Ord kan göra så förbannat ont


 
Varje gång jag har sovit för få timmar under natten och det är sådär jättejättejobbigt att gå upp ur sängen så blir jag alltid lika arg på mig själv att jag inte gick och la mig tidigare när jag vet att jag ska upp tidigt dagen efter. Det hjälper mig ju inte då precis och jag tänker inte på det nästa gång jag ställs inför samma situation. Då är jag tillbaka till det där tänket att jag lika gärna kan sova sen, typ i bilen. Det funkar aldrig. Suck.
 
Nu är jag på Österlen i alla fall. Vilken dag... den slutade i kaos. Varje gång jag är här så kämpar jag med att våga äta farmors mat. En taktik är att undvika att vara i köket när hon lagar mat så att jag slipper se, dessvärre gick jag in i köket när farmor började laga lunch (eller ja, middag för henne). Det havet av smör i grytan gjorde mig illamående och jag kände hur ångesten kom smygandes. Jag hade egentligen tänkt att äta det som dom andra åt då till middag på kvällen men jag fixade inte det utan körde och köpte en sallad istället. När jag sen sätter mig vid bordet undrar farmor hur jag ska kunna klara av att äta allt det där. För en sekund blir det totalkaos i huvudet men jag samlar mig ganska snabbt eftersom jag vet att den maten jag har framför mig inte är för mycket även om det ser mycket ut eftersom salladen fyller ut. Så jag äter upp trots att det tar emot och jag är rädd för att få fler kommentarer. Sen fortsätter kvällen med tv-tittande och godisätande. Ångesten bankar på mig men jag bestämmer mig för att stanna inne och inte dämpa den med en promenad.... men strax innan klockan tio kommenterar farmor på hur mycket godis som har ätits och att man måste ju tänka på figuren. Då blir det för mycket för mig. Jag säger att det är väl bäst att jag går ut och motionerar då eftersom jag har ätit så mycket godis. Arg och ledsen snörar jag på mig skorna och går ut i den kalla kvällen och efter en stund kommer tårarna...
 
Jag vet att farmor egentligen inte förstår vad det hon säger betyder för mig, för hon kan inte förstå min sjukdom, men när jag redan står på ostadiga ben så klarar jag inte alltid av att hantera sådana kommentarer. Maten är jobbigare här och sorgen efter farfar blir också starkare eftersom det hela tiden kommer minnen flygandes mot mig, så jag blir väl kanske extra känslig. Egentligen har jag god lust att åka hem med pappa imorgon men det är bara att fly från problemen så jag ska stanna i alla fall till måndag som planerat. Att vara här själv är extra tufft men jag vill ju kunna vara det och då måste jag utmana mig. Så är det ju.
 
Nu ska jag lägga mig i sängen och titta på någon serie eller lösa korsord tills ögonen är tillräckligt trötta. Imorgon ska jag sova länge i alla fall...
 
Du får förlåta mina tårar
 
Helt ensam på en liten väg någonstans på Österlen.
 

 

Vissa stunder är bättre än andra


 
Jag blir ibland väldigt förvånad när jag gör saker som jag inte brukar klara av. Det hände nu bara för någon timme sedan. Jag låg i skönt i sängen och tittade på en gammal serie med en mjuk och stor kudde bakom huvudet och benen uppe på bolltäcket. Jag sträckte mig då och då framåt för att trycka på en knapp på fjärrkontrollen. Detta gjorde jag nog i sådär en och en halv timme. Helt plötsligt vaknade jag upp och insåg vad jag höll på med. Jag ligger stilla och tittar på ett program utan att göra någonting annat samtidigt, som typ att knappa på iPhonen eller ha datorn i knäet eller lösa korsord. Jag låg bara där skönt och stilla och skrattade åt en gammal favoritserie. Det går knappt att beskriva hur bra det kändes. Detta låter säkert konstigt för många men för mig är dessa stunderna så sällsynta. Sen jag blev sjuk har jag haft svårt med tv-tittande, läsning och så vidare. Sånt som kräver koncentration helt enkelt men det känns som om det mer och mer kommer tillbaka. Vissa dagar går det bra, andra inte alls då myrorna i benen är alldeles för många och ångesten bankar lite väl hårt på mig. Så även om dessa stunderna är ganska sällsynta fortfarande så känns det väldigt bra att de kommer då och då.
 
