta upp precis alla ställen där de har spelat in Harry Potter. Jag har ju min fina guidebok som jag köpte när vi var i Oxford. Men ja, två månader kvar. Mycket som ska hända innan dess.
 
Sista dagen på terminen imorgon då. Kommer kännas konstigt att klassen ska splittras eftersom det har varit en väldigt bra grupp, men så är det. Ska bli kul med nya kurser i alla fall!
 


Lite självförtroende för en gångs skull


 
Två saker gör mig glad och hjälper mig att tänka positivt just nu. För det första har jag fått högsta betyg på de två reflektionsuppgifterna jag gjorde innan jul och för det andra så fick jag Abbey att gå fint i paddocken alldeles själv igår. Jag kämpade så att svetten rann men efter ett tag kom jag över gränsen då jag kan jobba henne utan att behöva lägga all kraft för att få henne att gå framåt. Träningsvärk idag och väldigt nöjd med gårdagen. Så just nu har jag lite extra självförtroende både vad gäller skolan och ridningen. Jag (och säkert typ alla) behöver få resultat och bekräftelse på att jag faktiskt kan. Det är viktigt för att hålla uppe motivationen. Passar bra nu när jag ska slutföra mitt fördjupingsarbete imorgon innan inlämningen på fredag, och sen är höstterminen slut och det är dags att börja nya kurser nästa vecka.
 
Jag tänkte egentligen att jag skulle skriva på mitt arbete nu ikväll men jag fastnade i att leta kurslitteratur och sen hotell i London. Men jag löser det där imorgon. Nu dags att sova.
 
Viril på promenad idag. Och han blir bara bättre och bygger muskler och busar och bockar.

 

Se det positiva istället för det negativa


 
Ingen bra start på veckan. Jag sov bara några få timmar inatt eftersom jag inte kunde varva ner och då lyckades jag såklart inte somna. Sen har maten varit kaos idag, ångesten har bankat på mig och jag har mest varit arg på mig själv. Och allt slutade med att jag tränade ett pass när jag egentligen skulle börja varva ner så nu kommer det ta ett tag innan jag kommer i säng... Så ingen höjdarmåndag om jag ser det från det perspektivet. Men sen så har jag ju lärt mig att man alltid ska hitta något bra även i de sämsta dagarna. Så tre postiva saker som har hänt idag då...
 
1. Det har ju faktiskt snöat! Några få timmar var det vitt i Skåneland.
2. Jag fick tillbaka en reflektionsuppgift med högsta betyg och ett omdöme som värmde och gjorde att jag kände mig lite stolt.
3. Den där redovisningen av fördjupningsarbetet är äntligen över.
 
Se, inte så svårt. Så nu när jag ska somna är det detta jag ska tänka på och inte allt det där andra dåliga... Positiva tankar, positiva tankar. Se framåt. Det kommer bli bra en dag. Just keep walking.
 
Fortsätt framåt...


Nattens tankar


 
När ska man egentligen ge upp? Tänk om det aldrig blir så som man drömmer om. Hur mycket energi ska man lägga på något som kanske aldrig blir en verklighet ändå?
 
Det finns nog inget svar på det. Man ska väl kämpa tills det inte känns meningsfullt längre. Eller så ska man aldrig, aldrig ge upp. Vill man lyckas så gör man det. Eller? Fast det beror väl på vad det handlar om egentligen. För man kan inte styra över allt. Sedan är det kanske först då man vågar släppa på kontrollen som pusselbitarna faller på plats och drömmen blir sann? Det kan vara så. Eller på något helt annat sätt.
 
Typiskt sånt där mitt-i-natten-tankar. Bums i säng nu. Jag ska upp om mindre än sex timmar. Ja, det var ju mindre bra...
 
Bra tankeplats det där. Jag vill tillbaka till Karpathos och sitta exakt på den platsen.


It was breath you gave me


 
Londonresa bokad! Jättejätteglad! Blir mammsen och jag som åker! Ska bli så kul! Och förhoppningsvis har våren börjat komma då i slutet av mars. Det kommer jag ihåg att den hade gjort när jag åkte till London då jag bodde i Brighton, så hoppas på det. Samtidigt så var det ganska kallt när vi var där för två år sedan och det var ändå i månadsskiftet april/maj. Jag hade halsduk och vantar någon dag och frös. Men ja, vi får väl se. Hoppas på det bästa!
 
