Tentapluggsbubblan


 
Nu har jag gått in i den där tentapluggsbubblan. Jag har gjort upp ett schema för att lugna mig själv och för att jag inte ska känna mig stressad, och tillåta mig att ta paus från pluggandet om jag känner att jag är färdig med dagens del. Det brukar funka bra. Min bästa pluggplats är i uterummet och nu när det inte är jättevarmt ute så tar jag på mig tjocka strumpor, virar in mig i en filt och tänder massa ljus. Helt perfekt! Så fram tills onsdag hittar man mig i uterummet, i stallet, på promenad eller i skolan. Ungefär så. Motivationen känns ganska bra nu i alla fall och jag vill få ett bra betyg på tentan, så det är bara att kämpa på.
 
Dagarna innan en tenta är tuffa, att försöka behålla koncentrationen och hitta motivation till att plugga alla de timmarna. Det är skönt att jag har hästarna som får mig att tänka på annat en stund. Jag trodde förresten att jag skulle ramla av idag när Viril började bocka och for iväg i galopp. Jag tappade räkningen på hur många gånger han bockade och jag tappade kontrollen några sekunder innan jag lyckades sätta mig tillrätta och få stopp på honom. Ibland är han lite galen, haha. Men nu ska jag titta på de två sista avsnitten av Sex and the City och sen sova. Imorgon ska jag plugga och sen ägna eftermiddagen åt att ha fyra timmars föreläsning om depression. Tur att vi har en bra föreläsare för fyra timmar en fredagseftermiddag är inte då man är som piggast precis...
 
Vågar du, vågar jag
 
Tentaplugg...
 

Små ord som blir stora


 
Idag sa någon något som fick det att göra lite ont i mig. Personen svarade bara på lärarens fråga vad anorektikers största rädsla är och det var inget konstigt med det och jag visste ju svaret. Det som var jobbigt var att höra någon beskriva anorexi på ett så, enligt mig, klumpigt sätt. Är du sjuk i anorexi är du rädd för att gå upp i vikt och bli tjock. Så är det ju,  men det blir en helt annan sak när man byter ut tjock mot fet och säger det hela på ett ganska okänsligt sätt så att det typ låter som att anorektiker är dumma i huvudet. Nu är jag väl överkänslig mot det här och tar till mig på ett annat sätt än andra och antagligen var det bara jag som reagerade på det men ja... de orden fastnade i mitt huvud efter dagens föreläsning. Det ska bli intressant med en hel föreläsning om ätstörningar nästa vecka... och jobbigt. Jag vet förmodligen det allra mesta som tas upp men det jobbiga är att höra någon berätta om det som jag så väl känner igen. Både sådana beteenden som jag har slutat med men även det som jag fortfarande kämpar med. Många minnen som kommer upp.
 
Förutom de här små orden har min dag varit bra. Jag fick prata av mig lite i förmiddags och arbeta lite med kroppen, sen några timmar i stan innan min sena föreläsning. Kl 15-17 är ju sådär kul, men skönt att det fortfarande var ljust när vi slutade. Och sen när jag väl kom hem lyckades jag plugga lite. Nu är det tentaplugg som gäller en vecka framåt. Men nu sängen. Upp tidigt imorgon...
 
 


De där känslorna


 
Konstig helg det här. Söndag kväll redan. Det känns som om jag bara har varit trött hela helgen och det var ju för att jag gick upp innan kl 5 igår för att vinka av lillasyster på Kastrup. Det känns ganska tomt här hemma nu när jag vet att hon inte kommer tillbaka på flera månader. Och jag kan erkänna att det kom några tårar när jag var ensam igår. Då kändes det på riktigt. Ja, de där känslorna. Helt plötsligt hoppar de upp mitt framför ögonen på en och får en att känna saker som man inte trodde att man skulle göra.
 