Det har varit en helt okej dag annars också. Det höll på att gå helt galet i förmiddags men jag klarade av att hålla mig på banan. Det blev inte så mycket sol som de hade sagt och när jag kom ner till stranden så såg jag mörka moln torna upp sig på himmlen. Jag hade planerat att sitta där och njuta och lyssna på dagens sommarprat så jag tänkte att molnen försvinner väl, men icke - det började regna efter ungefär en halvtimme så då fick jag snabbt packa ihop och ta skydd under ett träd. Jag klarade mig hem utan att bli alltför blöt i alla fall och sen pausade jag en stund hemma innan jag gick till stallet. Sedan har kvällen ägnats åt att grilla, äta godis (ångesten kom som ett blixtnedslag... ), promenad med lillasyster och sen jordgubbar och tv-tittande. Helt okej ändå.
 
Nu har jag packat väskan och imorgon bitti åker pappsen och jag till Österlen. Jag ska leka bonde lite och hjälpa pappa. Sen tänkte jag stanna där någon dag extra och hitta på något roligt. Kanske cykla till Simrishamn och bada om det är fint väder, eller cykla någon annanstans eller hitta på något annat. Jag får se. Det ska bli mysigt i alla fall. Och nu ska jag fortsätta titta på min gamla favoritserie och sen sova. Det blir ju inte sådär jättemånga timmars sömn inatt... men man kan inte få allt. Jag får sova i bilen istället.
 
When you feel like hope is gone,
look inside you and be strong
 
Mitt strandmys förstördes...

 

Man ska aldrig sluta tro


 
Det har varit en såndär upp och ner dag. Första halvan var kaos och jag ramlade hårt i marken men jag lyckades ta mig samman och fortsätta med dagens planer. Andra halvan av dagen har varit så mycket bättre. Jag åkte till stallet och satt på Virils rygg för första gången på många månader. Jag trodde aldrig att jag skulle få göra det igen eftersom veterinären sa att det krävdes operation för att han överhuvudtaget skulle gå att rida igen, men han är inte halt i skritten längre och på vår lilla skrittur hade han öronen framåt, frustade och slängde med huvudet precis som han brukar göra. Det känns som ett mirakel... men helt fantastiskt om det faktiskt går att skritta honom någon gång då och då. Så glad åkte jag hem och bytte snabbt om innan jag gick till bussen för att åka till Lund och vara lite social. Det blev en mysig kväll med nya bekantskaper, falafel till middag (spontant dessutom. Stolt över mig själv ska ni veta) och sen satt vi på en uteservering och killarna drack öl och jag var bara social eftersom jag inte har lärt mig det där med öl än. Fin kväll men det blev väldigt kallt mot slutet så jag var ganska stelfrusen när jag åkte hem med tåget men pappa var så snäll och hämtade mig vid tåget så att jag slapp krångla med bussen i alla fall.
 
Imorgon ska det bli sol har vädergubbarna sagt. Då ska jag åka till stranden och bada. Känns som evigheter sen det var sol nu ju... det har bara varit kallt och blåsigt och regnigt. Så nu sol tack. Men först sängen...
 
Nöjd efter vår lilla ridtur <3


För visst är det bättre nu


 
Det är många tankar nu. Som vanligt då. Jag står och stampar på samma ställe för att jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Mycket är det rädslan för det som jag inte vet något om som håller mig tillbaka. Det är så mycket enklare att stanna kvar där jag är nu, det funkar ju... fast jag vet att det inte är hållbart i längden. Jag är mest rädd för att falla tillbaka i gamla fällor. Det värsta jag skulle kunna göra nu är att köpa en våg och låta siffrorna kontrollera mig igen. Jag får absolut inte göra det men jag är rädd för att jag ska göra det när ångesten bankar som hårdast på mig och den sjuka sidan har tagit över helt för en stund. För de stunderna kommer.
 
Ganska ofta tänker jag tillbaka på förra året och hur jag kämpade för att ta mig ur anorexins starka grepp. Jag var så arg för att jag hade fallit tillbaka så hårt som jag hade och var inte beredd på den kampen jag hade framför mig - igen. Jag lärde mig mycket förra året under min behandling och även om jag fortfarande har en ganska lång väg kvar att vandra så byggde jag upp en stadig grund för mig att stå på under behandlingen och det är den som har hållit mig flytandes även nu när det har varit tufft. Jag har lärt mig att det inte finns någon som helst anledning att gå tillbaka till anorexins mörker eftersom det inte finns någonting att hämta där. Jag ser framåt, drömmer och känner ibland på hur det är att våga leva livet på riktigt. Den största förändringen är att jag är mycket mer spontan nu, och jag vågar mer. Visst kämpar jag mot samma viktångest och tjockkänslor som innan och det är jättejobbigt men jag försöker koncentrera mig på det som är positivt. Kanske är det så att pusselbitarna faller på plats en efter en... eller så gör dom inte det. Inte vet jag men jag vet att det kommer bli bra en dag. Frågan är bara när. Jag vet bara att jag måste ge mig själv tid och låta det ta den tid det tar. Jag kan inte skynda på något, och speciellt inte nu när jag står på egna ben. Jag ska låta sommaren gå och sen se till så att jag får den hjälpen jag behöver.
 