Så Londonresan piggade upp mig idag. Det behövdes eftersom jag har fastnat med mitt arbete och inte kommer vidare. Jag har inte så jättemycket kvar egentligen men jag får inte ihop det... så jäkla irriterande men jag får se om jag lyckas lösa det imorgon. Och sen att detta är tredje dagen det har regnat i princip hela dagen. Jag blir så himla rastlös och det gör att jag inte kan koncentrera mig på det jag behöver göra. I eftermiddags tog jag på mig regnkläder och stövlar och vandrade ut i regnet. Inte så jättekul men jag klarade inte av att sitta inne längre. Lite sol imorgon tack. Tre dagar med regn är för mycket. Det kunde åtminstonde varit snö, för då hade jag varit glad!
 
Nä, lite sömn nu kanske. Eller så ska jag se om jag kan få ihop arbetet...
 
London 2012
 


Myror i hela kroppen


Jag har klättrat på väggarna idag. Ångesten har bankat hårt på mig och jag har stirrat ut genom fönstret och bett att det ska sluta ösregna. Jag hatar sådana här dagar då det blåser och regnar på det viset. Samtidigt som jag inser att det är bra träning för mig. Och ja, jag inser att jag har mycket kvar att jobba på när det gäller motionstvånget. Och det känns lite jobbigt. Att tvinga mig ut i regn och blåst för att jag inte klarar av att vara inne är inte det roligaste. Men ja, så är det nu...
 
Pluggandet har gått sådär idag på grund av rastlösheten. Men det går framåt. Svårt att få ihop allt bara så att jag blir nöjd, men det går tillslut. Nu ska jag varva ner med korsord innan jag släcker lampan. Bästa sättet att komma till ro!

 

I'm not that fragile, I'm not gonna break


 
Varför ska det alltid vara så mycket svårare att gå och lägga sig när man måste gå upp en viss tid nästa morgon? Jag som har varit så trött på kvällarna den senaste tiden och släckt lampan vid midnatt var helt plötsligt jättepigg igårkväll och hade ingen lust alls att gå och lägga mig. Typiskt det där. Jag har som tur är sovit mycket och bra under jullovet så jag känner mig utvilad och är redo för de två sista veckorna av denna terminen innan vi övergår till vårterminen och nya kurser. Lite småångest över hur jag ska få klart mitt fördjupningsarbete om träningsberoende men det känns ändå mycket bättre efter handledningen idag. Det går på något vis.
 
Idag har jag satt upp ett mål för våren och det är att jag ska springa vårruset i början av maj. Jag behöver ett mål att kämpa efter. Sedan är ett annat mål att löpningen inte ska ha samma funktion som många av mina ångestdämpande promenader har. Det är inte det som är meningen. Precis som med ridningen vill jag känna att jag utvecklas och gör det för att jag tycker att det är roligt. Jag hoppas att det kan hjälpa mig att få friskare tankar om träning och inte bara tänka i kalorier. Sedan vet jag inte om det någonsin kommer försvinna helt... det är svårt att veta. Men jag har alltid tyckt att idrott har varit kul och det är det jag tänker på och försöker påminna mig själv om varje dag.
 
Nä, back to work. Skriva, skriva, skriva.
 
Cause what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
 
Back to school, och Lund var sig likt.

 

Jag älskar när jag är så glad att jag studsar fram


 
Jag har sovit mycket bättre sen jag slutade dricka pepsi max. Nu när jag inte har något koffein i kroppen så är jag visserligen mycket tröttare och har svårt att komma ur sängen på morgonen, men jag kommer i säng tidigare och sover bättre. Drömmer många konstiga drömmar men ändå... det har jag alltid gjort. Nu har jag ju bara varit utan koffein i 6 dagar men det känns ändå väldigt bra. Och fortsätter jag så här så vänjer sig väl kroppen snart. Och det där med att komma upp ur sängen på morgonen, när jag väl måste gå upp för att jag ska iväg så går det nog lättare. Hoppas jag...
 
Söndag kväll nu då. Ny vecka imorgon, och visserligen är det röd dag imorgon men jag måste fortsätta med mitt arbete. Denna veckan har jag haft lite otur. Ramlat av Viril två gånger (och igår fick jag gå en ganska lång bit eftersom det inte är så lätt att komma upp på hästen igen om man rider barbacka) och så bet Abbey mig i axeln när hon högg efter Viril. Dumt att stå i vägen då. Så kan det gå.
 
