Jag drömmer hur allt ska bli när farorna gått förbi


Lite lugnare vindar idag! Tack och lov att stormen inte varade så länge, riktigt obehagligt när det blåser så mycket. Jag var i stallet när vinden riktigt ökade i styrka och där ute på landet känns det nog extra mycket. Pappa hämtade mig på vägen hem från jobbet och jag hann bli illamående innan vi kom hem för att det kändes så obehaligt när vinden tog tag i bilen. Jag hade svårt att koncentrera mig på pluggandet igårkväll också då jag bara hörde hur mycket det blåste och huset knakade.
 
Men som sagt lite bättre väder idag. Jag har kunnat plugga, varit en sväng i Lund (trots alla tågproblem), ridit ponnisarna och pluggat lite till. Tentaångesten har kommit starkt nu men jag försöker att koncentrera mig på det jag ska göra och inte stressa upp mig. En dags pluggande kvar och sen kan jag ta det lugnt några dagar, så det gäller att jag orkar hålla fokus imorgon också. Och försöka hitta lite självförtroende. Och hoppas att den här förkylningen kan ge sig snart.
 
Och nu lite sömn då. Inga stormvindar som stör inatt i alla fall.
 
 
Bara följ spåren
 
Såhär tyckte Virl om stormen!
 

Då förstår jag varför jag fortfarande kämpar


 
Att vi ställde om klockorna inatt gjorde att jag kom i säng inte alltför sent och kunde gå upp vid åttatiden utan att vara jättetrött. Det kändes bra! Och jag känner mig ganska trött redan nu så jag har bestämt mig för att det räcker med pluggandet för idag och att det är bättre att jag går och lägger mig. Jag har dessutom blivit förkyld så det gör också att jag är trött. Bara att hoppas att hostan inte gör så att jag inte kan sova ordentligt...
 
Det har varit en ganska bra helg. Jag ligger i fas med mitt pluggschema och tentaångesten är inte så jättestark än. Jag är mest orolig för tentaresultatet som kommer i veckan... men ja, det blir som det blir. Jag ska försöka att inte lägga energi på det. Jag försöker fokusera på det bra sakerna som händer och hitta styrka i det. Ridningen har gått bra de senaste dagarna och jag märker att det ger mig energi. Det var skönt att komma hem igårkväll efter att ha ridit ponnisarna och vara jättetrött i benen. Det hjälper mig att förstå att jag behöver vara stark i kroppen för att orka göra det jag vill och det jag mår bra av. En situation som påminner mig om vad det är jag kämpar för. Bättre än så blir det inte.
 
Nä, slutfunderat för idag. Sängen nästa så att jag orkar med dagen imorgon. Det ska ju bli storm framåt eftermiddagen men förhoppningsvis hinner jag rida någon häst i alla fall. Vi får väl se.
 
Ett steg närmare slutet,
där ute går tiden så fort
Hur blir det sen?
 
 
Det går hur bra som helst att rida i t-shirt i slutet av oktober. Annorlunda höst det här...


Jag mindes den natten när allting tog slut, hur jag satt där och tittade ut


 
Plugg, plugg, plugg. Den största delen av mina dagar ser ut så nu. Lagom kul men jag ska ta mig igenom det. Vi har fortfarande inte fått resultatet från förra tentan så jag vet inte om min brist på sömn och blackout gjorde så att jag inte klarade den (för pluggade gjorde jag verkligen). En sak vet jag i alla fall och det är att mitt självförtroende försvann till stor del där och då, så det är lite kämpigt nu men jag har gett mig tusan på att jag ska klara av terminen hur jobbigt det än blir. Punkt slut.
 
Jag pluggar bäst antingen direkt när jag har vaknat och sent på kvällen/natten. Lite dålig kombination då jag ofta kommer sent i säng och sen så vill jag inte gå upp för sent för att hinna plugga så mycket som möjligt och hinna med andra saker som jag också behöver göra. Men det ska nog gå på något vis. Jag tänker på hur skönt det kommer kännas efter tentan på torsdag...
 
