Jag försöker fånga de stunderna som får livet att kännas lite lättare


 
Sommardag! Så härligt skönt har det varit. Mindre roligt är att jag har bränt mig. Detta var första dagen som jag tog mig tid att sitta ner en längre stund i solen och ta det lugnt. Sen promenad till stranden i linne och likadant sen när jag hämtade barnen på dagis och skola. Framåt kvällen märkte jag hur det brände på axlarna och bröstet och såg då hur röd jag var. Sen kom solfrossan när jag skulle åka bussen hem. Inte så kul. Men jag ska inte klaga för det har varit en ganska bra dag ändå. Jag sov 10 välbehövliga timmar inatt! Sen som sagt solning, en liten tur till stallet och sen jobb rätt många timmar. Men vi satt mest i soffan och tittade på Scooby Doo, och lekte lite häst. Ganska skönt. Och när jag kom hem vågade jag äntligen smaka mammas jordgubb-rabarberpaj (det tog bara sådär 5 dagar... ). Bra avslutning på dagen.
 
Vissa stunder känns livet bra. De stunderna försöker jag ta vara på. Ikväll kom den där bra känslan. Det finns så mycket positivt i livet om jag bara vågar låta det komma. Jag klarar mer än jag tror. Det glömmer jag alldeles för ofta bort. Jag trodde till exempel inte att jag skulle klara av skolan så bra som jag har gjort denna terminen. Kanske är det för att jag gav mig tusan på att klara av det och la ner mycket tid och energi på det, och när jag såg att det gav resultat så peppade det mig att fortsätta.
 
Det blir inte några 10 timmars sömn inatt. Inte ens 6... men sen är det helg så det kvittar. Nu ska jag avsluta kvällen med korsord som vanligt. Det funkar bra.
 
Nallen fick också åka vagn idag.
 


Tar man inte chansen när man får den så får man ta smällen efteråt


Jäklar vad mycket man hinner med när man går upp tidigt. Inte för att jag föredrar att gå upp kvart över sex på morgonen men när det är ljust ute är det okej. Inte lika okej när det blåser, regnar och är typ 11 grader som idag. Jag var stelfrusen hela förmiddagen. 1 juni på lördag liksom och då ska man kunna ha leggings och klänning. Jag tog till och med på mig halsduk imorse men det hjälpte inte. Hade det inte varit så att jag skulle möta vågen imorse så hade jag tagit på mig jeans (jag tänker då inte väga mig i jeans, det är uteslutet). Jag känner för övrigt att jag inte kommer någonstans med måendet, tvången, maten och allt. Saknar riktigt stöd. Vet inte riktigt hur det här ska gå, det känns som om jag står och stampar på samma ställe. Jag får väl ordna upp det där någon dag men just nu finns det ingen energi eller kraft överhuvudtaget...
 
Trött jag idag. Klockan är inte ens elva och jag ska strax krypa ner i sängen, det säger ganska mycket hur orkeslös jag är. Det har varit en ganska bra dag i alla fall. Minus all dum ångest. Handlat med mammsen, varit i stallet, suttit i solen en stund och läst och ätit glass, pusslat, gått en lång promenad och lite annat. Imorgon ska jag jobba. Är inte jättepeppad för det och det mest för att jag inte har någon energi är kroppen. Är verkligen helt slut. Just nu vill jag helst av allt att det ska bli måndag eftermiddag för då är skolan slut och sen vill jag att det ska bli lördag morgon nästa vecka för då sitter jag på ett flygplan till Grekland. Sen vill jag ibland spola tillbaka tiden så att jag kan göra om och göra rätt. Inte krångla så mycket. Bara göra det liksom.
 
Nu ska jag begrava ögonen i ett korsord tills de blir sovtrötta. Sen sova gott, tack.
 
 
Kämpakämpakämpa.
 


Svårt att dra gränser


 
Mycket irritation idag. Onödig sådan egentligen eftersom jag inte direkt kan göra något åt det. Det är bara jag som blir på dåligt humör. Människor är olika, så är det. Svårt att veta var man ska dra gränserna bara. Jag kan svälja mycket och strunta i det men även jag har en gräns. Svårt som sagt... hur mycket ska man stå ut med?
 
För att byta till något roligare så kan jag berätta att jag har hittat tillbaka till läsningen. Innan jag blev sjuk älskade jag att läsa men sen tappade jag det. Nu känns det som om jag är på gång igen! Det känns väldigt bra. Jag läser om alla Harry Potter böckerna, bästa böckerna som finns. Jag kunde typ allt om den världen för några år sedan då alla böckerna ännu inte var utgivna och de höll på med filmerna och så. Kul att läsa om alla böckerna igen i alla fall! Jag kanske ska ta mig tid att spela dataspelen och de vanliga spelen också. Fast andra dataspelet vågar jag inte spela eftersom där är jättespindlar med. Första gången jag spelade det och det hoppade fram en spindel skrek jag högt och sprang ifrån datorn och tvingade någon annan att spela vidare. Sen spelade jag med en kompis och jag vågade knappt titta när jag visste att det kunde komma spindlar och när jag blev rädd hoppade jag med hela stolen några meter bakåt så att jag stötte i väggen. På riktigt alltså. Jag var rädd för spindlar innan jag spelade det men inte så rädd. Nu har jag riktig fobi för spindlar. Så kan det gå.
 