Förutom att vara trött har jag tänkt väldigt mycket på drömmar denna helgen. Jag har svävat bort i min egen lilla värld och ja... jag har många drömmar och med det kommer beslutsångest, besvikelse, tvivel, hopp, glädje och så vidare. Det är en stor röra det där egentligen, och jag måste  försöka fokusera på det som händer här och nu. En viss framtidsplanering måste självklart finnas med, men det är mer stora drag och detaljerna får liksom komma efter hand. Något åt det hållet i alla fall.
 
Ny vecka imorgon då. Det ska nog bli bra
 
Ses om tre månader! <3


Time to say goodbye


 
Denna veckan har gått så himla fort, och jag har haft att göra typ hela tiden känns det som. Jobbigaste var att jag kom på att jag har tenta om ungefär 1½ vecka och att det är dags att ta tag i pluggandet nu. Viktigaste är dock att jag inte stressar upp mig eftersom det inte är en jättestor tenta, och jag känner mig inte helt borta i alla fall... så det ska nog gå bra. Gör jag upp ett pluggschema så brukar det gå bra!
 
Som sagt, dagarna har flugit iväg. Skola, plugg hemma, varit hos sjukgymnasten, fikat, varit många timmar i stallet, bakat till pappas fredagsfika på jobb, lite OS-tittande och så vidare. Det känns som om det har varit en bra vecka i alla fall, och helgen ska nog bli bra den också. Jag ska upp tidigt imorgon för vi ska lämna lillasyster på Kastrup eftersom hon ska åka till Costa Rica några månader. Så vid halv sex kör vi hemifrån. Ja, jag kommer upp tidigt i alla fall. Och imorgon är det bara fyra veckor kvar tills mamma och jag åker till London. Längtar!!
 
Nä, nu får jag väl umgås med lillasyster de sista timmarna. Känns konstigt att hon åker imorgon men är så glad för hennes skull!
 


Don't wait until you've reached your goal to be proud of yourself. Be proud of every step you take toward reaching that goal.


 
Ofta glömmer jag bort att tänka på de framstegen, små eller stora, som jag gör. Jag är så inställd på att jag ska nå mitt stora mål, att jag ska nå toppen och kunna titta tillbaka på vägen som jag har vandrat och då kunna vara stolt över mig själv. Men alla stegen som leder fram till det stora målet är ju så himla viktiga. Utan dem kommer jag aldrig komma till toppen. Att bryta en dålig vana, våga prova något nytt i matväg, inte gå den där promenaden, umgås med en vän eller vad det nu kan vara. Alla steg som jag tar leder mig framåt. Och jag borde vara snällare mot mig själv och faktiskt se framstegen, och inte bara stegen som gör att jag går bakåt eller står stilla.
 
Varför ska det vara så att det är så himla mycket lättare att se det negativa istället för det positiva? Det borde vara tvärtom. Men inget att göra åt det förutom att försöka tänka tvärtom och fokusera på det positiva. Det är det som hjälper mig framåt, att hela tiden försöka se framstegen jag tar och det positiva som livet bjuder på. Det är det som puttar mig framåt även när det känns som jobbigast.
 
Jag ska aldrig, aldrig ge upp. Jag har inte kämpat i så många år bara för att komma halvvägs upp. Drömmen om att nå toppen lever vidare. Alltid.
 


Kroppen vill vila men inte huvudet


 
Förkyld, ont i halsen och lite feber. Så mår jag nu. Inte speciellt kul då jag egentligen skulle följt med familjen och hälsat på min lilla kusin som blir två veckor imorgon. Jag låg helt utslagen i soffan igårkväll efter en heldag borta. Åkte med pappa på morgonen för att hinna till storasyster på Fysicum innan skolan började, sen sammanlagt fem timmars föreläsningar och sen åkte jag tillbaka till Malmö och gick genom hela stan innan jag mötte upp pappa och handlade och sen var vi väl hemma vid halv sju eller något. Trött tjej då.
 
Jag har verkligen försökt vila idag. Tittat på OS, pluggat lite, ordnat upp bland saker och så. Sen mådde jag bättre på eftermiddagen så då städade jag, gick en promenad och bakade. Blir så rastlös av att bara sitta stilla... men nu mår jag sämre igen. Suck. Får väl krypa ner i sängen snart och hoppas på att jag mår bättre imorgon...
 