Innan tittade jag tillbaka lite grann på vad jag skrev för ett år sedan. Denna texten beskriver väl lite vad jag känner nu också. Väldigt bra att kunna gå tillbaka och läsa. Men nu sängen. Lite sent. Som vanligt. Men ja, så är det.
 
 
23 juni 2012
 
Hela tiden blir jag dragen i båda armarna, två sidor som vill åt olika håll. Det känns som om jag kommer slitas itu vilken sekund som helst. Den där känslan av hopplöshet kom över mig idag och ögonen svämmade över av tårar. Där gick jag med stora steg i alldeles för snabb takt enbart för att dämpa ångesten som bankade på mig. I de stunderna känns det som om jag inte har kommit någonstans.
 
Kommer jag någonsin att våga släppa taget helt? Kommer jag att få flyga fritt en dag? Är drömmen om livet så underbar som jag hoppas? Är det värt att kämpa för? Kommer jag att må bättre? Är det inte bättre att vända tillbaks till anorexins trygga famn?
 
Jag vet ju att det går att nå målet och friheten. Jag har med egna ögon sett människor kämpa för sitt liv och göra de förändringar som krävs för att nå friheten. Jag har faktiskt fått se bevis på att det går. Frågan är, gäller det mig? Kan jag nå dit och må så bra? Just nu tvekar jag och jag vet inte vad jag ska tro. Det känns ärligt talat lite hopplöst när jag sitter och mår dåligt över att mitt huvud ser ut som en uppblåst ballong på alla foton.
 
Jag fortsätter kämpa. Jag har egentligen inget val för jag vet att det är ett rent helvete som väntar om jag vänder tillbaka. Det är ingen dans på rosor nu men det är nog ändå bättre än det var innan. Minnet sviker och det känns lockande att vända tillbaka men nej, nej, nej. Jag får tänka på de fina människorna som har nått friheten och försöka tro att även jag kan nå dit...
 
Lyx med färska jordgubbar till frukost <3
 

Upp i luften


 
Nu är jag hemma igen efter två ganska intensiva dagar. Många nya upplevelser, i alla fall idag. Jag åkte ju till mormor igår och idag har jag varit i skogen och plockat smultron och njutit av stillheten och efter lunch åkte jag och mamma ut till kusten till Ängelholm. Vi åkte rakt in i regnet tyvärr men gick en promenad på stranden när det hade slutat. Sedan hamnade vi i hembygdsparken och där var massa kul. Djur, Pytteskogen och så. Jag fick en riktig semesterkänsla och det var så mysigt. Sen vid sextiden lämnade mamma mig vid stationen och åkte hemåt, och jag väntade på att bli upphämtad av en kompis och åka till flygplatsen för att flyga!
 
Jag har aldrig åkt i ett sådant litet plan, förutom när jag skulle hoppa fallskärm fast det var nog lite större. Bara fyra platser i planet och det var en riktigt rolig upplevelse att sitta där med headset och flyga ganska nära marken ändå. Vi flög över Kullaberg och sen neråt Helsingborg. Så fint! Det är så mycket att hålla reda på när man flyger, jag är imponerad av de som gör det. Jättekul att få uppleva det i alla fall! Pappa trodde inte på mig när jag sa att jag skulle upp och flyga, haha. Detta bestämdes snabbt igårkväll och då var jag ju hos mormor. Så det var ingen annan än mamma och mormor som visste om det.
 
Nu ser jag fram emot att krypa ner i sängen. Jag kom hem strax före tolv nu ikväll och sov inte alls bra förra natten, så jag är ganska trött. Jag är väldigt nöjd med dessa två dagarna, och speciellt idag. Jag har haft det riktigt bra!
 
 
Kullaberg, Skåne
 
Vi besökte Pytteskogen. Så söt!
 