Sova nu då kanske. Upp tidigt imorgon. Suck.
 
På väg till Hogwarts!
 

 

Jag vet att jag inte ska ge upp


 
Jag har nog gått mycket på reservenergi idag. Kroppen har varit seg och huvudet likaså. Först skola, sen jobb några timmar (och barnen var jobbigare än de brukar), sen lite snabb shopping med pappa och syster och därefter till stallet. Vid åttatiden var jag äntligen hemma och kunde få i mig ett ordentligt mål mat. Sen kom ångesten såklart. Kvällen avslutades i alla fall med en promenad i det underbara vädret för att hämta cykeln som stod vid bussen. Jag lämnade telefonen hemma för att kunna koppla av helt och det var så skönt.
 
Jag är glad att denna dagen är över. Det blir egentligen för mycket för mig att både jobba och vara i skolan på samma dag, jag fixar inte det riktigt och maten blir ofta inte bra och så vidare. Men så blir det ibland (ofta). Bara att ta mig kragen och göra vad jag ska. Jag har förresten kommit på en utmaning till mig själv. På måndag när skolan har slutat så ska jag bada i havet för att fira att sommarlovet har börjat. Det kommer förmodligen vara jättekallt men jag ska ändå springa i. Någon får stå redo med handdukar och varma kläder, hehe.
 
Nu sängen. Det känns som om jag kommer vara ganska trött imorgon...
 
 
Du får förlåta mina tårar
 

Två bilder som jag tog i helgen när jag testade det nya objektivet.
 

 

Jag kämpar för att hitta tillbaka till det där som var så bra


Hemma igen! Jag har haft en ganska bra helg på Österlen. Igår gick jag på upptäcktsfärd och blev helt trött i benen efter att ha halvsprungit upp för backarna, jag klippte gräset och körde runt lite på gården bara för skojs skull, brummade runt med traktorn och ringvälten och hoppade av lite då och då för att plocka upp stora stenar, lyfte av stenarna från ringvälten igen, provade det nya objektivet till kameran och försökte ta fina bilder på rapsen och lite så. Idag har det regnat hela dagen så då rotade jag fram regnkläder och gick ut lite ändå. Sen har jag läst en hel del och vågat smaka på farmors rabarberpaj. Så inte helt fel.
 
Det har varit jobbigt med maten. Farmors mat är fortfarande jobbig och det blir inte bättre när jag ser hur mycket smör som läggs i stekgrytan. Jag brukar undvika att vara i köket när hon ska steka och så för att slippa se men nu satt jag och åt frukost och jag blev illamående bara av lukten... men jag har utmanat mig och är stolt över det. Har dessutom ätit lagad mat två gånger idag och igår hade jag myskväll med godis och film. Ångesten kom starkt men jag lyckades tänka ganska positiva tankar och inte springa runt för mycket innan jag la mig i sängen...
 
Jag önskar att helgen kunde vara lite längre. Är inte alls peppad för måndag imorgon. Jag ska både till skolan och sen jobba så det blir en tuff start på veckan men förhoppningsvis blir slutet lugnare. Men en vecka kvar till sommarlovet, det ska jag klara mig igenom. So let's do this!
 
 
Det gör lika ont fortfarande
hjärtat hugger av smärta
Vart jag än går ser jag dig
det finns minnen överallt
Tårarna blöter mig kind
Jag kan inte förstå att du är borta
det känns så overkligt
Saknaden gör så ont
 
 
Typ hälften av stenen jag plockade...
 
Det finns inget dåligt väder!
 


Inte långt kvar nu


 
Jag räknar ner dagarna till sommarlovet. Det är det som håller mig flytandes nu. Kroppen är trött, huvudet är trött... det känns verkligen som om det är dags att ta en paus och få det lite lugnare ett tag. Kroppen, och speciellt benen, har varit jättesega hela veckan. Jag hatar det eftersom det får mig att känna mig lat. Samtidigt så tänker jag att jag måste vila för att kroppen ska orka återhämta sig och få energi. Jag är ganska nöjd med dagens kämpande. Många myror i benen nu men jag har njutit av att sitta i solen och läsa, och så har jag hunnit fixa lite småsaker.
 
Imorgon åker jag med pappsen till Österlen. Lite jobbigt att gå upp tidigt men jag får väl sova i bilen. Vi får se om vi får gjort det vi behöver nu i helgen och att inte regnet eller blåsten ställer till det. Och förutom att hjälpa pappa och brumma runt på traktorn ska jag försöka vila. Jag vill ha tillbaka energin i kroppen och då framförallt benen. Vill vara pigg och full med energi!
 
Nu är det 10 dagar kvar till sommarlov och 15 dagar kvar till Grekland! Käääämpa!
 
