Imorgon börjar bästa månaden


 
Jag är laddad inför december! Självklart kommer jag sitta klistrad framför teven imorgon när julkalendern visas och redo att öppna lucka 1. Chokladkalendern (ett måste) öppnas på kvällen och vissa dagar är det min tur att få ett litet paket. Underbart! Och så ska det snöa här längst nere i Skåneland. Det har snöat litegrann idag men mer ska det komma och jag hoppas att det stämmer. Sedan blir det julmarknad imorgon och julskyltning på söndag. Och så ska det bakas pepparkakor och lussebullar. Så klart! Och första ljuset ska tändas och stjärnor och adventstakar i fönsterna. Jag älskar december, som ni kanske förstår.
 
Idag har jag gjort pepparkaksdeg (håller tummarna för att det blir bra), promenerat och fått några snöflingor på mig (lycka!), haft ett mindre bra läkarsamtal, gått i affärer med lillasyster och sen storhandlat med mamma, lagat lasagne som blev jättegod (heja mig!) och lite annat. Helt okej dag. Lite mycket ångest mitt på dagen bara men det känns bättre nu. Nu sitter jag i soffan och tittar på "På spåret" med pappsen. Mysfredag!
 
Jag ska göra iordning adventstaken sen och slå in de sista julkalenderpaketen. Och hålla tummarna för att det är vitt på marken när jag vaknar imorgon.
 
Julmys!
 


Jag kan inte säga nej till något som jag inte vet något om


 
Jag blev sådär lagom glad i morse när jag väcktes av att mamma och pappa höll på att rota i rummet bredvid. Internet krånglar och de höll på med sladdar och grejs. Först trodde jag att det var en mus men insåg att en mus inte kan höras så mycket. Jag rullade ur sängen och gick ut och frågade vad tusan de höll på med. Sen gick jag och la mig igen. Somnade om som tur var och när radion började spela fortsatte jag att sova en timme. Det var inte riktigt planerat men antagligen välbehövligt...
 
Dagen har varit lite sådär. Måendet går upp och ner. Jag får rejäla dippar ibland. Tycker inte alls om det... Men jag tänker framåt. Tänker lite på viktuppgången som det pratades om i tisdags. Siffrorna skrämmer mig mycket. Jag förstår inte hur de kan göra det men jag ryggar tillbaka bara jag tänker på den vikten som jag borde ha. Jag har aldrig varit där... men jag vet också att jag måste prova innan jag kan säga att jag inte kan acceptera det. Det kanske inte är så farligt? Nä usch, skit i det nu.
 
Jag cyklade till stallet i eftermiddags. Jag hatar att cykla när det blåser så, var helt slut när jag kom fram... Fixade hö och vatten, smörjde träns och red en liten tur. Lämnade en burk med saffransbiscotti också. Det uppskattas nog! Nu ikväll har jag lagat linsgryta och slagit in paket till julkalendern. Ska fixa ett paket till nu och sen ska jag försöka komma i säng. Är nog tröttare än vad jag vill erkänna...
 
Stallfika!
 


Recept: Saffransbiscotti


 

100 g margarin eller smör

0,5 g saffran

0,75 dl strösocker

½ dl brun farin

2 ägg

5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1½ dl mandel

 

Sätt ugnen på 175 grader

 

Smält matfettet i en kastrull och blanda i saffranet. Häll sedan upp det i en bunke och låt det svalna.

 

Rör ner ägg, brun farin och socker. Blanda sedan i mjölet och bakpulvret. Hacka mandeln grovt om du vill och blanda ner den och arbeta ihop till en deg.

 

Dela degen i fyra delar och rulla varje del till en längd så lång att den får plats på plåten. Grädda mitt i ugnen i ca 15 minuter. Sänk sedan temperaturen till 100 grader.

 

Ta ut dem och låt dem svalna lite innan du skär varje längd i centimetertjocka bitar. Lägg tillbaka dem på plåten med snittytan uppåt.

