Hoppet är det sista som lämnar en


 
Jag är helt slut i kroppen efter en dag med både skola och jobb. Slut i huvudet också men det känns bra. Det tar mycket på krafterna att vara borta hela dagen och åka mellan olika ställen och klara av att äta däremellan. Lunchen är fortfarande ett av mina största problem och att jag skulle sätta mig ner någonstans och äta en ordentlig lunch själv finns inte riktigt... idag hade jag gott om tid mellan skolan och jobbet men vad gjorde jag? Vandrade runt, runt så klart. Men ja, en dag kommer jag väl klara av det också.
 
Annars är mina tankar på morgondagen. Veterinären ska komma och undersöka om det går att behandla Virils ben... det kommer känns tungt om det inte går. Det kommer nog inte bli sådär jättemycket sömn inatt känns det som. Men jag ska försöka stänga av de negativa tankarna och tänka på annat. Jag ska läsa och lösa korsord tills ögonen är trötta och sen förhoppningsvis somna. Det brukar funka. Och så har jag mitt älskade bolltäcke. Egentligen borde jag somna som en stock så trött som jag är, men tankarna som snurrar runt i raketfart och stör.
 
Imorgon är imorgon. Först en god natt sömn, tack.
 
Hoppas <3
 


Jag måste tänka framåt


 
Grillat är godast! Och att vi kan sitta i uterummet och äta får det att kännas som att sommaren inte är sådär jättelångt borta ändå. Jag ser fram emot alla grillkvällar och varma sommarkvällar. Det känns skönt att våren äntligen har kommit och att man slipper vantar, mössor, tjocka jackor och allt det där.
 
Ibland känns det som om sommaren löser alla problem. Får ångesten att minska i styrka, maten att bli lättare och så vidare. Jag vet att det inte är så och på något vis kanske den här sommaren kommer vara jobbigare än förra. Hela förra sommaren gick jag ju på dagvården och kämpade där och även om det var jobbigt så var det en trygghet att alltid ha stödet i ryggen när det sjuka var som starkast. Jag fick hjälp att strukturera upp dagarna, fick hela tiden påminnelser om vad som var rätt och fel, fick varje vecka veta att vikten inte rusade iväg, hade fantastiskt stöd runtomkring mig... nu ligger så mycket mer på mig själv. Jag är väldigt ostabil och måendet åker berg- och dalbana. Tjockkänslorna är jättestarka och mycket energi går åt till att trycka bort tankarna på att jag ska gå ner i vikt, för jag vet att det inte leder någonstans mer än ner i helvetet, och dit ska jag inte igen...
 
Jag kämpar hela tiden för att få dagarna att gå ihop. Ibland ramlar jag hårt men jag reser mig alltid igen. Jag vill så gärna men jag kan bli så frustrerad över att det är så svårt vissa stunder. Ibland känns det hopplöst... men jag kan inte ge upp, och jag ska inte ge upp. Bara fortsätta kämpa. Varenda dag.
 
Sommaren ska bli bra. Och inte bara sommaren, utan resten av livet också. Men så långt kan jag inte tänka. Jag tar en stund i taget, då brukar det gå okej. Men ungefär tre veckor kvar tills Stockholm, fem veckor tills skolan slutar och ungefär sex veckor kvar tills jag sitter på flyget till Grekland och Skiathos. Det kommer gå snabbt och det kommer gå bra!
 
Sommar när den är som bäst!
 


Efterlängtade helg!


 
Så skönt att vara hemma igen efter tre dagar borta. Och skönt att tentan är över och jag inte behöver plugga på hela helgen. Det är det bästa.
 
Det har varit en lång dag. Först då tenta några timmar. Sen har jag gått genom halva Lund, varit på Emporia och väntat på att mamma skulle hämta mig, handlat, varit i stallet, lagat lasagne och haft fredagsmys. Men jag är nöjd med dagen. 
 