 
Kameran får också följa med i helgen så att jag kan ta nya bilder på den
underbara rapsen! Dessa är från 2010 tror jag...


Det blir bäst om jag stannar upp då och då


 
Jag är glad att denna dagen är över. Jag har fått kämpa för att hålla mig vaken, för att få ordning på maten och vila så mycket som möjligt. Maten har ändå gått okej och jag har hållit mig till mina tider. Det känns bäst så, fast efter middagen kom ångesten som ett blixtnedslag. Tack och lov att det har ösregnat hela kvällen så att jag fick lite hjälp med att stanna inne. Jag har ordnat upp bland papper, tittat på dvdbox och bakat morotsbullar. Jag mår skit just nu men då vet jag ju också att jag har gått emot ångesten och gjort rätt. Det blev en promenad i regnet innan idag. Det duggregnade bara lite när jag gick ut men sen började det regna ordentliget såklart... så där fick jag för att jag inte stannade inne som jag borde ha gjort.
 
Jag får vara nöjd med dagen ändå. Jag har flera gånger stannat upp och tänkt efter hur jag ska göra för att det ska bli bra. Inte bara gjort det första som har dykt upp i huvudet. Jag ska försöka fortsätta med det för det känns viktigt. Imorgon är jag ledig och det ska bli så himla skönt. Sova så länge jag vill, äta frukost i lugn och ro, rida, gå en promenad på stranden och bara hinna ta det lite lugnt. Och nu ska jag krypa ner under täcket vilket ska bli väldigt skönt det också.
 
Min nya fina skål!
Morotsbullar!
 

 

Mardrömmarna har ett fast grepp om mig


 
Jag är så rädd för att förlora dig
 
Ännu en natt med mardrömmar. Jag vaknade upp med en tung, jobbig känsla - drömmen kändes så verklig. Det höll i sig flera timmar och jag sa inte många ord under morgonen och mumlade bara hejdå till pappa och syster när de lämnade mig i Malmö. Så ännu en natt med alldeles för lite sömn. En natt då jag har vridit och vänt på mig, vaknat genomsvettig och varit riktigt rädd. Jag ligger verkligen back med sömnen nu och pepsi max är min räddning så att jag i alla fall får lite energi och orkar göra saker och vara social. Det blev en heldag borta idag och jag somnade i bilen hem sen. Ändå är jag fortfarande vaken när klockan närmar sig tolv. Det där med att gå och lägga mig kommer aldrig bli min grej tror jag...
 
Det har varit en bra dag trots allt. Jag slapp vågen imorse, har varit i skolan och fixat, träffat två vänner och suttit länge på café och ätit en kycklingsallad som sen lunch (vilket betyder att jag har ätit två lagade mål mat idag och det har inte hänt på jättejättelänge!), varit i stallet och ridit en envis ponny som dessutom var jätteskitig, försökt ordna upp bland alla kläder som jag tömde ut över golvet imorse... typ det. Jag är nöjd med maten idag (om jag räknar bort ångesten som kom). Jag har blivit tillsagd att jag måste äta bättre för att jag inte ska halka tillbaka, så jag kämpar med att verkligen få in fem måltider per dag och äta något okej till lunch. Önskar bara att ångesten kunde sluta banka så hårt på mig.
 
Jag borde förflytta mig från golvet till sängen nu. Att det ska vara så svårt...
 
Det här mötte mig när jag gick ut till hagen...
 


Energin försvann


 
Helgen har tagit på krafterna. Vi hade det ganska bra på tåget hem i alla fall då vi hade fyra säten för oss själva. Så klart var tåget försenat och anlände inte förrän strax innan kl 24. Lagom segt. Det var tungt att gå upp ur sängen imorse. Dagen har gått åt till att försöka hitta energi och göra sådant som behövdes göra. Typ dammsuga, ordna med kaninens utebur och mysa med henne, packa upp och så. Sedan har jag brottats med rötter till en stor buske som ska bort i trädgården, promenerat till stranden, promenerat till stallet och njuit av alla rapsfält, pussat på hästarna, grillat till middag, ätit jordgubbar och lite annat. Helt okej dag.
 
Jag tänkte att jag skulle vila mycket idag. Det har gått sådär. Trots tröttheten har jag varit rastlös. Klarar inte av mig själv. Jag försöker tänka att jag är bra som jag är men det är inte lätt. Ser inte fram samtalet imorgon och att jag antagligen måste ställa mig på vågen. Jag vill bara att allt ska vara bra. Jag orkar inte kämpa hela tiden och ha beslutsångest och tjockkänslor. När slipper jag?
 
Sommarlov om exakt två veckor. Sen åker vi till Grekland några dagar efteråt. Jag längtar massor! Det är det som håller mig flytandes nu. Kämpakämpakämpa!
 
 


Stockholm!


