Detta vet ni nog inte om mig


 
Saker ni kanske inte vet om mig...
 
- Jag är jätterädd för spindlar.
- Min spindelfobi kom när jag spelade ett Harry Potter-dataspel och en jättespindel helt plötsligt dök upp på skärmen. Jag hoppade med stolen två meter bakåt in i väggen. Sen vågade jag inte spela det spelet själv längre och gömde mig i soffan varje gång det kom en spindel.
- Ser jag en spindel (dock inte minispindlar) springer jag iväg, skriker, ställer mig på en stol eller något liknande.
- Jag kunde i princip allt om Harry Potter för några år sedan. Nu har jag nog glömt en del men kan mycket mer än de allra flesta och intresset är fortfarande lika stort.
- När jag gick i åttan skulle vi göra en egen tidning och min handlade om Harry Potter. Jag fick inte högsta betyg av läraren för att hon inte trodde på att jag hade gjort layouten själv eftersom jag var tjej. Jag blev jättearg.
- Jag var jättebra på rättstavning i skolan och hade nästan alltid alla rätt.
- Jag var alltid en av de bästa tjejerna på idrotten i skolan.
 
- Jag har fått mindre hjärnskakningar två gånger - båda gångerna när jag har ramlat av en häst.
- När jag gick på ridskola bockade min favorithäst av mig så att jag flög rätt in i ridhusväggen och sen landade på rygg på marken.
- Jag tävlade i truppgymnastik när jag var mindre men slutade för att jag inte längre tillhörde de bästa.
- Jag är väldigt tävlingsinriktad och blir sur om jag förlorar.
- När jag var 12 år och vi var på Kreta gjorde jag jättemånga kullerbyttor under vattnet tills jag inte visste vad som var upp eller ner. Jag chansade och det var rena turen att jag inte trodde att poolens botten var uppåt. Sen dess är jag rädd för att göra kullerbyttor under vattnet.
- Jag är rädd för sprutor och nålstick. Jag måste ligga ner när jag tar blodprov och måste ha någon med som står bredvid och stöttar. Efteråt är jag svimfärdig.
- När jag var liten (upp till fem år ungefär) älskade jag dock att få sprutor.
- Jag är den som är mest prismedveten i familjen och jämför alltid priser i affären.
- Jag kan inte tänka mig att bo någonstans där jag inte har havet i närheten.
 
- Jag fick diagnosen anorexi i augusti 2008 efter att ha blivit tvingad till läkaren. Första gången ljög jag när läkaren frågade mig om vad jag åt och hur mycket jag tränade. Det var först andra gången som jag var ärlig.
- När jag har fått panikångestattacker har jag ibland kastat saker runtomkring mig.
- Jag har gått i dagvårdsbehandling fyra gånger. De två första gångerna blev jag "utslängd" efter några månader eftersom jag inte skötte mig och gjorde som dom sa.
- Anledningen till att jag fick gå kvar så pass länge på dagvården första gången var för att min behandlare trodde på mig, trots att jag inte gjorde det som jag skulle och gick upp i vikt.
- När jag gick på dagvården andra gången försökte chefen få mig att sluta blogga för att hon tyckte att jag gav kliniken dåligt rykte. Jag struntade i det och fortsatte.
- Jag har gråtit, skrikit och bråkat massor av gånger när jag tyckte att något var orättvist i en matsituation. Mest om sås, smör och mjölk. Ångesten har jagat på mig.
- Under alla år i behandling hade jag jättesvårt att ta tillräckligt med smör på mackan. Fortfarande klarar jag inte av att ta smör på mackan.
- Jag bodde på ett behandlingshem i Varberg ett halvår på grund av anorexin.
- På behandlingshemmet smög jag och en till tjej ut en kväll. Det hände också att vi handlade läkerol, tuggummi och pepsi max trots att det var förbjudet.
- Jag drömde mardrömmar flera nätter innan fettisdagen då jag bodde på behandlingshemmet. När dagen kom fick enhetschefen och en behandlare lyfta upp mig från golvet och putta in mig i matsalen för att jag vägrade gå in. Jag grät i flera timmar efteråt. 
 
- Jag kan ha svårt att lita på människor och är noga med vilka jag anförtror mig åt.
- Jag kan ha svårt att umgås med människor någon längre tid på grund av mitt kontrollbehov.
- Jag blir väldigt lätt rastlös och jag står i princip aldrig still när jag väntar på bussen/tåget utan går runt hela tiden.
- Jag tar alltid trappan istället för rulltrappan, eller går i rulltrappan.
- Om jag råkar gå på en A-brunn slår jag mig själv tre gånger.
- När jag är ute och går måste jag ofta följa olika regler, så som att gå på varannan platta, inte gå på de skuggade strecken och så vidare.
 
Detta var lite kul ju. Jag hade kunnat skriva så mycket till, haha. Roligt hur mycket man kommer på! Men nu är det bäst att jag kryper till sängs. Natti!
 


Kommentarer
Postat av: Ann-Sofie

Har aldrig själv drabbats av anorexi men haft ätstörningar o fått enorm ångest över vad jag ätit osv. Det där med brunslock med A på känner jag igen...har än i dag trots att jag är 36 svårt att inte slå mig själv tre ggr....panikångest är inte att leka med. Tre ggr på en vecka har jag åkt in akut till sjukhus pga av att jag trodde att jag var döende. En utav dessa ggr fick jag åka ambulans pga att jag mådde så dåligt. Förstår din ångest på många plan även om ångesten beror på helt olika trauman, händelser osv. /Ann-Sofie

Svar: Låter inte alls kul. Panikångest är jobbigt och försvårar vardagen mycket. Kämpa på!
Sofie

2013-11-15 @ 00:03:14
URL: http://vilkethastliv.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0