Sovmorgon imorgon. Och sen har jag en hel del att fixa. Det ska bli skönt att liksom komma ikapp med allt nu efter tentapluggandet. Innan jag stänger ögonen ska jag läsa något som är betydligt roligare än vetenskapsteorier och statistik, nämligen Harry Potter! 
 
Jag vill dit igen!
 


Tufft utanför min trygga bubbla


 
Så trött på att plugga. Det känns som om jag borde plugg mer men varken motivationen eller koncentrationen har varit på topp. Jobbiga och starka känslor har tagit över och jag har velat åka hem till min trygga bubbla. Bra utmaning det här att sova borta mer än 1 natt. Jag har fått mycket att fundera på också... hur jobbigt det blir med maten när jag är själv bland annat. Jag har en del att jobba på...
 
Sova nu då kanske. Kl 8 imorgon gäller det. Håll gärna en tumme för mig. Jag ska klara av det. Så är det. 
 
 


Och där försvann koncentrationen


 
Jag har helt tappat fokus. Jag får ingenting gjort, jag bara tänker på allt jag måste göra. Värst är plugget inför tentan på fredag. Det går liksom inte. Koncentrationen är puts väck. Motivationen finns där men det räcker inte då jag inte kan tänka klart och inte sitta stilla någon längre stund. Jag vill bara lägga mig under täcket, blunda och sova bort ångesten och smärtan. Slippa alla dumma hjärnspöken och ångesten som bankar på mig hela, hela tiden.
 
Det är tufft nu. Sedan förstår jag att mycket har med tentan att göra. Rädslan för att misslyckas och allt det där. Jag längtar till fredageftermiddag då tentan är över och jag förhoppningsvis kan få lite ordning på mig själv igen. Det är totalt kaos nu, och jag gillar det inte. Mest är jag rädd.
 
Imorgon har jag skola några timmar och sen stannar jag i Lund fram tills fredag. Ska sova hos storasyster och förhoppningsvis går pluggandet bättre där. Kanske bra med miljöombyte, jag håller tummarna för det i alla fall. Men det går gå som det går. Jag kan inte göra mer än mitt bästa. Misslyckas jag så gör jag det liksom. Då får jag göra om det sen. Inget mer med det. Och det är okej!
 
Sova nu då kanske. Ska upp tidigt imorgon och åka med pappa till Malmö. Och jag hoppas på lite bättre sömn inatt. Låg klarvaken en stor del av förra natten nämligen...
 
 
Snart bara en månad kvar...
 


Ibland för jag nöja mig med okej


 
Sådär ja, hemkommen från Österlen. Två helt okej dagar. Fint väder och ganska sådär avslappnat. Fast det har varit lite kaos i huvudet och tankarna har varit väldigt elaka och jag har gått runt och känt mig tjock... men jag har försökt tänka på det positiva. Igår när jag och lillasyster hade lämnat av mamma utanför Ystad (mamma och pappa skulle på fest på kvällen) körde vi vidare och visste inte riktigt vart vi skulle. Vi tog ett litet stopp vid Glimmingehus och sen körde vi till Simrishamn och gick på stranden och sen handlade vi och beställde mat och körde sen till farmor. Mysigt var det och kvällen var ganska bra, förutom ångesten som bankade på mig, men jag kunde ändå njuta av det som var.
 
Idag var det lite värre. Min storasyster fyller år i veckan så vi skulle fira henne lite idag och äta smörgåstårta. Smörgåstårtan var det enda som snurrade i huvudet på mig hela förmiddagen och det var nog därför jag var så rastlös och orolig. Det är jobbig mat för mig men jag tänkte ändå att jag skulle smaka lite... men det gick inte. Jag tog en bit men vågade inte smaka ens en liten hörna. Istället åt jag sallad (som jag hade krävt att vi skulle ha till maten). Ganska besviken på mig själv att jag inte vågade smaka. Det var jobbigt att sitta där vid bordet och jag ville springa därifrån... men ja, så var det. Det kommer väl en dag då jag kan äta smörgåstårta.
 
