Don't wait until you've reached your goal to be proud of yourself. Be proud of every step you take toward reaching that goal.


 
Ofta glömmer jag bort att tänka på de framstegen, små eller stora, som jag gör. Jag är så inställd på att jag ska nå mitt stora mål, att jag ska nå toppen och kunna titta tillbaka på vägen som jag har vandrat och då kunna vara stolt över mig själv. Men alla stegen som leder fram till det stora målet är ju så himla viktiga. Utan dem kommer jag aldrig komma till toppen. Att bryta en dålig vana, våga prova något nytt i matväg, inte gå den där promenaden, umgås med en vän eller vad det nu kan vara. Alla steg som jag tar leder mig framåt. Och jag borde vara snällare mot mig själv och faktiskt se framstegen, och inte bara stegen som gör att jag går bakåt eller står stilla.
 
Varför ska det vara så att det är så himla mycket lättare att se det negativa istället för det positiva? Det borde vara tvärtom. Men inget att göra åt det förutom att försöka tänka tvärtom och fokusera på det positiva. Det är det som hjälper mig framåt, att hela tiden försöka se framstegen jag tar och det positiva som livet bjuder på. Det är det som puttar mig framåt även när det känns som jobbigast.
 
Jag ska aldrig, aldrig ge upp. Jag har inte kämpat i så många år bara för att komma halvvägs upp. Drömmen om att nå toppen lever vidare. Alltid.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0