 

Torka i ugnen i ca 1 timme. Vänd på dem efter halva tiden. Stäng sedan av ugnen och låt ugnsluckan stå på glänt medan biscottin torkar i eftervärmen.

 

 


Baciller, håll er borta tack

Jag är lite smått rädd för att bli magsjuk. Jag fick ett sms i morse om att jag inte skulle jobba idag eftersom minstingen var sjuk. Det behöver ju inte vara magsjuka men ja, jag är i alla fall rädd för att i så fall ha blivit smittad. Magsjuka är inget jag behöver nu om man säger så...

Jag har ägnat dagen åt att baka saffransbiscotti (som mamma och pappa ska få i julkalendern), pussla, ta en promenad, leta fram lite julsaker och så. När jag hade hämtat mamma på jobb gick vi i lite affärer och jag fick köpt kaninmat och tittade ut saker jag önskar mig. Jag var lite nervös för att det skulle lukta saffran när vi kom hem och att de skulle undra, men som tur är har ingen sagt något. De blev goda förresten. Jag lägger upp recept sen. Vårt internet strejkar så jag skriver från iPhonen. Jobbigt... men ja, så är det.

Nu ska jag försöka koncentrera mig på bönderna och deras val. Spännande!


Det kan visst bli bättre


 
Lång dag. Trött i både huvudet och kroppen. Det känns skönt att jag kom hem tidigare än vad jag trodde, skulle inte jobba så länge. Det blev ändå en heldag borta och det räckte gott och väl. Började med att vandra till Capio imorse. Frukost och vägning. Satt och pratade en stund också, vilket jag behövde. Skulle inte ha något samtal idag men fick ut en liten del av alla tankar och känslor. Det har varit några tuffa dagar med mycket utmaningar och så händelsen i Lund igår. Pratade lite om vad jag behöver göra för att kunna gå framåt och inte fastna här. För nej, jag är inte nöjd här. Jag vet att det inte håller i längden. Så även om jag ger upp ibland och tänker att det kanske inte kan bli bättre så måste jag tro att det visst kan bli bättre. Det går att må mycket bättre än vad jag gör nu. Ångesten och tvången behöver inte vara så starka som nu. Det blir bättre. Jag måste bara våga.
 
Jag fick mig en liten tankeställare och lite ny styrka och motivation. En knuff i rätt riktning. Jag måste hela, hela tiden göra tvärtemot vad de dumma tankarna säger. Ta lite mer mat, inte pilla bort något i maten, äta alla måltider och så fullvärdigt som möjligt, inte gå den där promenaden, inte dämpa ångesten genom att springa upp och ner i trappan... Inte ge efter på något. Annars kommer jag fastna här där jag inte vill. Och sen falla. Igen...
 
Efter näringsdrycken mötte jag lillasyster i stan. Vi köpte adventsljus och vandrade runt lite, och sen åkte vi till det stora köpcentret Emporia. Vi gick där en stund och sen satte jag mig på bussen för att åka till jobb, och ett försök till lunch fick jag i mig trots magkatarr och migränliknande huvudvärk. Det gick över sen som tur var och det gick bra att jobba.
 
Nu ska jag mysa ner mig i sängen och titta på Sunes Jul och äta kvällsmellis. Jag älskar julkalendrar! Inte många dagar kvar till första december nu. Åh, underbart!
 
Det är jättestort verkligen. Jag går typ vilse varje gång...
 


Recept: Fröknäckebröd


 
Fröknäckebröd
 
1 dl pumpafrön
1 dl solrosfrön
½ dl linfrön
2 dl vetemjöl
½ tsk salt
2 dl kallt vatten
2 msk olivolja
 
Sätt ugnen på 150 grader.
 
Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Tillsätt sedan vatten och olivolja och rör ihop till en lös smet.
 
Bred ut smeten på en bakplåtspappersklädd plåt.
 
Grädda mitt i ugnen i ca 25 minuter. Ta sedan ut plåten och dela i så stora bitar du vill ha. Sätt in i ugnen och grädda i ytterligare 25 minuter. Jag stängde sedan av ugnen och lät knäckebrödet stå kvar på eftervärme. Man kan också låta det svalna direkt på galler.
 