Jag har en tuff vecka framför mig. Tenta på fredag och tentaångesten är redan jättestark... men jag ska ta mig igenom det på något vis. Ta dagen som den kommer helt enkelt.
 
Glimmingehus!
 
Finns inget bättre än havet.
 


Äntligen fredagsmys


 
Underbart med fredag! Jag har börjat helgen på bästa sätt med att gå i stan några timmar med mamma, ätit tacos och myst framför teven med frukt och godis. När vi kom hem från stan var jag trött och hade ganska ont i kroppen efter en heldag borta så det var skönt att byta om till myskläder och krypa ner i soffan. Frusit nästan hela dagen har jag också gjort och jag vet att det inte bara beror på att det har varit kallt och blåsigt utan för att jag har fått i mig för lite mat. När jag hela tiden har saker att göra är det lätt att maten glöms bort... jag vet att det är något jag måste jobba på för att jag märkte hur trött och ostabil jag var innan vi åkte hem. Men ja, det är svårt det där...
 
Skönt med helg i alla fall. Imorgon på eftermiddagen åker vi till Österlen. Och jag måste plugga. Tenta på fredag... usch. Det kommer bli en tuff vecka men jag ska väl klara mig igenom den på något sätt. Just do it. Nästa helg kan jag se fram emot att slippa plugga. Det ska bli skönt att kunna släppa det här med statistik och forskningsmetoder för några dagar i alla fall.
 
Nu ska jag nog krypa ner i soffan igen. Kroppen verkar vilja det...
 
 
 


Det är skönt att slippa tänka


 
Full rulle var det ja. Det tar på krafterna men det är skönt att hela tiden ha något att göra så att jag slipper tänka. Så först skola i förmiddags, sen vandrade jag runt i Malmö ett tag innan jag skulle jobba. Lekte med pärlor och studsade på studsmattan med barnen (lekte häst också) i några timmar sen hämtade pappa mig och körde mig till stallet. Gick på promenad med hästen (varav halva gick åt till att få honom att skritta och inte trava. hej vildhäst) och sen hämtade mamma mig och vi åkte och hämtade ett paket och sen landade jag hemma igen. Då var klockan typ tjugo över åtta. En väldigt sen middag fick jag i mig (det tackade magen för) och sen lite mys framför teven och till sist plugg. En heldag. Ganska skönt ändå. Det viktigaste är att jag visade för mig själv att jag klarade av det, och det känns väldigt bra. Sen är det jobbigt att maten blir som den blir när dagarna ser ut så här men det är ett annat problem. Jag klarade av det som jag skulle göra idag.
 
Jag är sådär lagom trött nu. Tentaångest upp över öronen och tjockkänslor som kväver mig. Men ja, så är det. Bara att ta en dag i taget, eller en timme i taget, eller vad som nu krävs för att orka hålla ihop. Imorgon är det en ny dag med nya utmaningar. Det ska gå. Så det så.
 
Pärltajm!
 


När tron sviker...


Jag försöker stå ut i känslan för jag vet att det inte finns någon annan väg... men tänk om det inte blir bättre? Tänk om jag aldrig lyckas acceptera kroppen? Och om jag inte orkar stå ut, vad händer då?

Jag vill och jag tror på att det kommer bättre men ändå finns tvivlet där. När tankarna är som elakast och jag vill gömma mig för att jag skäms, då är det inte lätt. Det tar dessutom fokus från allt annat jag måste göra och då mår jag dåligt över att jag inte klarar av det som jag borde.

En ond cirkel det där. Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet bara att nu känns det för jäkligt och jag vill gömma mig under täcket och slippa visa mig. Men full rulle hela dagen imorgon. Det positiva med det är att jag slipper tänka så mycket. Bara gör det...