På tal om något annat lite roligare, ni vet den där känslan när man känner glädje i hela kroppen? Att man typ studsar av glädje? Jag kände det innan när vi pratade om Londonresan. Jag fick ju det i 25-årspresent. När jag vet vilka kurser jag ska läsa under våren och fått schema så kan vi planera när vi ska åka. Och jag längtar så efter att få komma till Harry Potter studion igen! Underbart! Och det känns underbart att känna så här inför något som bara är på planeringstadiet. Just då när känslan kommer känns allt så himla bra... skönt att kunna känna så ibland.
 
Nä, nu ska jag se det 20:e avsnittet av en gammal julkalender. Jag känner alltid lite extra speciellt inför det avsnittet i alla julkalenderar eftersom det är min födelsedag. Så har det varit så länge jag kan minnas. Mitt avsnitt liksom, haha.
 
Snart är jag där igen!


Nyårslöften och sånt där


 
Tre dagar av det nya året har redan gått. Nu har jag verkligen fått ta tag i skolarbetet också. Det kändes mycket lugnare på andra sidan nyår kan jag ju säga... men jag skriver om något som jag tycker är intressant så det är inte så illa egentligen. Jag skriver om när träning blir ett negativt beroende och ohälsosam. Typ träningsberoende och ortorexi. Jag ska väl få ihop det på något vis. Först hitta personer att ställa några frågor till och så har jag börjat skriva lite... men ja, det går. Allt löser sig på något vis.
 
Annars har jag börjat året ganska bra. Jag har gått och lagt mig i bra tid. Det känns som om jag har sovit massor under jullovet och har haft väldigt svårt för att gå upp ur sängen sen juldagen. Inte okej, jag måste vända det nu... Men jag är glad över att jag har kommit i säng i alla fall, och att jag inte har druckit pepsi max på fyra dagar nu. Pepsi max har jag använt som både ångest- och hungersdämpande... men nu har jag gjort det till en tävling för mig själv att se hur många dagar i rad jag klarar av utan att dricka det. Även om jag dricker andra lightdrycker så är det viktigaste att få bort koffeinet först och främst. Så det är mitt nyårslöfte, och som den tävlingsmänniska jag är så tror jag att den här metoden fungerar för mig. Sen blir det en större utmaning när jag måste åka till skolan nästan varje dag men det får jag ta då.
 
Så året har inte börjat helt galet. Det känns okej. Och jag ska snart krypa i säng så att jag släcker lampan i tid denna kvällen också. Känns väldigt bra!
 
Jag ska vara lika envis som den här damen kan vara. Mitt antal-dagar-utan-pepsi-max
rekord ska bli långt.


Hej 2014!


 
Hej 2014, hoppas du bjuder på ett trevligt år! Fast det är väl upp till mig egentligen vad jag gör med året. Allt kan jag ju inte påverka men mycket och det är väl de sakerna som jag kan påverka som jag ska göra något bra med. Det känns alltid lite konstigt med ett nytt år, för det känns lite som om man lämnar 2013 bakom sig. Nytt år, nya möjligheter heter det ju. Men ja, inte riktigt så kanske egentligen men skönt ändå med en liten nystart. Det enda tråkiga är att jag nu får inse att mitt jullov är slut och nu måste jag verkligen ta tag i mitt fördjupningsarbete. Det ska vara klart om typ två veckor och jag har knappt börjat, bytte ämne så sent som idag dessutom. Men det ska nog gå att få ihop på något vis. Det löser sig alltid!
 
Jag firade största delen av nyårskvällen nerbäddad i soffan. Jag mådde inte så bra och låg mest och frös och kallsvettades, och orkade inte umgås med människorna som var därnere. Smög ner lite då och då och vid elvatiden gick jag ner och var lite social innan det var dags att fira in det nya året med raketer och champagne. Så lite lagom firande, men trots det har jag varit jättetrött idag. Drömde massa jobbiga drömmar och vaknade upp jättestressad.
 
Jag tror att 2014 blir ett bra år, magkänslan säger det. Men för att det ska kunna bli ett bra år måste jag våga låta det bli ett bra år också. Våga släppa lös vingarna lite mer, lita mer på mig själv och inte tänka tillbaka så mycket på det som har varit utan se framåt istället. Ungefär så.
 


RSS 2.0