 
Ömma fötter, en väldigt trött kropp men en nöjd jag. Typ så känner jag nu. Jag är i Stockholm med lillasyster. Vi kom hit igår. Efter lite mer än 5½ timme på tåget var jag väldigt rastlös. Sedan gick eftermiddagen i rasande fart och jag hann till och med gå vilse. Vi lyckades i alla fall komma på rätt buss till Frihamnen och hade en trevlig kväll på Let's Dance. Kul att se det på riktigt, det är alltid så annorlunda i verkligheten.
 
Idag har vi gjort en hel del. Började med god frukost (älska hotellfrukost!) och sen har vi gått runt i Gamla stan, Kungliga slottet och så vidare. Och sen tog vi båten till Djurgården och gick runt på Skansen. Myspys! Även om jag var rejält seg i kroppen mot slutet och orkade inte riktigt tänka klart. Jag vet att det berodde på för lite mat i magen och för lite sömn. Nu är jag i alla fall jättemätt efter en skaldjurssallad till middag. Jag älskar att man kan plocka ihop sin egen sallad. Resten av kvällen blir det mys framför Eurovision och kvällsgott.
 
Imorgon ska vi shoppa och turista lite mer innan vi åker hem på kvällen. Jag behövde komma iväg några dagar och är glad att vi faktiskt gjorde det. Det är tufft med maten och att behöva ändra mina trygga rutiner hemma men det är bra övning. Det gäller att våga prova och jag blir så glad när jag vågar göra det. Oftast leder det till något bra också. Jag kan ge mig själv en liten klapp på axeln och det känns bra.
 
 
 


Hur känns det att gå på universitetet?


 
Berätta hur känns det att gå på universitetet? Är det hård press? Är det mycket och tuffa dagar? Intresserad eftersom jag själv haft samma sjukdom som dig och funderar på att studera vidare.
 
Svårt att svara på dina frågor eftersom alla olika utbildningar är så olika. Det varierar hur många föreläsningar man har, hur långa skoldagarna är osv. Vissa kurser har lugnare tempo, andra går snabbare. Men läser du på heltid (alltså 100%) så är det meningen att du ska plugga 8 timmar per dag. Nivån är högre än på gymnasiet och du måste ta mycket eget ansvar. Oftast är det mycket du ska läsa in själv och det kan vara mycket kurslitteratur. Men som sagt, det varierar så mycket från utbildning till utbildning. Jag har lagt ner mycket tid på mina studier den här terminen och det har varit tufft stundtals men när jag har sett att det har gett bra resultat så har det hjälpt mig att orka fortsätta kämpa vidare på samma sätt. Samma de andra terminerna jag har läst. Du bestämmer själv hur mycket tid du vill lägga ner men det gäller ju att klara av tentorna, eller hur kursen nu examineras.
 
Det svåra för mig är att sätta gränser. Jag är livrädd för att misslyckas men upprepar flera gånger om att det inte är hela världen om jag misslyckas på en tenta. Och det är en utmaning för mig att klara av att få in mina måltider och inte hoppa över för mycket. Sedan att hantera rastlösheten och ha tillräckligt med koncentration och fokus för att kunna plugga så mycket som jag behöver. Stillasittandet har varit en av mina största utmaningar men då tänker jag tillbaka på när jag har gått i behandling och behövt vara stilla nästan hela dagar, så jag vet att jag kan.
 
Det är kul att plugga! Det bästa du kan göra är att prova och se vad som händer. Tycker du inte det känns bra så är det bara att hoppa av. Det viktiga är att våga prova, för gör du inte det så kommer du aldrig att få veta om det var något för dig. Än så länge är jag nöjd med mina studier. Så prova och se vad du tycker och hur det känns!
 
 


Det går inte att springa ifrån sorgen, den kommer alltid ikapp


 
Jag har klarat mig igenom dagen... men vissa stunder har det känts som om jag inte ska orka mer. Energinivån har varit väldigt låg hela dagen. Jag har fått tvinga i mig mat när huvudet börjat snurra. Men jag har gjort det som jag skulle och varit på rätt platser på rätt tid. Det var en väldigt trött tjej som landade i soffan här hemma ikväll, och då visste jag att jag fortfarande hade plugg kvar att göra. Så efter lite tv-tittande och mat i magen satte jag mig vid datorn igen och försökte förstå vad jag skulle göra. Det har gått sådär men jag tror inte att jag kommer så mycket längre ikväll (inatt) och får ta nya tag imorgon.
 
Jag drömde tunga och jobbiga drömmar inatt. Jag var så ledsen, kurade ihop i ett hörn och drog mig undan från alla. När jag vaknade till mitt i natten märkte jag att jag grät precis som i drömmen. Jag kände mig så nedstämd och ledsen när jag gick upp på morgonen sen. När jag la mig på kvällen hade jag varit ganska glad men nattens drömmar hade ändrat det helt. De känslorna har suttit kvar hela dagen och gör det fortfarande men eftersom jag hela tiden har haft saker att göra så har jag trängt bort det. Det var inte förrän jag kom till stallet som jag stannade upp och då bubblade känslorna upp igen. Det är mycket känslor nu och jag förstår nog varför jag drömde det jag gjorde. Jag är väldigt bra på att trycka bort sorg och andra tunga känslor för att jag tycker det är jobbigt att ta itu med det. Det var därför jag blev sjuk från första början, det var mitt sätt att hantera sorgen efter farfar.
 