 


 


Det är nog bäst att jag tänker några steg i förväg


 
Våren är här! Bara sådär kom värmen. Underbart! Och jag firade med att ta mina första löpsteg på mååånga år. Bara några, men det kändes så bra så. Vill inte att det ska bli ett tvång eller så utan jag vill springa för att jag mår bra av det. Och så får jag se hur knän och hälar reagerar... har haft problem med speciellt ena knäet i väldigt många år. Så jag ska prova och se hur det känns.
 
Annars har det varit en kaosdag. Jag kunde koppla av när jag kom till stallet i alla fall. Jag gick dit men ringde faktiskt efter skjuts hem (det tog emot kan jag ju säga). Sen har kvällen varit helt okej. Jag inser att jag måste planera mina dagar lite bättre för att slippa få de här dagarna då jag mår så här. Jag måste få lite ordning på maten, mig själv, alla känslor och så. Så planera och hålla mig till det, i den mån det går. Jag tror att det kommer fungera lite bättre då. Förhoppningsvis i alla fall.
 
Nu ska jag fortsätta plugga lite innan det är dags att sova. Imorgon tar jag nya tag.
 
Gott med äpple!
 


Som att gå i en dimma


 
Upp och ner dag. Som att gå i en dimma ungefär. Varken kroppen eller huvudet mår helt okej. Jag tror att helgen tog ganska mycket på krafterna. Jag borde väl vilat mer med min förkylning... och så blir det alltid många utmaningar när jag är hos farmor. Då främst med maten. Lite stolt över mig själv att jag åt lite av kasslergratängen som farmor gjorde igår till lunch. Lagad mat mitt på dagen + dessutom farmors mat är ingen lätt kombination för mig men jag vågade lite och det känns bra.
 
Jag ska försöka få något vettigt gjort idag trots måendet. Plugg och stallet senare. Jag får ta en stund i taget helt enkelt och försöka lyssna på kroppen och låta det vara som det är. Det blir bättre.
 
 


Österlen

Jag befinner mig för tillfället på Österlen. Miljöombyte var nog precis vad jag behövde. Jag känner mig ganska rastlös och orolig men det känns hanterbart ändå. Jag tog tåget hit i förmiddags och farmor hämtade mig vid stationen. Jag ska försöka vara här mer i sommar än vad jag har varit de senaste åren. Jag älskar att vara här men när farfar dog för fem år sedan blev det jobbigt... Men det finns massor att måla och fixa i sommar så det ska jag göra.
 
Idag har jag kört med lastaren och tippat saker i skräphögen, vandrat runt på åkrarna och satt ut pinnar så att pappa vet var han ska köra, hittat en gammal cykel som jag ska fixa till och göra fin, hjälpt pappa och lite så. Nu ska vi äta och sen blir det mys resten av kvällen. Mer jobb imorgon! 
 

Jag måste hitta det positiva när det känns tungt


 
Det här vädret gör mig deppig. Typiskt svenskt att klaga på vädret men detta börjar bli otroligt jobbigt. Jag märker att jag nog påverkas mer än jag tror. Regn, blåst och kallt i mitten av april. Jag ska inte behöva ha vinterjacka, vantar och halsduk nu. Halsduk och tunna vantar kanske men inte gå klädd som jag gör mitt i vintern. Sen har jag blivit förkyld också såklart. Halsont och täppt i halva huvudet. Bra liksom, precis vad jag behöver. Och sen är det flera saker som tynger mig för tillfället. Förändringar, rädsla, jag saknar att kunna rida Viril (han är skadad), jag har inte helt hängt med på det vi håller på med i skolan och inte orkat ta tag i det, tjockkänslor... ja.
 
Strunt samma. Vissa dagar är tyngre. Jag var och handlade med mamma innan och plockade ihop en skaldjurssallad fylld med räkor, kräftstjärtar och crabfish till middag. Love it! Och så har jag bakat bröd som doftar underbart! Och så får jag sova lite längre imorgon. Så allt är inte negativt, det gäller bara att hitta de små positiva sakerna också. Till helgen ska jag till Österlen och hjälpa pappa med vårbruket. Jag tror att lite miljöombyte passar bra nu. Få en paus i allt och göra andra saker. Det blir nog bra.
 