Min present till lillkusinen!
Ser ni draken som sprutar eld? ;-)
 


Written in these walls are the stories that I can't explain


 
Väldigt välbehövligt med en ledig dag. Jag fick sova några fler timmar, försöka plugga lite mer och stressa ner lite. Sen att dagen har varit kaos är en annan sak. Det kommer dagar då jag kryper på marken och kämpar för att se något positivt och inte låta det negativa ta över helt. Dagens mående är en följetong från igår. Jag hade haft det bra i skolan och efteråt en trevlig eftermiddag i stan. Mamma skulle hämta mig vid bussen och köra mig direkt till stallet och det var där problemen började. Efter en missuppfattning med tiden fick jag vänta i 20 minuter innan jag blev upphämtad och då hade jag vandrat runt, runt och blivit mer irriterad för varje minut som gick. Dessutom blev ångesten starkare hela tiden. Kombinationen med att jag redan hade fått vänta på bussen i stan och att jag hade hunnit gå hem på den tiden som jag stod och väntade på skjuts blev att jag fick rejält mycket ångest och var arg och gråtfärdig när jag satte mig i bilen. Efter halva vägen skrek jag till mamma att stanna och sen gick jag resten av vägen till stallet för att jag var tvungen att gå av mig ångesten. Detta har alltså följt med mig idag och ångesten har varit hög hela dagen, jag har haft jättestarka tjockkänslor och jag har verkligen fått kämpa för att få någon ordning på mig själv. Och dessutom har jag känt mig väldigt trött.
 
Så ingen höjdardag precis och nu försöker jag ta mig samman. Skola hela dagen imorgon och sen har jag några ärenden att fixa. Men en heldag borta är kanske vad jag behöver för att få tankarna på annat. Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka tänka på annat, och inte låta ångesten och tjockkänslorna ta över. Även om jag ramlar till marken ibland så är det viktigaste att jag tar mig upp igen och lär mig av mina misstag.
 
 
Tänk på positiva stunder.


Looking back, I could have played it differently


 
Just do it.Ibland, eller väldigt ofta egentligen, är det verkligen det som gäller. Många gånger är det bara att göra det utan att tänka för mycket. Jag brukar typ alltid snurra in mig i massa tankar och analysera hit och dit. Och till vilken nytta? Det räcker ofta med att göra det som känns rätt för stunden och strunta i vad som har hänt innan eller vad som skulle kunna hända. Men ja, det är lättare sagt än gjort många gånger.
 
Jag har haft en väldigt bra måndag, och jag som trodde att min dåliga nattsömn skulle förstöra dagen. Så en liten skakig start men jag blev väldigt glad när jag såg att jag hade fått högsta betyg på fördjupningsarbetet som avslutade höstterminen. Så glad åkte jag till Malmö och var hos sjukgymnasten och sen åt lunch med världens bästa Ami. Sen hem och byta om och gå till stallet. Det blev en tur i det fina vädret på en överpigg Viril. Han frustade och bockade när han fick galoppera och var rätt nöjd efteråt. Sen jobbade jag med Abbey i paddocken, och det kändes helt okej tillslut. Så en bra start på veckan!
 
Konstigt nog känner jag mig inte speciellt trött. Sömnen var inget bra inatt så jag borde vara tröttare än vad jag är... tröttheten kommer kanske under den tre timmar långa föreläsningen imorgon eftermiddag. Jag har redan lite ångest inför det.. 3 timmars sitta stilla och lyssna. Ja, bara att hoppas på att det är intressant....
 
Viril tyckte inte det var så kul att stå still bara för att jag skulle ta en bild... men jag lyckades ta en tillslut där han stod stilla.

Memories I'll always save


Idag kändes det som vår. Strålande solsken och några plusgrader. Direkt vandrar tankarna iväg och jag glömmer bort att det bara är början av februari. Det kändes skönt i alla fall tills solen gick ner och det blev jättekallt. Jag frös när jag gick hem från stallet och trots mitt höga tempo blev jag aldrig varm. Skön dag ändå. Solen ger mig mycket energi. Jag fick till och med gjort lite plugg idag. Jag känner att jag ligger lite efter när det gäller det... jaja, jag får ta tag i det nu i veckan.
 