Nu har klockan sprunit iväg igen. Jag har inga större förhoppningar på att jag ska sova bättre inatt och det är därför jag drar mig lite för att gå och lägga mig. Jag vill inte drömma så tunga drömmar en natt till... men sömn behöver jag. Till skolan imorgon. Och packa och allt det där...
 


Det går inte att dra täcket över huvudet när det blir kaos


 
Det har varit en såndär dag då jag vill dra täcket över huvudet och spola fram tiden några veckor. Lite kaos och jag har känt mig jättestressad. Denna veckan är fullbokad och jag hinner inte riktigt med mig själv känner jag. På ett sätt är det skönt att hela tiden ha saker att göra så att jag inte behöver tänka så mycket och få beslutsångest vad jag ska och inte ska göra. Men det är utmaning på utmaning och jag känner att jag ligger och svävar nära gränsen för vad jag klarar av. Jag märker så tydligt hur känslig jag är när pressen ökar, då vill jag helst fly eftersom jag inte tror att jag klarar av det ändå. Jag tvivlar hela tiden på mig själv.
 
Imorgon är en sån dag då jag både ska till skolan och sen jobba, och så tänkte jag hinna pussa på hästarna lite. Och så klart hänger förkylningen med. Idag har jag dessutom frusit hela dagen. Jag hade ingen känsel i fingertopparna när jag kom hem från stallet. Det fattas väl bara att jag vaknar upp med feber eller något imorgon. Jag har inte tid att vara sjuk. Nu kör vi två dagar till och sen Stockholm i helgen. Så ja, jag måste hinna packa och fixa en del inför helgen också. Men det är lugnt. Det fixar sig på något vis. Det gör det alltid.
 
 


Tidiga morgnar och sena kvällar


 
Jag älskar att det nu är ljust tidigt på morgnarna och sent på kvällarna. Bästa tiden att gå en promenad är tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Det är svårt att beskriva känslan men det är nog lugnet och stillheten som gör det så bra. Eller att veta att jag har hela dagen framför mig eller att jag har klarat mig igenom en dag till. Jag är nog lugnast på morgonen. Antagligen för att jag inte har ätit något än och ångesten finns inte på samma sätt, och för att jag vet att jag har en ny dag framför mig. Imorse vaknade jag när tidningsbudet kom och brevlådorna smällde igen. Sen eftersom det är så ljust ute vid den tiden och solen går upp på min sida så fick jag inte sådär jättemycket mer sömn. Jobbigt eftersom jag hade en fullspäckad dag framför mig.
 
Jag har klarat mig igenom dagen, trots för lite sömn och en envis förkylning som vägrar släppa. Åkte med pappsen till Malmö, promenerade med mamma till stan, åkte till Lund och var i skolan några timmar, åkte tillbaka till Malmö och gick genom stan (måste ju känna på Eurovisionpulsen), sprang runt på Emporia för att jag behövde längre strumpor eftersom jag frös jättejättemycket, tog sen bussen till jobb och jobbade några timmar, blev hämtad som tur var så att jag slapp ta bussen hem, kom hem och bytte om och promenerade till stallet, pussade lite på hästarna och vandrade sen hem igen. Sen vid tiotiden landade jag framför teven. En intensiv dag men den har gått bra och jag har utmanat mig med maten både till frukost (bytte ut drickyoggin som jag är så trött på nu mot dubbelmacka) och eftersom jag åt middag med barnen och de bestämde att vi skulle ha panerad fisk och risoni så fick jag svälja ångesten och äta. Helt okej portion fick jag i mig och är lite smått stolt över det får jag säga. Panerad fisk och pasta liksom. Den kombinationen är inte lätt för mig MEN det gick ju!
 
Promenaden till stallet nu ikväll var inte planerad, och framförallt inte att gå fram och tillbaka (pappa lät lite missnöjd när jag kom hem eftersom han trodde att jag skulle ringa när jag skulle hem). Till viss del behövde jag dämpa ångesten efter middagen men det var inte bara det utan jag njöt ändå av promenaden. Som sagt, promenad på kvällen är underbart. Och speciellt nu när det är ljust så länge. Så jag är nöjd med dagen. Faktiskt.
 
Kvällspromenad till stallet.
 


Att stå ut i det jobbiga är enda vägen ut


 
Jag hatar de dagarna då spegelbilden och känslan i kroppen får tårarna att rinna nedför kinderna. Då vill jag strunta i allt jag har lärt mig under alla behandlingar och ta anorexin i handen och gå tillbaka till svälten. Känslan att inte duga, att inte räcka till, att aldrig vara tilltäckligt bra... hela tiden måste jag kämpa för att nå högre, för att nå det perfekta där någonstans långt framför mig. Inte för att jag vet vad det perfekta är men det känns självklart att det är dit jag ska nå en dag. Samtidigt vet jag att det där perfekta inte existerar.
 
