Små ord som blir stora


 
Idag sa någon något som fick det att göra lite ont i mig. Personen svarade bara på lärarens fråga vad anorektikers största rädsla är och det var inget konstigt med det och jag visste ju svaret. Det som var jobbigt var att höra någon beskriva anorexi på ett så, enligt mig, klumpigt sätt. Är du sjuk i anorexi är du rädd för att gå upp i vikt och bli tjock. Så är det ju,  men det blir en helt annan sak när man byter ut tjock mot fet och säger det hela på ett ganska okänsligt sätt så att det typ låter som att anorektiker är dumma i huvudet. Nu är jag väl överkänslig mot det här och tar till mig på ett annat sätt än andra och antagligen var det bara jag som reagerade på det men ja... de orden fastnade i mitt huvud efter dagens föreläsning. Det ska bli intressant med en hel föreläsning om ätstörningar nästa vecka... och jobbigt. Jag vet förmodligen det allra mesta som tas upp men det jobbiga är att höra någon berätta om det som jag så väl känner igen. Både sådana beteenden som jag har slutat med men även det som jag fortfarande kämpar med. Många minnen som kommer upp.
 
Förutom de här små orden har min dag varit bra. Jag fick prata av mig lite i förmiddags och arbeta lite med kroppen, sen några timmar i stan innan min sena föreläsning. Kl 15-17 är ju sådär kul, men skönt att det fortfarande var ljust när vi slutade. Och sen när jag väl kom hem lyckades jag plugga lite. Nu är det tentaplugg som gäller en vecka framåt. Men nu sängen. Upp tidigt imorgon...
 
 


Kommentarer
Postat av: Anonym

Känner du att du är så stark i dig själv och sjukdomen att det är lämpligt att läsa den typ av utbildning du läser nu? Så att du inte påverkas och dras tillbaka igen menar jag...själv läste jag en liknande utbildning när jag var på väg åt rätt håll men drogs ner av allt prat och allas teorier hit och dit och fick hoppa av utbildningen för att få distans till det hela.

Svar: Ja absolut, det känner jag. Även om det känns lite jobbigare när vi pratar om ätstörningar eller depression så är det inte hela tiden. Jag läser ju kurser i psykologi och läser om många olika saker. Men jag förstår dina tankar och att du fick hoppa av. Som tur är känner inte jag så :)
Sofie

2014-02-26 @ 07:14:59
Postat av: Mia

Jag känner igen mig så mycket i tankarna du beskriver... Jag gjorde ju 2 av mina praktiker på Psykiatrin och efter det så insåg jag hur lite en del människor vet, att de tolkar helt fel pga. de vet fortfarande inte hur de skall hantera det.
Jag är kass på att kommentera men jag tänker på dig!
Kramar Mia

Svar: Ja precis... däremot känns det som om det är mer accepterat att prata om psykiska sjukdomar nu och att människor får mer kunskap det.
Tänker på dig med vännen!
Kramar!
Sofie

2014-02-27 @ 18:04:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0