Nu ska jag kanske ta en liten promenad i regnet för att rensa huvudet. Sen plugg.
 
Min söta kanin väntar på mat men blev trött och tog en tupplur, haha.
 


Så kom det där sista-samtalet


 
Idag har haft en sånt där sista-samtal. Det är väldigt jobbigt att sätta punkt för något som har varit så värdefullt under en lång tid. Det gör ont i hjärtat och det är känslostorm inuti. Jag fick frågan hur det kändes att det var sista samtalet. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade med det känns jobbigt, konstigt och nu efteråt tomt. Jag har ärligt talat fasat lite för det här sista-samtalet, och det visar väl också hur mycket bra jag har fått ut av alla dessa timmars samtal. Och jag är så tacksam över att jag har fått så mycket tid. Väldigt glad över det.
 
Det har hänt mycket på 4½ år. Resan har varit lång, och den är inte slut än, men i och med detta sista-samtalet så blev det ett avslut på den här delen. Tänk att jag var 19 år när resan började, och så djupt nere i anorexin. Jag såg svart. Jag är så glad att min behandlare redan då trodde på mig och inte har slutat tro under alla dessa år. Hon har hjälpt mig att inte sluta tro på mig själv, även när det har varit som mörkast och jag har velat ge upp. Därför kändes det så bra att ha det här samtalet idag eftersom det har hänt så mycket. Det är stor skillnad på mig nu. Även om jag inte riktigt kan se det själv och ta det till mig så betyder det mycket att få höra det av någon som jag litar på och som jag vet faktiskt ser skillnaderna, just eftersom hon har följt min resa från början. Det är det som har hjälpt mig framåt mycket den sista tiden. Även om jag tycker att jag står stilla så tar jag små steg framåt. Det är inte lätt att se det själv (eller att lita på någon som säger det för den delen).
 
Mitt huvud är fullt av tankar och känslor nu. Avsked är jobbigt, att lämna något tryggt. Men jag måste börja lita mer på mig själv och tro att jag faktiskt klarar av mer än jag tror. Jag tänker inte vara rädd för livet längre. Om jag fortsätter våga utmana mig och kämpa på framåt så vet jag att det kommer bli bra en dag. En dag står jag där högst upp på berget och är jäkligt nöjd över att jag aldrig gav upp.
 
 


Livets möjligheter är inget att vara rädd för


 
Det var helt underbart väder när jag var ute i morse. Helt vindstilla och solsken. Bra början på dagen! Det känns som om jag vågar lägga undan vinterjackan nu men samtidigt blir det så kallt på kvällarna. Nu ikväll när jag skulle ta mig hem från jobb så höll solen precis på att gå ner och kroppen hann bli genomfruser när jag väntade på mina bussar. Jag var typ blå som en smurf när jag kom hem. Ungefär. Det värmde bra med en stor kopp te kan jag lova!
 
Förutom den kalla avslutningen har det varit en okej dag. Lite upp och ner men jag försöker tänka framåt hela tiden. Tänka på vad jag vill göra, vad livet har att erbjuda och att jag inte ska hänga upp mig på småsaker som gör livet så mycket svårare. Jag försöker mer lyssna på kroppen och inte bli rädd när jag känner mig hungrig eller mätt. Det är tufft men det känns som om jag gör framsteg. Viljan och motivationen är stark nu. Jag ser fram emot Stockholmsresan, Grekland och sommaren. Det ska bli så kul!
 
Jag vill ta vara på livet och det som händer nu, och inte bara låta åren gå. Livet är ju faktiskt fullt av möjligheter och jag har ingen anledning till att vara rädd för det. Jag kan också!
 
 
Just do it!
 