Jag har snart klarat mig igenom en termin på universitetet, och det var det som var mitt mål för första halvan av året. Jag borde vara nöjd med det, men det är jag inte. Jag kan fortfarande inte acceptera mig själv och min kropp. Hatet är fortfarande lika starkt. Jag vet ju att det inte är något alternativ att gå tillbaka till svälten, jag vet att det inte löser några problem hur lockande det än känns ibland. Samtidigt står jag där och vet inte vad jag ska göra för att kunna acceptera mig själv. Jag vill inte att spegelbilden ska få mig att gråta, jag vill inte byta kläder 10 gånger för att ingenting känns eller ser bra ut och jag vill inte behöva ligga på ett speciellt sätt i sängen för att jag hatar hur det känns när vissa kroppsdelar rör varandra. Det tar tid att acceptera kroppen har jag fått höra. Men hur lång tid då? Det blir ju inte bättre och det är det som gör mig så frustrerad...
 
Det blir väl bra en dag. Hoppet har inte lämnat mig även om det är svagt vissa stunder. Livet ger mig mycket tillbaka när jag vågar leva det på rätt sätt och det är det jag tar till mig. Det får vara värt alla tårar och tjockänslor. En dag kommer jag förhoppningsvis tacka mig själv för att jag stod ut i det jobbiga och valde att leva istället för att gå hand i hand med anorexin. Det blir bättre.
 
Don't ever think that I'm proud of what I've done
 
 

 

Det finns stunder då jag inser vad livet handlar om


 
Home sweet home! Det är oftast skönt att komma hem efter att ha varit borta, inte minst till sängen. Hos mormor sov jag på en inte alltför skön extrasäng och jag hade ont i ryggen när jag vaknade så min mjuka, breda säng kommer kännas extra skön inatt. Annars har jag haft mysiga dagar. Fast jag har varit ganska rastlös och haft jobbiga tankar och ångest men jag har försökt att göra andra saker än att springa ut på ensampromenader. Igår var mamma och jag ute på en underbar promenad. Vi gick på en väg som övergick i en grusväg och det blev färre och färre hus ju längre vi gick. Det var så idylliskt och helt underbart. Vi fick tyvärr vända efter ett tag eftersom jag såg på kartan att vi skulle komma ut ganska långt hemifrån och det hade vi inte riktigt tid med, men vi ska gå där en annan gång istället. Sedan så har jag gått promenader i bokskogen, vi har varit på kosläpp och lite annat. Inte helt fel. Vi har ju ingen skog här nere på sydkusten så det är skönt att komma upp till norra Skåne och vandra i skogen lite. Jag älskar tystnaden och stillheten där.
 
Det känns som om det har varit ganska bra dagar. Det jag är mest glad över är middagen idag. Jag åt en bra portion av mormors mat och jag har stått ut i ångesten som mättnaden gav nu efteråt. Vi åt dessutom middag tidigt eftersom vi skulle åka hem sen men eftersom jag var föreberedd på det gick det bra. Jag bad att få köra hem sen så att jag fick tankarna på annat. Jag känner mig fortfarande mätt efter middagen men har ändå ätit kvällsmellis och jag vet att jag gjorde rätt, åt inte mer än någon annan, och ska därför försöka släppa det. Jag ska satsa på att komma i säng ganska tidigt också så att jag inte sitter och grubblar över dagens val. Det som har hänt har hänt liksom. Inget jag kan göra åt det nu. Bara släpp det och gå vidare.
 
Imorgon är en ny dag. Då ska jag rida, får besök av Hanna och så. Mysdag!
 
 


Alltid lika svårt att vila

 
Konstigt hur en förkylning kan suga ut all energi från en. Men inte kan jag vila för det. Myrorna i kroppen är precis lika många och starka som vanligt, och idag har tjockkänslorna bankat väldigt hårt på mig. Intressant det där, för igår kändes det iallafall okej men idag totalt kaos. Det är inte lätt att hänga med i svängarna...
 
Jag tog ett bra beslut ikväll iallafall, då jag istället  för att gå en promenad frågade pappa om han ville cykla en runda. Det var mysigt. När vi är ute och cyklar på kvällarna då vet man att sommaren är nära!
 
Imorgon åker jag till mormor. Det var längesen jag var där så det ska bli lite kul. Ska passa på att vila på tåget också så att förkylningen kan försvinna...
 
 
 

En bättre dag


 
Vissa dagar är bättre än andra, så är det. Denna dagen hör till de som är lite bättre. Jag hämtade ut den senaste tentan och såg att jag hade fått 1½ poäng ifrån full pott. Vad hände där liksom? Jag blev jättechockad eftersom jag gick och oroade mig för att jag inte skulle få godkänt. Så nu har jag klarat alla tentorna för denna terminen och nu har vi bara projektarbetet kvar. Känns väldigt skönt! Lite stolt över mig själv faktiskt. Dagen fortsatte med glassdejt, stallet och sen lite handling med pappa.
 