Dagens solsken fick mig att tänka på sommaren. Det jag tycker mest om med sommaren är varma sommarkvällar med kvällsdopp i havet. Det blev många sådana kvällar i somras. Det finns få saker som ger mig så mycket energi som att bada i havet. Om några månader är det möjligt igen, men det är mycket roligt som ska hända innan dess. Först en ny vecka. Jag har ju måndagar fria från skolan så jag kan lägga upp dagen som jag vill. Perfekt start på veckan! Jag tror nog att veckan kan bli bra, det känns så i alla fall. Jag ska få träffa min lilla kusin till helgen som blev 1 vecka idag faktiskt. Ska bli kul! Jag hoppas förresten att min träningsvärk är borta tills imorgon. Det gör så ont i magen och precis där revbenen börjar. Bara jag nuddar där gör det ont. Och övre delen av ryggen gör också ont. Ridning är bra träning! Men sleeptime nu.
 
The one thing I wish I'd forget
The memory I wanna forget
Is goodbye
 
 En av de allra bästa kvällarna i somars. Picknick, 24 grader i vattnet, Skanör och bara så underbart!
 


Rätt känsla är underbar


 
Jag älskar de dagarna då jag på kvällen sitter med ett leende på läpparna. När en skön känsla finns i kroppen och ångesten dämpas av det positiva som dagen har kommit med. Jag har verkligen längtar efter helgen och att få sova ut, och jag bestämde mig för att lördagen skulle bli pluggfri. Så efter min sovmorgon tog jag en promenad, åt frukost och tittade på OS. Sen vandrade jag iväg till stallet och var där hela eftermiddagen. Klockan var över sex innan jag var hemma och då var jag ganska trött efter stallarbete och ett ordentligt ridpass på Abbey, och Viril fick komma ut en sväng också. Jag blir inte förvånad om jag har träningsvärk imorgon men det är så skönt att ha jobbat med hela kroppen. Och det är en så stor skillnad på att vara trött för att jag har gått många timmars promenader till att vara trött för att jag har gjort något som jag tycker är roligt. Stor och viktig skillnad!
 
Kvällen har varit mysig med Melodifestivalstittande och godis med mamma och lillasyster samtidigt som jag satt på golvet och pusslade. Och trots att ångesten bankar lite på mig nu i och med godiset så tar det inte över det positiva med dagen. Jag är glad och nöjd och ska avsluta dagen med att titta på någon dvdbox. Sen kommer jag nog sova gott!
 


These memories come back to life


 
Jag överlevde dagen. Att vara inne så många timmar är inte lätt, jag blir så trött av det också. Jag försvann in i min egen värld några små stunder då och då under eftermiddagen när vi tittade på My little pony... men jag klarade av dagen på ett bra sätt ändå. Stekte pannkakor och så. Jag blev väldigt rastlös mot slutet och jag ringde till pappa och sa att han fick köpa tuggummi och pepsi max innan han hämtade mig. Snäll som han är gjorde han det och släppte av mig i stallet på vägen hem. Under dagen tänkte jag på att det är en dag det handlar om och att jag inte dör av det. Och jag behöver öva på att ta det lugnt och ja, detta är perfekt träning egentligen.
 
Kvällen har varit okej, men en del ångest och myror i benen. Jag började med att gå en längre väg hem från stallet, vilket kanske inte var sådär jättesmart i mörkret egentligen. Och senare blev det min vanliga kvällspromenad. Och nu är jag typ jättepigg och inte alls sovtrött, men jag ska bädda ner mig i sängen och titta på något roligt och försöka sova sen. Många timmar i skolan imorgon men sen är det äntligen helg!
 