Sommaren är till för äventyr


 
Jag har som jag har berättat många gånger problem med att gå och lägga mig. Ofta handlar det om att ångesten är för stark och det blir ett straff inte få gå och lägga mig, men faktiskt känns det som om jag kommer i säng innan midnatt fler kvällar nu än innan och det är ju positivt. Inatt kom jag inte i säng förrän efter halv 3 eller vad klockan hade hunnit bli. Grannarna hade fest med hög musik så det fanns ingen chans att jag skulle kunna somna förrän de hade slutat. Och jag som redan var på ganska dåligt humör och väldigt trött... Jag hade nästan somnat i soffan tidigare på kvällen men jag fick stoppa musik i öronen och satt vid pusslet tills jag äntligen kunde krypa ner under täcket sen.
 
Idag har vi firat midsommar lite mer. Jag fick min midsommarmiddag och är nöjd med det. Och så har jag ätit massor av jordgubbar. Och så försöker jag få med mig någon till skärgården senare i sommar. Jag har bestämt mig för att försöka utmana mig så mycket som möjligt nu i sommar. Jag vill inte att rädslan och ångesten ska stoppa mig för då vet jag att jag kommer ångra mig sen när sommaren är över. Det finns så mycket roligt man kan göra...
 
Nu har jag packat väskan och är redo att åka till mormor imorgon. Mamma åker på morgonen och jag tar tåget dit på eftermiddagen. Det ska bli mysigt. Och sen när vi åker hem på måndag ska mamma och jag göra en egen liten utflykt. Förresten så var vi på loppis idag och jag hittade gamla upplagor av Astrid Lindgren böcker,och ett Harry Potter-spel. Nöjd tjej!
 
Nu ska jag krypa ner under täcket. Natti!
 


Blommor i håret


 
Plockat blommor och gjort en midsommarkrans medan jag lyssnade på sommarmusik, varit vid midsommarstången och fikat, andats in midsommarkänslan och tagit lotter (mamma vann första pris!), tagit det lugnt på stranden. Och nu äter jag jordgubbar. Kanske avslutar vi midsommarafton med ett dopp i havet. Vi får väl se.
 
 


Underbara sommar


 
Idag har det varit sommar på riktigt. Upp mot sådär 30 grader ungefär. Dagen bara försvann och jag har varit utomhus nästan hela dagen. Efter min oplanerade sovmorgon gick jag en promenad i värmen innan jag åt frukost i solen på terrassen. Sen cyklade jag till stallet och var där i några timmar, kylde ner hästarna med vattenslangen, red en liten runda och så. Sen cyklade jag hem och fick med mig mamma till stranden. Badade och åt mjukglass och sen hem och byta om för att köra iväg för att lillasyster skulle på massage. Vi gick en promenad under tiden och sen storhandlade vi. Till middag blev det grillning och vi satt ute och åt och sen tog jag en powerwalk. Skönt att kunna gå i t-shirt och shorts trots att klockan är över nio på kvällen. Sommarkvällar när de är som bäst.
 
Jag är nöjd med vad jag har gjort idag men humöret har pendlat jobbigt mycket. Redan igår blev jag arg och sur för att jag inte vann "kampen om midsommarafton". Vi har delade meningar om vad som ska hända här i huset om jag säger så... Lillasyster vann och ska ha fest. Och ja, jag är arg över det. Komplicerat det där. Så ja, vi får se hur midsommarafton blir för min del. Första delen av dagen blir säkert kul och trevlig men sen... det jobbiga är att jag inte kommer kunna ändra min inställning heller för jag känner så väl igen den här sidan av mig själv. Det går inte och jag vet att det går ut över maten och att jag kommer röra på mig mer. Men strunt samma. Jag orkar inte bry mig.
 
Nu ska jag krypa ner i sängen igen och titta vidare på serier och sen ska jag upp ganska tidigt imorgon och plocka blommor och göra en midsommarkrans. Sen till midsommarstången och ja, sen får vi se. Bada ska jag göra i alla fall. Och äta jordgubbar.
 
Nöjd tjej en varm sommarkväll.


Drömmarna finns men rädslan tar överhand


 
Det känns inte som om det är mycket som går rätt nu. Jag ser så klart framför mig vad det är jag vill men ändå vågar jag inte alltid ta steget ut och istället kryper jag in i mitt hörn och gör på det trygga och säkra sättet. Jag blir så trött på mig själv, och ledsen när det inte blir som jag drömmer om. Viljan och motivationen finns där, och många drömmar, men det är ändå rädslan som oftast tar överhand och får mig att ta ett steg tillbaka. Det är inte det livet är till för, livet är till för att levas...
 