Visst är det roligt att leva på riktigt


 
Livsglädjen som jag har nu har inte varit så här stark på många år. Det är en annan känsla jag har i kroppen, den är svår att förklara men den är positiv. Jag är nyfiken på livet och vill upptäcka och uppleva nya saker. Rädslan finns där men inte på samma sätt och jag har bestämt mig för att den inte ska hindra mig från att göra saker jag vill. Det är roligt att leva ju! Och varför kan inte jag klara av saker som andra gör, varför skulle jag vara ett undantag?
 
Samtidigt vet jag att jag måste ta små steg i taget för att inte ramla platt ner. Men hela tiden upptäcker jag fler fördelar med att kunna leva livet utan hjärnspökena som styr och ställer, och jag känner att det faktiskt går att bli frisk. Det kommer gå, jag kommer klara det. Ett liv då sjukdomen är i fokus är inget roligt liv, jag kommer ingenstans om jag hela tiden ska anpassa mig efter alla regler bara för att jag är rädd för något som jag inte vet hur det egentligen är.
 
Hej livet! Jag är på väg!
 
En liten promenad med mitt charmtroll idag <3
 


På söndagar tar man det lugnt?


 
Jag har en riktig såndär söndagskänsla idag. Det känns som om världen är lite lugnare på söndagar, allt flyter liksom på i lite segare tempo på något vis. Jag har inte fått gjort något vettigt alls idag. Bara varit ute och njutit av solen. Och så har jag fixat en tavla med två fotografier till mamma eftersom hon fyller år idag. Ska laga middag sen också!
 
Nu ska jag dock till stallet och pussa på hästen. Plugget får jag ta tag i sen. Eller imorgon kanske. Hej ångest.
 
Våren har kommit!
 


När rösten blir för stark


 
Högskoleprovet hela dagen. Slut i huvudet nu och jättejättetrött. Skönt att det är över även om jag inte tror att det gick så bra som jag hade hoppats. Jaja, så är det, inget att göra åt det. Mammsen hämtade mig efteråt och vi handlade innan vi körde hem. Kycklingburgare blev det till middag och det satt bra i magen eftersom jag inte hade fått i mig sådär jättemycket under dagen. Jag fixar inte det där med att äta själv ute, och speciellt inte när nerverna är lite ur balans och när jag måste sitta stilla så mycket. Så jag tyckte verkligen att jag förtjänade en myskväll med god middag och godis...
 
Ångesten blev lite för stark under kvällen och jag kunde inte sitta still i soffan och njuta så som jag ville. Och nu är jag väldigt trött men ångesten är håller mig uppe... viskar i mitt öra att jag inte förtjänar att sova, att jag borde lägga mig på golvet och träna eftersom detta inte är okej. Hatar det. Försvinn! Jag sitter på golvet nu men ska snart förflytta mig upp i sängen och se på film. Sen sova. Det ska bli skönt och jag förtjänar det visst. Så det så.
 
Kvällsmys.
 


Jag har allt att vinna


 
Bara gör det. Tänk inte. Gör det som du vet att du måste.
 
Mysig kväll ändå. Det har känts okej. Jag har inte riktigt kunnat koppla av så som jag hade velat för att tankarna har varit på annat håll många gånger och ångesten har bankat lite på mig. Men jag har överlevt och gjort det som jag vet att jag måste göra för att bli frisk. Så punkt.
 
Annars ikväll har jag bokat resa till Stockholm till mig och lillasyster. I mitten av maj åker vi och ska titta på Let's dance och turista i Stockholm typ. Lillasyster lär väl vilja shoppa så det får väl bli lite av det också... Men det ska bli kul! Ska bara hitta någonstans att bo. Hittade billiga tågbiljetter i alla fall så då passade jag på att boka. Boendet löser sig på något vis utan att vi blir ruinerade förhoppningsvis.
 
Nu sova. Håll en tumme för mig imorgon när jag sitter och blir helt slut i huvudet på högskoleprovet. Yeah, vad kul.
 