Sedan så lärde jag mig en sak ikväll och det är att det inte går att titta på "P.S. I love you" utan att det kommer några tårar. Nu klarade jag mig nästan igenom hela filmen och sen brast det. Det jobbiga är att när jag börjar gråta till en film så tänker jag på allt annat som också gör mig ledsen. Allt kommer mot mig och jag kan sen sitta och storgråta för någonting helt annat än filmen. Det hände dock inte ikväll, så det var skönt. Men det är bra att gråta ibland. Jag kommer alltför väl ihåg den tiden då jag inte lyckades få fram en enda tår och jag var så arg över det. Alla kunde gråta men inte jag. Hur ledsen jag än var så kom det aldrig en enda liten tår, och det pågick under ganska många månader.
 
Nä sova nu kanske så att jag kan plugga ordentligt imorgon, och ta hand om hästarna, promenera och säkert fler saker som jag kommer på under dagen...
 


En arm i varje del


 
Livet är lite svart och vitt just nu känns det som. Mycket som snurrar runt i huvudet... jag drömmer om tentaresultatet, drömmer mardrömmar, tänker på nästa veckas tenta och en hel massa mer. Sömnen är sådär också, men det är ju inget nytt. Men jag gör det jag ska - går på föreläsningarna, deltar i grupparbetet, jobbar, tar hand om hästarna och kaninen, och en del annat också. Jag försöker vara social så att de positiva stunderna kan putta bort de mörka och så att jag så ofta som möjligt får en påminnelse om hur roligt livet kan vara. Maten går upp och ner och kanske inte alltför bra för tillfället, och jag är inte sådär jättebra på att vila min onda fot. Då är det sociala extra viktigt så att jag får draghjälp av de som finns runtomkring mig och inser vad det är som betyder något egentligen.
 
Nu har jag en veckas tentaplugg framför mig. Ska in till Lund typ två dagar och prata grupparbete men annars är det jag och böckerna. Det positiva med att plugga till en tenta är att jag kan ta det lugnt på morgonen, äta frukost hemma och bestämma över dagen helt själv. Kanske behöver jag det nu när jag har tappat matrutinerna lite. Och det är bra att jag har chansen att sova lite längre på morgonen om jag har gått och lagt mig alldeles för sent.
 
Nu blir det faktiskt lite plugg innan sängdags. Jag måste gå igenom resten av dagens föreläsning... Förresten, jag såg en jättebra film på bio igår. "About time" heter den och man tror att det bara ska vara ännu en såndär romantisk komedi men jag blev överraskad över hur bra den var, så den är absolut sevärd! Nä, plugg nu då.
 
Energipåfyllning på stranden!
 
Veckan började mindre bra med ösregn, och två bussar bara körde förbi och jag
var inte så glad.


I see shadows everywhere that I go


 
Ännu en långhelg över. Jag ville inte att den här kvällen skulle ta slut, den kunde varat några timmar till. Jag är sådär peppad inför måndag och ny vecka. Kanske för att jag har en del att ta tag i och då känns det väl jobbigare, eller för att det känns som om dagarna springer iväg och jag bara behövde pausa livet en stund. Jag har inte gjort så mycket vettigt de senaste dagarna förutom att vara i stallet. Det känns som det i alla fall. Pluggat litegrann och fixat några småsaker, men annars bara låtit tiden gå. Tillbringat för många timmar vid pusslet, och promenerat och inte låtit min onda fot vila så mycket som den säkert vill. Foten är ett mysterium förresten. När den hamnar i vissa lägen gör det väldigt ont men annars är det bara lite smärta när jag går... skumt.
 
Nu ska jag väl hoppa i säng. Jag har haft lite träningsvärk efter ridningen igår så det blir skönt att krypa ner under täcket och låta kroppen vila. Och samla kraft inför veckan. Det blir bra.
 


Don't let your past destroy what comes tomorrow


 
Promenad och temys, och en ridtur i ösregn sammanfattar denna dagen ganska bra. Och så klart Dallas med pappsen och lillasyster. Torsdagar kl 22.00 är det vad som gäller här hemma. Jag tror inte att pappa ens kunde ana att han någon gång skulle sitta och titta på nya avsnitt av Dallas med sina döttrar, som dessutom följer det med samma intresse som han. Så kan det bli.
 