Behandlingen som jag har gått i de senaste månaderna har inte hjälpt mig ett dugg, så igår sa jag ifrån och fick halvt ut vad jag vill säga. Paus därifrån nu i alla fall och jag får ta tag i det senare i sommar och framföra mina önskemål. Jag behöver någon som jag kan anförtro mig åt och som hjälper till att putta mig framåt, och det är det jag inte har haft. Det är så viktigt att ha någon som man känner sig trygg hos. Jag borde ha tagit tag i det tidigare egentligen men det fanns ingen ork. Men som sagt, det får bli ett senare problem. Just nu orkar jag inte bry mig.
 
Det är lite tungt nu men jag försöker tänka på att jag är ledig och har mycket egentid. Jag ska göra saker som jag mår bra av. Tjockkänslorna och ångesten är stark de flesta dagarna och det är det som är jobbigast... men just do it. Jag försöker göra saker trots att måendet är i botten vissa dagar, då alla kläder sitter fel och jag tycker att jag har gått upp 10 kilo över natten, för det finns inget annat sätt om det ska bli bättre någon dag. Jag tänker hela tiden på att jag måste gå emot ångesten, det är ju enda sättet att övervinna den. Idag lät jag t.ex. mamma plocka ihop en sallad till mig som jag kunde ha till middag. Det var en utmaning. Och jag tog stadsbussen till en kompis istället för att gå genom Malmö. Det var tufft och även om jag hoppade av en hållplats tidigare så är jag lite stolt över mig själv.
 
Nu sova. Det behöver jag för både kroppen och huvudet är helt slut...
 
Några bilder från Grekland.
 
 


Jag hänger inte riktigt med


 
Vilken dag alltså. Måendet har åkt berg-och dalbana minst sagt. Jag vaknade tidigt av oljud utanför fönstret och jag var farligt nära att krocka med en bil när jag cyklade till stranden. Jag trodde att det skulle smälla men jag lyckades tvärbromsa och svänga undan. Läskigt, och speciellt att jag hann tänka att jag inte hade någon chans att svänga undan. Jag hade en skön stund på stranden i alla fall. Låg och läste och tänkte på att vara här och nu.
 
Jag känner nu hur slut jag är i kroppen och huvudet. Det är mycket som snurrar i huvudet och det känns som ett stort kaos bara. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det är så mycket som jag bara har trängt undan. Nu när jag har ledigt från skolan har jag mycket mer tid till att snurra in mig i tankar. Det är nu jag borde ta tag i allt som jag har trängt undan men jag är nog rädd för det och då är det lättare att fortsätta trycka bort det. Ingen långvarig lösning, jag vet...
 
Jag får se vad som händer imorgon. Jag ska ta tag i en sak och se vart det leder. Jag kommer förhoppningsvis känna mig lite lättare efteråt. Men nu sova då, och hoppas att jag inte väcks av oljud imorgon.
 
Egentid på stranden.


Kampen tar aldrig slut


Många tankar idag. Mycket brottandes med dumma tankar. Jag är så trött på det, jag vill att allt ska vara bra och att jag inte ska behöva kämpa så som jag får göra varenda dag. Vissa stunder ger jag upp och tänker att det aldrig kommer bli bättre, sedan kommer det stunder då jag tänker att en dag kommer det falla på plats och allt kommer kännas bra. Jag vet inte riktigt... Det känns så hopplöst när det inte känns som om jag har kommit något vart de senaste månaderna, jag står och stampar på samma ställe. Ångesten över kropp och vikt är lika stark och jag vet att det är där problemet ligger. Jag vet hur jag ska äta och allt det där men det där andra har jag inte lyckats klura ut. Inte heller hur jag ska klara av att äta som jag ska. Sedan skäms jag över att jag fortfarande inte klarar av att äta som jag ska när jag har fått så mycket hjälp genom åren, och att jag inte kan acceptera vikten. Inte så konstigt att allt känns lite hopplöst ibland...
 
Jag ska ta tag i en sak i veckan som jag har tänkt på länge nu. Jag har dragit mig för att göra det men jag inser nu att det måste ske en förändring om jag ska kunna gå framåt. Jag berättar senare vad det handlar om. Annars har väl dagen varit okej ändå. Jag försöker ta en sak i taget och inte allt samtidigt, och jag försöker göra sånt som jag mår bra av och som får mig på andra tankar. Denna sommaren ska bli bra, jag vill att den ska bli bra. Den kommer bli bra om jag bara vågar låta den bli bra.
 