Snabbt och väldigt enkelt! Och gott!
 
 


Och så var karusellen igång


 
Jag har försökt att inte låta dagens händelse förstöra resten av dagen. Siffrorna dansar framför mina ögon men ja... gjort är gjort. Det har satt igång mycket i huvudet. Jobbigt mycket. Jag inser att jag balanserar på en smal lina. Det här läget är känsligt. Jag vet att det inte funkar i längden. Låter jag det vara så kommer jag falla tillbaka. Det är för liten marginal. Så framåt nu Sofie. Förstör det inte. Inte igen. Du vet vad som gäller.
 
Eftermiddagen tillbringades i stallet. Skönt med en ridtur och en liten paus i allt. Tankarna stannade kvar dessvärre. Cykelturen hem var jobbig. Såg att klockan var nästan fem och insåg att jag inte direkt hade prioriterat mat under dagen. I alla fall är jag stolt över mig själv att jag har stannat inne sen jag kom hem då vid fem trots elaka tankar. Jag har pusslat, rotat bland julsakerna (jag blir alltid lika glad), planerat julklappar, tittat på tv och så. Känns skönt.
 
Imorgon blir det en heldag borta. Först Capio, sen stan med lillasyster och slutligen jobb några timmar. Men det blir nog bra. Och nu hoppas jag att jag får sova gott utan några mardrömmar och siffror. Risken är nog stor att sömnen blir lite sådär inatt. Jag ska i alla fall börja med att krypa ner i sängen och skriva mina tre positiva saker om dagen. Det var ett bra beslut att börja med det igen. Hjälper mycket faktiskt. Prova!
 
Mindfulness på mitt vis.
 


De där siffrorna


 
Jag är arg och irriterad. Jag har inte tittat på vågen sen i somras. I början hade jag svårt att acceptera det och tyckte att det var jobbigt men nu har jag äntligen börjat tycka att det känns okej. Men vad hände när jag var i Lund idag då? Jo, människan säger rakt ut vad jag vägde förra gången jag var där. Läkaren visste att jag inte ville veta vikten och det kunde hon väl ändå skriva på det där pappret så att nästa människa också visste om det så att hon inte säger vikten innan jag hinner säga att jag inte vill höra. Kul liksom.
 
De där siffrorna har klistrat sig fast nu. Fan också. Och hennes föreläsning om att det är bra att kunna acceptera sifforna struntar jag i. Jag kan inte acceptera sifforna och vill därför inte veta. Det hjälper mig inte precis. Siffrorna får mig bara att ramla hela tiden. Det har jag alltför många bevis på.
 
Kul start på veckan...
 
Jag ska försöka...
 


Man kan inte lyckas med allt


 
Det är krig i huvudet nu, och kroppen också för den delen. Jag försöker göra det som jag ska och det går okej... Det får vara så nu. Jag kan inte göra så mycket mer än att försöka hålla mig över ytan.
 
Jag bakade bröd i eftermiddags som misslyckades. Testade ett nytt recept, får se hur det är imorgon om det ser bättre ut. Det är jobbigt att inte lyckas med sådant som jag brukar. Bröden brukar oftast bli bra. Faktiskt. Bakade knäckebröd ikväll istället för att se om jag lyckades bättre med det. Resultatet blev helt okej, så jag får vara nöjd.
 
Jag ska upp tidigt imorgon för att åka till Lund. Har ingen lust alls om jag ska vara ärlig. Men ja, jag får väl acceptera att det är som det är. Just do it. Ungefär så. Det kommer nog inte bli sådär jättemycket sömn inatt. Hatar det där straffsystemet. Men det kanske händer ett mirakel och jag går och lägger mig snart. Vem vet. Först blir det julpyssel i alla fall!
 
Fröknäckebröd! (Recept kommer senare)
 


Snubblar i mörkret


 
Jag hatar när jag ramlar. Och jag hatar att jag ska vara så jobbig. Varför kan inte allt bara rulla på?
 