Det är mycket tankar som snurrar i mitt huvud denna kväll, eller natt som det är nu. Jag tänker ofta på de senaste åren som verkar har flugit iväg, de åren som jag har varit sjuk istället för att komma framåt i livet och plugga, resa, jobba eller göra något annat. Jag vet att jag inte kan göra något åt det nu och att det som har hänt har hänt, och att det säkert fanns en mening med det. Även om det kan kännas sorgligt och jobbigt att anorexin har tagit så många år av mitt liv så är det ingenting jag ångrar, och just eftersom det inte var självalt. Jag valde inte att bli sjuk utan det var mitt sätt att hantera livet just då. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv, fått mycket kunskap om kroppen och huvudet och en hel massa verktyg för att kunna hantera jobbiga känslor, träffat fantastiska människor och fått uppleva mycket.
 
Jag tänker inte tänka tillbaka och vara ledsen över allt det jag inte har gjort utan istället titta framåt och se vilka möjligheter jag har nu. Alla människors vägar genom livet ser olika ut. Saker och ting får ta den tid det tar och livet får ta den vägen det tar. Sen kanske man inte alltid gillar det men det finns det som man bara får acceptera för att kunna gå vidare med livet. Det finns en mening med allt, det är vad jag tror i alla fall.
 
 
Don't let your past destroy what comes tomorrow
 
 

Jag är tacksam för att ni aldrig slutade tro


 
Det finns speciella stunder som får mina känslor att svämma över när jag tänker på dom. De kan framkalla gråt, skratt, ett leende, obehagskänslor... det är nästan lite läskigt hur starkt man minns vissa stunder och att de kan framkalla så starka känslor, även lång tid efteråt. Imorse fastnade jag i mina tankar och tänkte tillbaka på förra året och allt jag gick igenom då, och då främst med behandlingen. Samtidigt tänkte jag på det som händer nu och min situation för tillfället. Visst åker min motivation berg- och dalbana och ibland känns det som om jag aldrig kommer att bli helt frisk men trots det så ger jag aldrig upp. Jag tillåter inte mig själv att falla tillbaka så djupt som jag har gjort innan och tro att anorexin är lösningen på mina problem. Där har vi den allra största förändringen jämfört med innan behandlingen förra året. Jag har en mycket stadigare grund att stå på nu och det är den som hjälper mig nu.
 
När de mörka stunderna kommer och motivationen inte finns och målet känns långt borta så tänker jag på all hjälp och stöttning jag har fått från behandlare, familj och vänner genom alla år. När jag inte hittar motivationen att kämpa för mig själv så gör jag det för deras skull, de som aldrig har slutat tro på mig. Jag kan inte svika dom genom att falla tillbaka och förstöra ännu fler år av livet. Det var det jag tänkte på i morse och ögonen svämmade över av tårar när två speciellt starka stunder kom upp till ytan och påminde mig om varför jag fortfarande kämpar och varför jag inte kan ge upp.
 
Det finns många stunder jag minns så tydligt och som fortfarande får mig att känna så starka känslor. När jag för allra första gången sa att jag hade problem med maten, när mamma drog sanningen ur mig, när jag berättade för vänner om hur jag mådde, ångestattacker, jobbiga matsituationer, min sista avslutning på dagvården och mycket mycket mer. Trots att det har gått 5-6 år sedan de första minnena så sitter det så starkt kvar...
 
Ni ska veta hur tacksam jag är för all hjälp och stöttning jag har fått genom alla år. Jag har aldrig behövt kämpa ensam och att veta att det alltid har funnits andra som tror på mig har hjälpt mig, och hjälper mig, så mycket. Jag vet att jag inte alltid har varit så lätt att umgås med men trots det så finns det vänner som har orkat stanna kvar vid min sida. Och behandlare som aldrig har gett upp och fortsatt tro på mig även när det har sett mörkt ut. Och familjen som har fått stå ut med alltför mycket. Ni alla betyder mycket och har hjälpt mig på olika sätt.
 