Klockan har sprungit iväg som vanligt. Det får bli lite mindre sömn inatt då för jag tänker inte vända på dygnet bara för att jag har sommarlov. Det finns ingen anledning till det, så nu ska jag svälja ångesten och gå och lägga mig trots att det skriks inuti huvudet.
 
I can almost see it
That dream I am dreaming
But there's a voice inside my head saying
"You'll never reach it"
 
Every step I'm taking
Every move I make
Feels lost with no direction
My faith is shaking
 
Skiathos stad
 

Home sweet home


 
Hooome! Känns sådär att komma hem till blåst, regn och åskväder. Eftersom resten av familjen skulle iväg på andra håll lämnades jag ensam i ovädret. När det åskar och blixtrar så som det gjorde är jag lite rädd, men jag satte på musik jättehögt och roade mig med att packa upp väskan. Hemresan gick väldigt smidigt, förutom kön till incheckningen som gick så långsamt. Inte så konstigt när flygplatsen är så pytteliten men vi lyfte innan utsatt tid och landade typ tjugo minuter tidigare på Kastrup. Skönt.
 
Jag har haft en bra vecka på Skiathos. Jag har utmanat mig både matmässigt och när det gäller rörelsetvånget. Det har varit tufft de sista dagarna då ångesten har bankat på mig hårt men jag har försökt strunta i det och tänka att jag är på semester. Det har gått okej ändå... men det var en plåga att ligga i bikini. Jag raderade ett antal bilder på kameran också för att jag inte stod ut med att se mig själv... så ni förstår att tjockkänslorna har varit starka. Jag är övertygad om att jag har gått upp i vikt och brottas med jobbiga tankar i huvudet nu. Jag får ta en dag i taget helt enkelt.
 
Jag är nöjd och glad trots allt. Jag har badat mycket, njutit av solen, kämpat uppför branta backar, gått på upptäcktsfärd, kört på smala grusvägar mitt i ingenstans, varit på flera underbara stränder, snorklat lite grann, ätit god grekisk mat, vandrat runt i små mysiga gränder, solat på klippor, tittat på "Mamma Mia-filmen" på utomhusbion och besökt flera inspelningsplatser, åkt båt och varit på Skopelos, haft mysiga kvällar med familjen och lite annat. Så en bra vecka.
 
Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas att ångesten släpper lite så att jag kan få sova. Längtar efter min egen breda, mjuka säng och bolltäcket. Imorgon ska jag sova ut. Har varit uppe innan åtta varje morgon, det gick inte att sova längre för att den där fågeln utanför fönstret kvittrade väldigt högljutt... den kommer jag då inte sakna.
 
 

 

Dags att åka hem

Sista dagen. Dags att flyga hem om ett par timmar. Känns alltid lika konstigt när jag ligger i min egen säng igen, fast det ska bli skönt. Vi har några fåglar utanför fönstret som kvittrar högljutt varje morgon... Men det har varit en bra resa förutom att vi hade dåligt väder i torsdags. Pappa och jag skulle åka till Skopelos och Alonissos men på grund av regnet, åskan och blixtarna fick det ställas in. Tråkigt men så är det.
 
Jag uppdaterar mer ikväll när jag är hemma. Ska bli kul att titta igenom bilderna. Men nu ska jag njuta av en sista frukost med vår underbara utsikt och sen ta det lugnt vid poolen. 
 
 
 

Skiathos, Grekland

Det är underbart här i Grekland. Jag befinner mig på Skiathos och har en helt fantastisk utsikt från balkongen och poolen. Det är värt backen upp. Vi bor strax utanför den största staden. Jättefin och mysig med många små trånga gränder som man går vilse i. I förmiddags gick vi ut på en udde och utsikten var fantastisk. Ikväll ska vi se Mamma Mia-filmen på utomhusbiografen, de spelade in i gamla hamnen här. Sen imorgon ska vi åka båt över till Skopelos och stränderna som de filmade på där. Senare i veckan blir det ännu ett besök på Skopelos och även Alonissos. Och så ska vi hyra bil och köra runt på ön en dag.
 
Jag kämpar på med maten och rörelsetvånget. Det går helt okej men det är tufft vissa stunder. Men jag njuter och solar och badar. Är i vattnet halva tiden ungefär, haha. Ikväll ska vi äta på en mysig taverna vi hittade när vi gick genom gamla delen av stan. Fantastisk utsikt även där! Och imorgon ska vi som sagt ut på havet vilket jag längtar efter!
 