 


I can honestly say you've been on my mind since I woke up today


 
Många starka känslor idag. Mycket ångest och dumma tankar. De dagarna då måendet är så är inte lätta och idag ville jag mest gömma mig under täcket i all evighet för att slippa matproblem och behöva visa mig för andra. Det är det som är jobbigt när du har problem med maten, du kommer aldrig ifrån den utan måste lära dig att hantera känslorna runt den. Och ja, vissa dagar är väldigt mycket jobbigare än andra, då den där jag-har-gått-upp-10-kilo-över-natten-känslan gör så att jag knappt kan andas. Men det är bara att ta djupa andetag och försöka tänka positivt och helt enkelt ta sig igenom mörkret. Det finns inte mycket annat att göra.
 
Jag tillbringade hela eftermiddagen i stallet vilket passade mitt mående perfekt idag. Jag fick annat att tänka på och eftersom jag hade saker att göra kände jag att jag gjorde något meningsfullt och fick en påminnelse om vad livet handlar om. Att göra saker som är meningsfulla för mig får mig oftast att må bättre eftersom jag då känner att jag bidrar med något och faktiskt gör något bra. Så det är bra och när jag promenerade hem från stallet upptäckte jag att ångesten inte alls var lika stark längre som den hade varit på förmiddagen. Och kvällen har varit okej. Lite mer ångest nu igen och det beror mycket på att jag ska jobba hela dagen imorgon och alltså vara inne och sitta stilla många timmar... men det ska gå bra, det gjorde det ju förra veckan.
 
Hopp i säng nu. Upp tidigt imorgon och sen jobb då. Snart helg...
 
Underbart väder idag!


She swore that the last time was the last time that she'd fall again


Det är underbart att ha måndagar fria. Jag slipper den där måndagsångesten och kan njuta av att börja veckan som jag vill. Idag blev det många timmar i stallet och jag red båda ponnisarna. Jag var helt slut efter att jag hade ridit Abbey (dålig kondis ja... ) och hade inte så mycket kraft kvar till Viril men så skönt att bli ordentligt trött i kroppen då och då. Det är också där jag känner skillnaden på vad som är tvångsträning och rolig träning för mig. Ridningen är rolig träning då jag kämpar för att bli bättre och uppnå mål, mina tvångspromenader är endast för att dämpa ångest. Så det finns en tydlig och viktig skillnad där.
 
Förutom att vara i stallet har jag bakat. Det var något jag fick för mig när jag kom hem (och en ursäkt för att skjuta upp pluggandet). Två sorters kakor blev det i alla fall och när resten av familjen kom hem efter två timmar satt jag på golvet i köket och hade faktiskt börjat läsa artikeln till seminaret. Så lite plugg har det blivit idag, men inte så mycket som jag hade planerat.
 
Imorgon ska jag till sjukgymnasten och sen blir det skola på eftermiddagen, och förmodligen stallet innan jag landar hemma igen. Så bäst att sova nu då.
 
Resultatet av min spontana bakning.


I get a flash and I smile


 
Jag har haft en tänkar-dag. Mycket som har snurrat runt i huvudet, och som fortfarande gör det. Det är inte ofta jag hittar lösningar på det jag tänker på. Visserligen är det inte allt som behöver en lösning men ibland är det bra att komma fram till någonting i alla fall. Dagens bästa var när mamma och jag gick på stranden. Havet har en lugnande effekt på mig och där mår jag bra. Det känns i hela kroppen att jag är på rätt plats, och det kvittar vilken årstid det är. Havet var fruset långt ut och det låg massor av snö på isen, men vi hörde och såg havet långt där ute. Man såg hur vågorna har slagit upp på bryggorna och frusit till is. Naturen kan den. Samtidigt i detta vinterland gick mina tankar till varma sommarkvällar och underbara kvällsbad i havet. Den tiden kommer den med.
 
Nu ska jag och mina tankar krypa ner i sängen. Jag får varva ner med en tv-serie och korsord och sen ska jag väl kunna somna...
 
Det syns inte att jag står längst ut på bryggan och alltså ganska högt upp.
Havet och bryggan flyter ihop på något sätt.


RSS 2.0