Nu är det långhelg och jag behöver inte plugga överhuvudtaget. Det känns lite overkligt men så är det. Jag ska både till farmor och mormor dessa dagarna, och hitta på lite annat. Blir lite åkande fram och tillbaka men det ska nog gå bra. Bara jag tar en sak i taget så. Jag har blivit jätteförkyld också så jag hoppas att det inte är värre när jag vaknar imorgon. Risken finns ju att det kommer nu när jag kan slappna av... men får se.
 
Imorgon blir det sovmorgon!
 
 


Kvällar som denna känner jag att jag lever


 
Vilken fantastisk dag. Shortsväder till sena kvällen. Det har känts precis som en såndär ljummen sommarkväll då alla problem hamnar lite åt sidan och jag kan njuta av det som händer runtomkring mig här och nu. Bara kvällsdoppet i havet som saknades ungefär. Jag kände hur ny energi kom till mig och det behövdes efter två fullspäckade dagar. Förkyld är jag också och det blir inte direkt bättre eftersom jag inte har tid att vila. Efter skolan imorgon blir det långhelg och det ska bli underbart skönt.
 
Idag var jag först i skolan och sen jobbade jag några timmar. Det gick helt okej, lite kaos emellanåt men det avslutades bra med att alla barnen satt på studsmattan och åt efterrätt i form av amerikanska pannkakor. Och jag fick blommor av ett av barnen när jag skulle gå. Mamma hämtade upp mig på vägen och vi gjorde några ärenden innan vi åkte hem. Jag har verkligen njutit av den här kvällen. Suttit framför teven och skrattat och ätit ett ordentligt kvällsmellis eftersom middagen inte blev sådär jättebra. Sen kom ångesten smygandes och den slog lite för hårt på mig så det fick bli en liten promenad... men det var ett skönt sätt att avsluta kvällen på ändå. Varma kvällar är fantastiska.
 
Så nya tag imorgon. Lite kämpande till innan jag kan andas ut.
 
 


Myrorna i kroppen är för många


 
Jag och stillasittande i flera timmar går inte ihop. Det går lite bättre om jag inte äter så mycket men det är inte den rätta lösningen egentligen. Det blev en heldag i skolan vilket jag inte var föreberedd på men det fick gå liksom. När de andra hade kommit tillbaka efter att ha köpt lunch gick jag ut (powerwalkade) och stillade myrorna i kroppen lite grann. Att äta fanns liksom inte som alternativ för mig när jag behövde sitta stilla så många timmar i streck. Det jag fick i mig var frukt och cola zero. Vid halv fem stängde vi äntligen ner datorerna och jag åkte till Malmö för att åka hem med pappsen men jag kände mig ganska ostabil så vi köpte isglass och päron innan vi åkte hemåt. Väl hemma bytte jag om direkt och cyklade till stallet, gick en runda med Viril och cyklade sen hem igen. Klockan hann bli över åtta innan jag satte mig ner och åt middag. Vad hände sen när jag hade ätit? Ångest, ångest, ångest... på grund av den där jäkla mättnadskänslan. Så jag som egentligen hade bestämt mig för att hämta cykeln med bil snörar på mig skorna och går och hämtar den istället. Bra jobbat...suck.
 
Kroppen är trött nu. Inte konstigt så som jag behandlar den. Jag har drömt mardrömmar två nätter i rad dessutom. Inte roligt alls. Imorgon blir det skola och sen jobb. Jag kommer nog vara minst lika trött imorgonkväll, om inte ännu tröttare. Men sen har jag förhoppningsvis en långhelg framför mig, bara vi jobbar på imorgon så. Det ska bli underbart skönt. Jag har massa roligt inplanerat!
 
Vår i Lund!
Glass efter en jobbig dag!
 


Det ska bli bra en dag


 
Fullspäckad men rolig helg. 20-års kalas för lillasyster, varit i stallet, grillat, njutit av solen, härliga promenader och så. Igårkväll var jag helt slut. Jag hade både hjälpt till med maten och lekt med mina kusinbarn i flera timmar. Roligt men det tog på krafterna. Så det var nog inte konstigt att jag sov i nästan 10 timmar inatt. Drömde en läskig mardröm då jag blev jagad av en man men jag lyckades slå ner honom och sprang sen och gömde mig. Jag var så rädd och var det fortfarande när jag vaknade. Jag hoppas jag slipper det inatt...
 
Denna dagen har varit lite upp och ner men avslutades bra med grillkväll och en härlig promenad i kvällssolen. Jag  blir så trött på att kämpa ibland... speciellt när det känns som att det inte blir bättre. Tjockkänslorna släpper inte taget om mig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra förutom att stå ut och vänta på att det ska bli bättre. Men när blir det bättre?
 
Måndag igen imorgon då. Ny vecka och nya tag. Tiden bara springer förbi men jag längtar till sommaren och sena, varma sommarkvällar, bad och allt som hör till. Bara några veckor till, sen så!
 