Tanken på allt det här är det som får mig att fortsätta kämpa. Jag har ögonen på målet och precis som någon en gång viskade i mitt öra så ska jag aldrig ge upp. Jag har kommit för långt för att bara kasta bort allting. Så är det faktiskt.
 
 
Så kom och räck mej handen
Släpp ditt krampaktiga tag
Kom och kasta dej helt handlöst
Och fall fritt ett litet slag
 


Inte rätt känsla


 
Besvikelsen efter tentan sitter fortfarande i. Jag försöker tänka att jag inte kan göra något åt det nu i alla fall men det hjälper inte. Den där sköna känslan som brukar komma efter en tenta, då man kan andas ut, kom aldrig riktigt och det är väl därför jag inte har kunnat släppa det. Men som sagt, jag kan INTE göra någonting åt det nu så det är bara att lägga det åt sidan. Istället ska jag koncentrera mig på den nya delkursen och hänga med där, även om jag kan säga att min motivation försvann ganska rejält i helgen... men den börjar komma tillbaka som tur är. Snart är jag nog på banan igen.
 
Nu är måndagen avklarad i alla fall. Både skola och jobb, och eftersom vi slutade tidigare hann jag hem emellan och kunde få i mig lite mat och sen ta bilen till jobbet. Det var nog välbehövligt med den pausen hemma. Barnen var ganska lugna idag så jag satt mest och läste Astrid Lindgren-böcker och lagade köttfärssås till middag som fick betyget jättegott. När jag skulle gå kramade minstingen om mig och tyckte att jag skulle vara där längre nästa gång. Så jag körde därifrån med lite ny energi och det är skönt att veta att jag uppskattas.
 
Nu blir det en liten kvällspromenad och sen ska jag bädda ner mig och titta på någon film. Lagom ansträngande måndag.
 
Saknar Grekland lite grann...


Nu kan jag andas ut


 
Det var välbehövligt med några dagars paus från skolan. Inför tentan hade jag sovit väldigt dåligt två nätter i rad, och den sista natten kändes det som om jag bara låg och vände och vred på mig utan att få någon längre stunds sömn. Jag var ganska trött när jag kom till tentasalen kan jag ju säga. Inte den bästa uppladdningen precis och det var säkert det som gjorde att jag fick en mindre timeout i början och det tog ett tag innan jag kom igång och skriva. Jag var väldigt besviken efteråt för det kändes som om jag hade glömt så mycket. Hjärnan fungerade inte som den skulle... men jag får vänta på resultatet och se hur det blir. Tröttheten märktes tydligt på kvällen sen och jag var illamående och även om jag låg i soffan under bolltäcket en lång stund och tittade på serier så gick inte min puls ner utan den dunkade nästan som om jag var ute och sprang...
 
Nu börjar jag komma på fötter igen i alla fall. Sovit ut både idag och igår, red två härliga ridturer igår, fixat med småsaker som jag inte har hunnit på grund av pluggandet och så. Det känns skönt, fast jag önskar att helgen var en dag till. Men jag får njuta av söndagen och sen ta nya tag imorgon. Jag kan inte göra något åt tentan nu så det lönar inte sig att vara besviken på mig själv. Det blir som det blir helt enkelt.
 

 

Håll en tumme eller två för mig

Jag vill att det ska vara imorgon kl 8 nu. Jag vill göra tentan och sen kunna slappna av och njuta av en pluggfri helg. Inte många timmar kvar nu i alla fall och just nu slits jag mellan tanken om jag ska plugga mer eller mest ta det lugnt ikväll och bara gå igenom allt lite senare ikväll och imorgon bitti. Jag vet att jag har pluggat mycket och det är väl mest tanken "jag-måste-plugga-så-mycket-jag-kan" som stör...

Jag är i Lund hos min storasyster nu i alla fall. Skönt att slippa buss och tåg imorgon och bara ta en promenad till tentasalen. Jag hoppas förresten att jag får lite mer sömn inatt för imorse vaknade jag kl 5 och kunde inte somna om. Det var sådär lagom kul.