Vi ska ha kul i Stockholm!


Det går bra nu?


 
Fredag är den näst bästa dagen på veckan. Lördagar är allra bäst tycker jag! Skönt att det är fredag i alla fall och jag har tagit mig igenom dagen och veckan. Först skola och sen såg jag att tentaresultaten från tredje tentan hade kommit och såg att jag hade fått högsta betyg. Jätteglad tjej! Det känns väldigt skönt att alla de tre tentorna är avklarade och att jag kan koncentrera mig på kursen vi har nu eftersom den inte är sådär jättelätt... Efter skolan vandrade jag i stan lite och sen landade jag hos psykologen. Ifrågasatte en del saker, som vägning och matdagbok, och vi kom fram till en lite bättre lösning väl. Egentligen tycker jag inte att det ger mig någonting att skriva matdagbok (och jag glömmer det typ hela tiden dessutom) men eftersom jag har en del utmaningar kvar med maten så tyckte hon att jag skulle fortsätta ett tag till. Jag slipper väga mig varje vecka i alla fall. Jag tittar inte på vågen men den skapar ändå problem och ångest och jag kan knappt äta och dricka innan på dagen och så vidare... Jag får hoppas det blir bra. Har ingen aning om vad jag väger och bara det skapar en massa ångest. Jag har ätit bättre den senaste tiden (känns det som) och det kopplar jag direkt ihop med viktuppgång. Gah, hatar detta.
 
Nä, nu ska jag strunta i det där. Jag pluggar matte inför högskoleprovet imorgon. Ska bli spännande att se hur det går. Lika bra att jag fortsätter med det nu och sen ska jag gå till affären och möta mammsen. Fredagsmys bara hon och jag ikväll!
 
 
Denna kombon är super!
 

 
 

Jag kan läsa igen


 

Jag är så glad över att jag klarar av att läsa igen. Under sjukdomsåren har jag inte tagit mig igenom många böcker, och de som jag har läst har ofta tagit lång tid. Jag älskar att läsa och har verkligen saknat det. Alla dagar fungerar det inte bra men klart många fler nu än innan. Jag kommet ihåg en gång, under högstadiet tror jag att det var, då jag läste hela andra Harry Potter boken på en helg. De böckerna har jag läst många gånger. Jag kunde typ allt om Harry Potter under ganska många år och la ner mycket tid på det intresset. Nu är nog inte kunskapen riktigt lika stor men intresset fortfarande starkt! Det bästa var ju helt klart då jag var på Harry Potter studio touren utanför London förra året. Jag var i himmelen!

Nu har jag faktiskt börjat läsa om böckerna. Det var alldeles för länge sedan. Det ska bli kul att se hur lång tid det tar för mig att läsa alla...


 


Jag får inte bli rädd och springa tillbaka igen


 
Mindre bra dag. Många jobbiga tankar hela dagen. Jag har försökt tänka det-blir-bättre-tanken och upprepat den hela tiden. Jag måste bara fortsätta som jag gör och inte bli rädd när det sker förändringar. Jag får inte bli rädd och springa tillbaka. Inte igen för då får jag bara göra om allt igen. Det är inte värt det. Nu ser jag framåt och ska komma någonstans här i livet och göra det som jag vill utan det där dumma i huvudet som styr.
 
Det kändes lite bättre när jag var i stallet för då fick jag tankarna på annat. Jag pysslade om och pussade på Viril. Den hästen visar vad han känner och det är så skönt. Han visar sin uppskattning och jag känner mig behövd. Djur är fantastiska.
 
Jag ska försöka ta det lugnt resten av kvällen. Äta lite kvällsfika, göra något som jag mår bra av, komma i säng innan midnatt. Typ så. Imorgon är en ny dag.
 
