You've built your wall so high that no one could climb it


 
Nu börjar jag känna av att det har hänt mycket den senaste veckan. Jag börjar slappna av lite nu och är lite lugnare. Jag kan inte fatta att det redan är fredag imorgon, veckan har gått jättefort. Tur det kanske för jag har bara blivit tröttare för varje dag. Sömnen har inte alls varit bra och jag har drömt massor av konstiga och lite obehagliga drömmar, men så är det när det händer mycket. Det ska bli skönt med helg så att jag kan sova lite mer... och komma ikapp med andra saker så som städning och plugg.
 
I eftermiddags gick jag en lång promenad. Jag älskar att promenera då ljuset försvinner och mörkret kommer. Det är avkopplande på något sätt. Jag behövde gå av mig både en massa tankar och ångest. Det känns som om jag befinner mig i ett läge som jag aldrig har varit i innan, där jag försöker acceptera det som händer och ta emot det med öppna armar utan att behöva ha kontroll på allt och alla. Jag försöker hela tiden se det positiva med att vara mer social och inte följa ångesten hur mycket den än bankar på mig, vilket är jättejättesvårt ibland. För varje gång, i alla fall de flesta gångerna, som jag kliver utanför min trygghetszon och vågar så brukar det ge mig en massa positivt och jag mår så mycket bättre efteråt eftersom jag då förstår vad livet är till för. Ju mer jag vågar, desto bättre och roligare blir det. Det är ju så.
 
En tröttdag till ska jag ta mig igenom och sen får jag ta se till att sova ut i helgen. Tur att vi inte har föreläsning imorgon utan mer praktiskt. Att sitta ner och lyssna i två timmar när jag är så här trött är inte lätt alls... men bäst att jag går och lägger mig nu så att jag har energi till det vi ska göra och sen så att jag orkar rida ponnisarna på eftermiddagen. Sen kan jag däcka i soffan och ha fredagsmys. Det ska bli skönt!
 
Julkortstillverkningen är i full gång!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0