Nä, nu lite mat i magen och sen tv-tittande varvat med plugg. Det blir bra!



Svårt att hitta balansen


 
Jag märker att jag har mycket som snurrar runt i huvudet nu. Jag drömmer långa drömmar och några är väldigt jobbiga och tar mycket energi från mig då det är mycket känslor inblandade. Inatt var det stark rädsla och mycket stress. Ofta sitter känslorna i när jag vaknar och jag måste säga till mig själv att det bara var drömmar och att det inte har hänt på riktigt. Stressen och rädslan är ju säkert kopplat till tentan... tentaångesten ökar mer och mer för varje dag och jag får dåligt samvete varje stund jag inte pluggar och tar en paus och gör någonting annat istället, eller när jag tycker att det räcker för dagen och att jag faktiskt kan få göra något annat fram till läggdags. Sedan inser jag att det inte går att plugga hela tiden, och jag känner så tydligt när koncentrationen inte finns där och då vet jag att det inte är lönt att fortsätta. Det är en svår balansgång, och speciellt då det dåliga samvetet kommer så snabbt. Sedan är jag livrädd för att inte klara tentan, och mest för att jag är rädd att det ska knäcka mig om jag behöver plugga till samma tenta igen, och samtidigt klara av den nya kursen.
 
Jag försöker tänka positivt och ta en sak i taget, och inte låta tankarna springa iväg för långt. Jag vet att jag kan så mycket mer än jag tror. Bättre självförtroende förbättrar prestationen, upp till en optimal nivå då för man kan få för bra självförtroende också och då påverkar de prestationen negativt. Ja, något har jag lyckats lära mig i alla fall. Och nu är det nog bäst att jag går och lägger mig så att jag orkar upp imorgon så att jag kan plugga några timmar innan jag ska jobba, och sen plugga några timmar till... Jag längtar till fredag kl 12, då vet jag i alla fall att jag har en helg framför mig då jag kan göra precis vad jag vill utan att det dåliga samvetet slår på mig.
 
 
har du förlåtit oss för alla bråk
skäms du också så här efteråt
jag har tyckt att du hade en stor del
och för min sa jag aldrig förlåt
så här kommer en sent förlåt
 
(Melissa Horn - Ett sent förlåt)
 
 Det är ganska mysigt att sitta i uterummet och plugga i alla fall. Sen är det mindre
kul att jag hittar massor av stavfel i mina anteckningar. Datorn måste vara trött på
mig eller något...
 


Det finns stunder då världen stannar upp runtomkring mig


 
Jag blir så besviken på mig själv när saker och ting inte går som jag vill. Och då menar jag det som jag själv kan påverka. Som pluggandet då. Jag hittar inte koncentrationen till att sitta ner och läsa så mycket som jag känner att jag behöver och det bidrar till att tentaångesten blir ännu starkare och då blir jag ännu mer stressad över att jag inte pluggar tillräckligt. Ja, en ond cirkel det där. Men jag försöker lugna ner mig själv med att påminna mig själv om att jag har börjat plugga i tid och att jag fortfarande har många dagar på mig, och följer jag min planering så borde det gå bra. Problemet är väl bara att allt helst ska fastna i huvudet också...
 
Förutom tentan som skapar ångest så är det kaos i mitt huvud. Det är alldeles säkert en anledning till att min koncentration inte är som den borde. Jag försöker varje dag göra en planering för jag vet att jag brukar bli lite lugnare då och lättare kunna hantera stressen och ångesten, men det går ju sådär vissa dagar. Men idag har jag i alla fall läst det jag hade tänkt och ridit Abbey och Viril. Det blev en lite spöklik känsla närmare kvällen då det var helt vindstilla, fuktigt i luften, molnigt och disigt. Svårt att förklara men det kändes lite konstigt, och speciellt mitt ute på landet. Men det var skönt ändå på något vis. Bara jag och hästen på en stubbåker och det kändes som om världen stod still runtomkring oss. Typ så.
 