Jag hatar känslan av hopplöshet... Kanske blir det inte bättre?
 
Jag blir så ledsen och besviken när jag hela tiden ramlar och slår mig.
Hur länge ska jag behöva klättra uppför berget? När kommer nedförsbacken?
 
Jag vet att jag inte får följa känslan. Jag måste göra det som förväntas av mig. Hur det ska gå till vet jag däremot inte. Men det löser sig väl. Kanske.
 
Lite luft nu. Sen ska jag bädda ner mig och ignorera känslor och världen för en stund.
 
En ljuspunkt i det mörka.
 


Hemma igen!


 
Det är skönt att vara hemma igen. Tre dagar borta tar på krafterna. Tre olika ställen dessuotm men jag klarade det ju. Många utmaningar har det blivit, både med maten, promenader och andra tvång jag har. Men det är enda sättet att bryta dem, jag vet ju det. Så jag ser det här som nyttiga dagar. Ångesten är skyhög nu och tankarna snurrar runt men jag känner mig ändå ganska lugn. Lite förvånad egentligen men jag ser det som ett framsteg. Tankarna kommer men bara för det så behöver jag inte agera på dem.
 
Jag får inte luras av känslan igen. Att det känns som om jag har gått upp väldigt många kilo behöver inte betyda en viktuppgång överhuvudtaget. Med erfarenhet vet jag att det kan vara tvärtom... usch, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag försöker att ignorera känslan i kroppen och göra det som jag vet jag ska. Äta ordentligt, dricka näringsdrycker, VILA, sova och så.
 
Nu ska jag nog krypa in på rummet och försöka bli sovtrött. Måste lugna tankarna och det gör jag genom att sysselsätta mig med något, typ göra julkort och lyssna på julmusik. Det kan nog funka. Sen är det en ny dag imorgon. Då ska pappa och jag ut på adventljusjakt har jag bestämt. Det är viktigt det där. En vecka kvar till första december. Helt galet. Vi köpte julkalendern idag. Åh, snart...
 
 


Nu har jag förtjänat fredagsmys


 
Det har varit sol idag. Helt fantastiskt. Känns som om det var evigheter sedan. Så jag började dagen med en promenad. Tänkte att det var lika bra ifall solen skulle försvinna. Sedan har jag ägnat dagen åt att brumma runt i traktorn, mysa med katten, skrapa rent vägen från jord som trillat av när vi kört med traktorerna, varit arg på radion för att jag lyckades trycka på fel knapp så att jag helt plötsligt fick lyssna på tyska och polska kanaler, lyckas få tillbaka svenska på radion och lite så.
 
Nu väntar jag på att pappsen ska komma in så att vi kan köra till Simrishamn och köpa skaldjurssallad till mig. Alltså, den salladen är så god. Farmor undrade om det verkligen var nödvändigt att köpa det? Ehm, ja! Så var det slut på den diskussionen. Dessutom vill jag till Ica och köpa sharonfrukt och melon till ikväll (och pepsi max). Faktiskt fredag ju.
 
Fredagsmys ska det bli här ikväll. Det är ju "På spåret". Jag tycker det är roligt, och speciellt om det är ett program som jag kan mycket. Mamma, pappa och jag sitter alltid och tittar på det. Mysigt värre! Fast ikväll blir det då pappa, farmor och jag, men det går bra det med.
 
Men först en tur till Simrishamn!
 
Underbar morgon.
Pappa har plöjt och jag har kultiverat.
 


Jag hoppar över hinderna men faller ibland


 
Här sitter jag i farmors soffa och är helt utslagen. Pappa och jag körde hit nu ikväll efter att vi både hade jobbat färdigt. Jag har förresten jobbat hela dagen. Minstingen var lite småsjuk så hon skulle vara hemma från dagis så kvart i åtta kom jag dit och var där i ganska exakt nio timmar. Två barn var hemma så vi har lekt massor, tittat lite på film, byggt bilhinder, stekt pannkakor till lunch och så. Dagen gick fort faktiskt. Men ja, det tar på krafterna...
 