 
 

Bye bye Sverige!


 
Väskorna är packade, musik laddad, kameran redo och pappa och jag har snickrat ihop en större utebur till kaninen. Jag har tittat på "Mamma Mia filmen" för att få in rätt stämning och det är speciellt roligt eftersom vi ska dit de har spelat in den, på Skiathos och Skopelos. Så nu ska jag bara hoppa in i duschen och sen krypa ner i sängen, läsa färdigt tredje Harry Potter boken och sen sova. Vid femtiden ska jag rulla ur sängen, packa det sista (typ tandborste) och sen kör vi över bron till Kastrup.
 
Jag vill verkligen att det här ska bli en bra vecka. Jag vill inte att maten eller mina kompensationstvång ska ställa till det. Jag vill kunna njuta och ha det bra. Men det ska bli bra, så det så. Jag har bestämt det. Så bye bye Sverige och hej Grekland! (uppdateringar kommer säkert komma eftersom vi har gratis wifi på hotellet)
 
 

 

Det är bara tankarna som spelar mig ett spratt


 
Det är skrämmande hur måendet kan åka berg- och dalbana. Igår mådde jag ändå helt okej, inga jättestarka tjockkänslor och så. Idag har däremot tjockkänslorna varit starka. Jag vet ju att jag inte går upp 10 kilo över en natt men det är läskigt att det kan variera så. Så det har varit en ganska jobbig dag men jag har klarat av den helt okej tycker jag. Suttit i solen och läst ganska mycket och det är jag lite stolt över. Dör mycket sol har jag nog dessvärre fått så jag har haft lite solfrossa nu på kvällen... klantigt.
 
Annars idag har jag packat och städat, varit i stallet och så. Det blir väl likadant imorgon. Vi åker tidigt på lördag så allt måste vara fixat imorgonkväll. Jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen... det har gått så fort, men jag ska inte klaga. Snart ligger jag där i en solstol och svalkar mig i havet/poolen då och då. Underbart!
 
 


Det ska bli en bra sommar


 
Det känns lite konstigt att terminen är slut men så himla bra. Underbart skönt med sommarlov. Idag har jag belöningsshoppat, tyckte att jag förtjänade det. Sen har mamma och jag handlat lite inför Grekland. Vi åker ju på lördag! Längtar massor. Varma kvällar, långa bad, snorkling, båtutflykter, mysiga restauranger, nya upplevelser... det kommer bli så bra.
 
Jag hoppas att jag klarar av att fixa maten under resan och utan en massa jobbig ångest som bankar på mig. På ett vis kan det kännas lättare att äta när jag är på semester eftersom det på hör till på något vis, men visst är det alltid lite jobbigt att äta på restaurang. Men jag tror att det kommer bli bra. Vi har ju lägenhet så vi fixar frukost och så själva. Sen har jag familjen som stöd och de vet vad jag tycker är jobbigt och vilka situationer som kan skapa mer ångest. Det känns tryggt.
 
Jag försöker att ta en dag i taget, och speciellt nu när jag är ledig. Det blir bäst så. Men det känns som om det kan bli en bra sommar!
 
Mys i solen med smoothie och pepsi max <3


Jag klarade det - nu sommarlov!


 
Nu har jag sommarlov! Det känns så underbart bra! Fast det kommer ta lite tid att fatta det och att varva ner. Det känns helt konstigt att terminen faktiskt är slut. Jag har klarat av allt. Alla tentor och projektarbetet. Jag har inte behövt göra en enda omtenta och resultaten har blivit bättre än jag vågat hoppats på. Jag har visat för mig själv att jag kan och att jag inte hela tiden ska slå på mig själv och säga att jag inte kan.
 
Jag har verkligen kämpat de senaste månaderna. Jag har lagt ner tid och energi på mina studier, jag har jobbat någon dag i veckan, jag har varit i stallet flera gånger i veckan och jag har hjälpt pappa med lantbruket lite grann. Samtidigt har jag fått kämpa med att få ihop maten, göra tvärtemot vad sjukdomen har sagt, gå emot tjockkänslorna och så vidare. Jag är så glad över att jag har klarat mig så pass bra. Visserligen känner jag inte att jag har kommit framåt med måendet de senaste månaderna men jag har ändå visat för mig själv att jag klarar av att plugga och leva ett vanligt liv. Jag har långt kvar på min väg men jag är på väg framåt.
 