Nä, nu är det verkligen dags att sova. Ingen jättelång sovmorgon imorgon för jag ska hinna plugga. På fredag sen är det över i alla fall...
 
 
jag har stått bakom en spegel
försökt att se vad jag ska se
för jag har hört att man blir vacker
först när man känner sig som det
 
(Melissa Horn - Säg att du behöver mig)
 
 

Är inte känslan där så fungerar det inte


 
Om precis en vecka vill jag känna mig lugn och säker på att jag kommer klara tentan nästa dag. Förhoppnigvis ligger jag och sover nu också. Det betyder alltså att jag har en vecka på mig att lära mig de ca 50 sidor med anteckningar som pappa skrev ut till mig idag. Och kladda ner teorier, dra pilar och skriva, skriva, skriva. Jag har ganska klart för mig hur jag lägger upp mitt tentaplugg - jag gör som jag gjorde förra terminen eftersom det fungerade. Gå igenom ett bestämt antal kapitel per dag och lära mig det och sen repetera allt den sista, eller de två sista dagarna eftersom detta är en större tenta än dem jag hade förra terminen. Sen åka till Lund och sova där. Gå upp vid sextiden och gå igenom allt lite snabbt för att fräscha upp minnet, packa frukost och sen vandra iväg till tentasalen. Det är viktigt med rutiner och eftersom jag vet att de har fungerat innan så hjälper det mig att tro lite mer på mig själv, och det minskar stressen och oron lite grann i alla fall.
 
Pluggandet har gått sådär idag. Jag började ganska bra men sen flög tankarna iväg och jag blev väldigt rastlös och sen hittade jag inte riktigt tillbaka till pluggkänslan då jag känner att det är lönt att sitta ner för att jag får in det jag läser, är inte den känslan hos mig så känns det ganska värdelöst. Istället har jag ägnat dagen åt att handla med mamma, promenerat, pusslat, ridit Abbey och Viril, och tittat på Dallas med pappa och lillasyster. Jag sov jättedåligt inatt och vaknade helt tidigt så jag tror att det har stört min koncentration lite idag, och så hade jag en del att göra idag... men imorgon blir det bättre och speciellt nu när jag har mina anteckningar utskrivna. Imorgon ska jag börja dagen med att baka kanelbullar eftersom jag har lovat lillasyster att jag ska göra det innan hon ska iväg med sina kompisar, men ja det blir nog bra.
 
Nu sova.
 
Tentaplugg...


Bra start på veckan


 
Jag var lite stolt över mig själv igårkväll eftersom jag gick och la mig i tid trots att jag inte kände mig trött och trots att ångesten bankade på mig. Men det gick ändå eftersom jag tänkte på att jag skulle upp tidigt och hade en heldag i skolan framför mig. Och trots att jag somnade om när radion började spela imorse så kände jag mig ganska pigg när jag kom till skolan, men tyvärr försvann den piggheten ganska snabbt igen och jag hade svårigheter med att hålla ögonen öppna under förmiddagen. Ganska jobbigt när ögonen går i kors och jag börjar se dubbelt. Att jag inte fick i mig någon ordentlig frukost bidrog säkert också till tröttheten...Men efter en promenad och lunch piggnade jag till lite och eftermiddagen ägnades åt att träna samtals- och intervjuteknik. Vi fick turas om att vara samtalsledare och klient och samtalet filmades och sen utvärderade vi det. Väldigt lärorikt, men lite läskigt eftersom man visste att det filmades och de andra satt i rummet bredvid och tittade.
 
Det har varit mycket stillasittande idag i och med heldagen i skolan, vilket jag inte är van vid. Men det är bra att det kommer sådana dagar så att jag får öva på det. Jag är ganska nöjd med dagen och jag har hunnit med att vara i stallet, äta en ordentlig middag, plugga och gå en underbar kvällspromenad. Och så är föreläsningen imorgon inställd så jag kan ta sovmorgon. Det känns som om jag behöver det, och jag hoppas att jag inte vaknar jättetidigt bara för att jag kan sova lite längre. Det vore så typiskt...
 
Nu ska jag läsa Harry Potter och sen sova och drömma söta drömmar. Natti!
 
Mamma och jag hälsade på fåren igår och hamnade mitt i ett bråk.


RSS 2.0