These memories come back to life


 
Jag överlevde dagen. Att vara inne så många timmar är inte lätt, jag blir så trött av det också. Jag försvann in i min egen värld några små stunder då och då under eftermiddagen när vi tittade på My little pony... men jag klarade av dagen på ett bra sätt ändå. Stekte pannkakor och så. Jag blev väldigt rastlös mot slutet och jag ringde till pappa och sa att han fick köpa tuggummi och pepsi max innan han hämtade mig. Snäll som han är gjorde han det och släppte av mig i stallet på vägen hem. Under dagen tänkte jag på att det är en dag det handlar om och att jag inte dör av det. Och jag behöver öva på att ta det lugnt och ja, detta är perfekt träning egentligen.
 
Kvällen har varit okej, men en del ångest och myror i benen. Jag började med att gå en längre väg hem från stallet, vilket kanske inte var sådär jättesmart i mörkret egentligen. Och senare blev det min vanliga kvällspromenad. Och nu är jag typ jättepigg och inte alls sovtrött, men jag ska bädda ner mig i sängen och titta på något roligt och försöka sova sen. Många timmar i skolan imorgon men sen är det äntligen helg!
 
 


Kommentarer
Postat av: Anonym

Går du alltid en promenad på kvällen? Är den tvångsmässig? Lång och powerwalk eller? OM det är ja på frågorna kanske du borde försöka ta hjälp av dina föräldrar nu när du bor hemma, be dem hindra dig från att gå ut genom att uppehålla dig med något!? Det är ju för din skull, kan tänka mig att ångesten skriker i dig när du bara läser detta och tänker tanken men tänk ett steg längre så kanske du håller med...

Svar: Nej, inte alltid men ofta. Tvångmässig...svårt att svara på då jag har ett promenadtvång överhuvudtaget. Jag har ju precis börjat gå till öppenvården igen och vi jobbar med promenadtvånget. Det är ingen idé att mina föräldrar ska hindra mig. De är medvetna om problemet och säger ibland små kommentarer när de tycker att jag går för mycket, men det har ingen effekt på mig. Men som sagt, jag jobbar på det och är medveten om att det tar tid att bli av med då jag har haft det i så många år nu.
Sofie

2014-02-07 @ 07:24:41
Postat av: Anonym

Jag menade att de kanske bara kunde vara en hjälp och påminnelse till dig att du ska stanna inne på kvällarna...förstår att du får taggarna utåt och tycker att de inte ska bry sig om dig och hur mycket du går men ibland kan man behöva lite hjälp och det är inte fel att ta den hjälpen...t ex be om sällskap när det känns jobbigt och man helst vill ut och gå men för tillfrisknandets skull borde stanna inne....med tanke på att du ju inte bor själv så borde du kanske dra nytta av sällskapet du har....

Svar: Så klart det inte är fel att ta emot hjälpen, och det gör jag också. Men jag menade mer att det inte hjälper att de säger till mig att jag inte borde gå så mycket för när ångesten driver på så kvittar det vad de säger... Men jag förstår vad du menar att jag ska dra nytta av sällskapet och det gör jag också ibland :)
Sofie

2014-02-07 @ 21:20:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0