Jag är lite stolt över mig själv, för en gångs skull känner jag det. Jag förtjänar sommarlov nu. Och jag höll mitt löfte och badade i havet idag! Det var ganska kallt men det var bara att springa ut och doppa mig. Stolt över mig själv, haha. Imorgon tar jag sovmorgon och så ska jag njuta av första sommarlovsdagen. Underbart!
 
Årets första dopp!
 


Snart kan jag andas ut


 
Jag laddar inför sista dagen i skolan. Det ska bli så obeskrivligt skönt med sommarlov! Sovmorgnar, kunna göra vad jag vill, läsa något annat än kurslitteratur... bara ta det lugnt. Sommaren är kort men underbar. Jag kan inte förstår att det är juni redan men det kommer väl. Om det är fint väder imorgon ska vi ha picknick på stranden på kvällen. Och så har jag ju sagt att jag ska bada, vilket väder det än är. Ska bli spännande, haha. Det kommer ta lång tid innan jag tinar upp igen.
 
Blir tidig morgon imorgon. Ska åka med pappsen så att jag hinner fixa några saker innan posterpresentationen. Jag borde alltså redan ligga i sängen och sova. Är inte riktigt där om jag säger så. Jaja, jag får väl klara mig igenom dagen imorgon med lite trötta ögon för på tisdag kan jag sova precis hur länge jag vill.
 
Snart är jag i mål, och då kan jag ge mig själv en klapp på axeln och säga "bra jobbat".
 
Förra sommaren. Imorgon är det dags!
 


Från himmel till helvete


 
Jag blir alltid lika förvånad när det känns bra, de stunderna då jag känner att jag kan göra vad jag vill utan att ångesten och det sjuka blandar sig. Jag hade en sådan stund innan vi skulle äta middag. Tankarna flög runt i huvudet och det var kaos. Vanlig hamburgare eller kycklinghamburgare? Helt eller halvt bröd? Äta upp eller inte äta upp? Den där vanliga dragkampen mellan det sjuka och friska... Helt plöstligt blev jag så trött på allt och bestämde mig för att äta en vanlig hamburgare, ett helt bröd och äta upp den. Punkt. Och jag bestämde mig för att jag visst skulle ha lördagsmys med godis sen och att middagen inte skulle få påverka det. Så jag åt min middag (inte utan högljudda protester i huvudet), gick senare en liten promenad och spelade därefter yatzy och åt godis med familjen. Så långt kändes allt bra.
 
Sen kom ångesten som ett blixtnedslag. Jag lyckades i alla fall hålla mig inne och inte springa ut på promenad eller fly ut till studsmattan, istället satte jag mig vid pusslet och försökte få tankarna på annat. Det har funkat okej. Ångesten är fortfarande hög och sova känns inte som ett alternativ just nu. Bra-känslorna är borta nu och jag förstår inte hur det kan skifta så fort... läskigt. Jag ska krypa ner i sängen snart i alla fall. Får väl läsa och lösa korsord tills ögonen är trötta. Imorgon är en ny dag och då får jag ta nya tag.
 
Just do it.
 
 


Jag vinglar till men lyckas stå på benen


 
Fredagen bara försvann. Jag hade saker att göra hela dagen och klockan hann bli kvart över sju innan jag kom hem och då fick jag snabbt fixa middag. Kroppen var trött och orkeslös och jag insåg att jag hade fått i mig alldeles för lite under dagen. Igen. Det blir lätt så när jag är på språng hela dagen och inte riktigt har tid att koppla av för att jag tänker på nästa sak jag ska göra. Jag har svårt att hitta den balansen men det kommer väl... Jag märker hur mycket jag påverkas av ändrade planer och när jag inte riktigt kan bestämma själv. Det är väl därför det är jobbigt för mig att vara social eftersom jag inte har full kontroll på vad som händer alltid. Men det är bra träning och jag överlevde ju dagen och hann med allt som jag skulle göra. Då ska jag inte klaga.
 
Dagen har varit okej. Min lugna ensamkväll blev sådär men det kan inte alltid bli som planerat... Annars har jag varit social typ hela dagen. Känns bra. Och mjukglasspremiär blev det! Och vi har bara posterpresentation kvar på måndag och sen är skolan slut för denna terminen. Men först ska jag ha en bra helg. Resten av familjen kommer hem imorgon igen och jag har redan bestämt att vi ska grilla.
 
Nu sovtajm men först korsord såklart!
 
 


RSS 2.0