 
 


Det är de där små stunderna som ger mig hopp


Det har varit en lång och ganska tuff dag. Åkte med pappa imorse för att jag skulle till psykologen. Väl där är jag noga med att inte visa alltför starka känslor. Det kan jag inte för det känns inte bra. Idag pratade vi om saker som jag i normala fall gråter floder över och även fast känslorna högg inuti mig och ville ut så lät jag dem inte göra det. Bara jag som förlorar på det, det vet jag, och det känns inte alls bra. I alla fall så åkte jag direkt till skolan sen, var där i några timmar innan jag tog mig hemåt. Mamma fick hämta mig vid bussen för min energinivå var väldigt låg. Det händer inte ofta att jag ringer och ber om skjuts när jag lika gärna kan gå hem men jag hade fått i mig alldeles för lite mat och insåg att det var bäst att jag kom hem så fort som möjligt så att jag fick i mig något mer ordentligt.

 

Eftermiddagen var väl helt okej sen. Jag bakade hallongrottor efter lillasysters önskemål, satt ute i solen, studsade på studsmattan och tog en promenad. Sen cyklade jag till stallet och pysslade med Viril och gick en liten promenad. Innan jag cyklade hem satte jag mig bredvid hagen och njöt av stillheten. Solsken, vindstilla, fågelkvitter, hästar som betar i hagen... det var lite magiskt på något vis. Jag hade kunnat sitta där hur länge som helst. Ett lika bra tankeställe som stranden är.

 

Nu ikväll har vi spelat yatzy och jag blev sur för att jag förlorade med 10 poäng (dålig förlorare ja). Sängen kallar nu. Jag har mycket att göra imorgon men ska nog få ihop det på något vis. En sak i taget...

 

 


And it haunts me every time I close my eyes


Detta har inte riktigt varit min dag känns det som. Började med att jag sov oroligt och drömde jobbiga drömmar hela natten. Sen var bussen imorse jättesen, drickyoggin jag hade med till frukost var inte drickbar, jag har frusit nästan hela dagen och lite annat. Idag har jag också märkt hur tydlig min rastlöshet är. Jag gick runt, runt när jag väntade på bussen och sen tåget, vet vilket håll jag ska gå för att få gå i en trappa, tar en extra tur i trappan när jag har tid över och ändå måste vänta, gick flera varv runt bilen när jag väntade på att de andra skulle äta upp sin lunch... det normala är att man sitter ner eller står stilla och väntar men inte jag. Jag kan inte bara stå stilla lugnt och vänta på exempelvis bussen, det går liksom inte. Det känns som slöseri med tid...
 
Jag gick en promenad till stranden framåt kvällen och satt där en stund och försökte koppla av. Det gick inte så bra som det brukar och alla tankar och all ångest fortsatte att banka på mig. Och nu borde jag ligga i sängen och försöka sova men jag har ingen ro alls. Jag får väl försöka. Upp tidigt imorgon. Sen är det helg i alla fall och jag får sova lite mer. Och vi ska ha 20-årskalas för lillasyster och det påminner mig om att jag har lovat att baka och ta hand om lite av maten. Ja, det ska väl gå. Ta en sak i taget bara så ska det nog gå bra.
 
Kanske hade jag inget val, bara viljan att finnas kvar
 
 


Det är inte lätt när det är svårt

Jag har så svårt att fokusera. Tankarna flyger iväg. Jag försöker hänga med i det som händer runtomkring och göra det som jag förväntas att göra men motivationen och glädjen är inte riktigt där. Jag har en jobbig känsla av att det kommer gå neråt nu, eller att jag kommer få kämpa extra mycket för att hålla mig flytandes. En olycka kommer sällan ensam... Ungefär så känns det.

Men jag ska försöka se positivt och inte bara allt negativt. Det finns väl en mening med allt som händer. Kanske...

Trots att det inte alltid blir som man önskat måste man fortsätta se framåt


 
Känslorna åker berg- och dalbana. Och jag är så trött, både psykiskt och fysiskt. Veterinären kom inte med några positiva besked direkt så det känns tungt. Jag var så nervös och orolig innan och efteråt kom tårarna. Det är så svårt att ta in allt. Orkar inte... Finns inget annat att göra än att ta en dag i taget. Acceptera verkligheten och det som händer och försöka hänga med, även om man inte tycker om det.
 
Trots det tunga blev det lite valborgsfirande. Jag var hos Ie och åt grillat, cyklade till brasan (som aldrig tändes?), och tittade på film. Mysigt och lagom ansträngande. Och idag har jag och mamma fixat i trädgårdslandet, planterat om tomatplantorna och så. Min allra största utmaning nu är att inte ta ut det dåliga måendet på maten. Jag måste äta fastän jag inte har någon vidare aptit, och tjockkänslorna är starka. Kroppen behöver mat för att orka. Så är det. Så jag får försöka sätta på autopiloten och bara göra utan att tänka så mycket.
 
Skola imorgon. Kanske bra att få tankarna på annat...
 
Jag tog en stund och la mig ner och njöt av solskenet, fågelkvittret
och hästarna som betade i hagen. Ibland behövs det inte mer.
 
 

 

RSS 2.0