 


Där känner jag mig fri


 
En strandpromenad var precis vad jag behövde. Den frihetskänslan som jag får när jag är där är svår att beskriva. Det är lite som om världen stannar upp en stund och jag kan bara vara. Visst snurrar jobbiga tankar runt i huvudet och jag kan inte springa ifrån ångesten, men det är inte lika starkt och jag får ny energi av att vandra längs vattenbrynet. Även fast det var kallt i sanden så tog jag av mig strumpor och skor och sprang mellan sanddynorna en stund. Underbart!
 
Dags att krypa ner i sängen. Dagarna bara försvinner... men det är väl bra på sitt sätt kanske.
 
 


Framtiden är inte längre mörk utan fylld med drömmar


 
Tenta nummer två godkänd. Glad tjej!
 
Dessutom känns det som om jag äter bättre, i alla fall de senaste dagarna. Och det är ju bra (även om det där sjuka inne i huvudet skriker åt mig hur tjock jag är). När jag märker att jag får något ut av att äta bättre, alltså något positivt, så blir det lättare att motivera mig själv. Jag vet att jag måste äta för att klara av skolan och så länge jag märker att jag får något positivt av det så går det bra. Jag tror att det är så det hänger ihop. Det gäller att hitta något som tar upp platsen som anorexin har tagit, något som ger mening med livet. Där märker jag stor skillnad nu. Istället för att vara jätterädd för framtiden och livet så drömmer jag och planerar för framtiden. Livet är inte helt mörkt längre och det känns så himla bra!
 
Det är 1000 gånger roligare att leva än att följa sjukdomens regler och lagar. Jag ska ta mig hela vägen in i mål, och de dåliga dagarna med kaos ska bli färre och de bra dagarna ska bli fler. Idag är en dag då jag vill väldigt mycket, och det där vill kan bli lite för mycket ibland eftersom det kan sluta med att jag är besviken på vart jag befinner mig i livet. Då försöker jag tänka att det kan bara bli bättre och fortsätter jag att kämpa på och ta steg framåt så kan jag göra allt det där jag drömmer om en dag.
 
Nu ska jag promenera till ett av mina favoritställen - stranden. Och kanske gå barfota i den vita sanden om den inte är alltför kall...
 
 


Det bästa är att skratta så att det känns i magen


 
Vårkänslor och grillpremiär. Ingen dålig dag egentligen. Jag har idag igen suttit i trädgårdens varmaste hörna och njutit av solen ett par timmar. Jag har både pluggat och tränat på att ta det lugnt och inte göra ett dugg utan bara vara. Väldigt nyttigt. Sedan har jag promenerat till stallet och borstat på hästen, gått en promenad och så. Det var inte bara jag som hade vårkänslor utan Viril visade det med några bocksprång och hopp hit och dit. Jag var ganska trött när vi kom tillbaka från promenaden kan jag ju säga.
 
Jag har haft en ganska bra kväll utan alltför mycket ångest. Vi grillade (pepparbiff, mums!) och sedan har jag mest tittat på tv. Den senaste timmen tittade jag på David Batras show och skrattade så att det riktigt kändes från magen. Det är det bästa skrattet. Och jag klarade av att bara titta på det utan att hålla på med något annat samtidigt (typ datorn i knäet) och det är så himla skönt när jag klarar av att göra det. Det är så det ska vara.
 
Nu måste jag sova. Är inte alls peppad för skolan imorgon men jag får väl släpa mig dit. Jag kommer upp tidigt i alla fall och får förhoppningsvis ganska mycket gjort imorgon då.
 
 


Julen varar fram tills påska


Mamma har tjatat på mig i flera månader att slänga pepparkakshuset. Jag har haft separationsångest och inte velat göra det. Nu hade huset rasat ihop så jag kände att det var dags för tomtarna och pepparkaksgubbarna att flytta ut.

Lite sorgligt är det. Jag var stolt över julens pepparkakshus. Men okej, nu skiner solen och det är plusgrader. Det ska bli väldigt skönt med vår och sommar!


 


RSS 2.0