Igårkväll när jag fick veta att jag skulle jobba hela dagen blev det lite kaos i huvudet. Hur skulle jag göra med promenader, mat och så vidare. Det hade inte varit något större problem om jag skulle åka hem efteråt men nu skulle vi direkt till farmor. Pappa tyckte att det passade bra att han kom och hämtade mig direkt när jag slutade så kunde vi köra till farmor sen. Jag skrek till honom att det kan han absolut inte göra. "Ska jag sätta mig i en bil och åka en timme när jag inte har fått röra på mig på hela dagen? Det går inte fattar du väl!"
 
Jag fick rejäl ångest igårkväll. Var nära att gå ut på en promenad i förebyggande syfte. Jag inser nu hur sjukt det låter. MEN, jag gjorde det inte och jag är stolt över att jag stod emot ångesten. Nästa tanke var att inte äta något kvällsmellis, men även det hindret klarade jag.
 
Det har känts okej idag. Dagen har gått så fort och jag har haft något att göra hela tiden. Men när jag hade slutat gick jag en liten, snabb promenad innan pappa hämtade upp mig. Det behövdes för att myrorna i benen var många... Somnade i bilen sen en stund. Skönt. Ångesten är ganska hög nu så jag hoppas att jag kan sova bra inatt ändå. Men jag vet att ångest går över. Som min behandlare har sagt många gånger: "Du dör inte av ångesten." Så sant så. Det gäller bara att orka stå ut.
 
Imorgon ska jag köra traktor och njuta av landet. Gå till kyrkogården och hälsa på farfar kanske... får se vad jag känner för. Men nu blir det kvällsmys.
 
Det blev pannkakslunch efter barnens önskan. Det var nästan
slut när jag kom på att jag skulle ta bild. Goda blev dem i alla fall
och fick högsta betyg!
 
Det byggdes bilhinder i trådgården. Lägg märke till bilen som
kommer flygandes till vänster.
 


Min positiva vägg


Igårkväll (sent såklart) fick jag ett ryck och började ändra om på väggarna i mitt rum. Jag ville sätta upp mina kollage och lite annat. Insåg att jag behövde flytta anslagstavlan om jag skulle få plats med det andra så jag det var bara att ta fram hammaren. Tur att de andra inte hade gått och lagt sig för jag tror inte att de skulle uppskattat spikandet annars. Men ja, jag fick ihop allt tillslut och blev nöjd med resultatet!
 
Det känns viktigt att hela tiden få en påminnelse om det positiva och vad jag kämpar för. Kollagen la jag ner mycket tid på, speciellt det första, och de hjälper mig att se framåt. Jag vill kunna titta på väggen när måendet inte är så bra och då få en påminnelse om att det bara väntar ett helvete om jag slutar kämpa och vänder tillbaka.
 
Så här har ni min positiva vägg!
 
 


Jag vet att jag är på rätt väg


 
Allt känns lite upp och ner nu.... men det känns okej. Vet inte riktigt vart jag har mig själv egentligen. Jag behöver tänka mindre så det är kanske bra. Ena stunden kan det känns bra, andra helt åt helvete. Det är så det är. Jag har svårt att hitta balansen men det kommer väl.
 
Dagen har varit lång men ändå kort. Började på Capio och fick ännu en gång se att känslan inte stämde, jag hade ett bra och positivt samtal, och så orkade jag släpa med mig mina kollage och så, som jag ska sätta upp på väggen nu. Dumpade kollage och näringsdrycker hos pappa och sen gick jag genom stan innan jag lyckades sätta mig på bussen hem. Promenerade hem och sen var jag hemma en stund innan jag körde (lägg märke till körde) till stallet. Det blev några mysiga och välbehövliga timmar i stallet och jag var på bra humör när jag kom hem. Kokade risgrynsgröt till middag och nu är jag proppmätt. Lite sådär obehaligt mätt så att ångesten bankar på mig. Men nej, jag har inte ätit för mycket. Så det så.
 
Jag försöker hålla fokus på det positiva. Det blir lätt att jag fokuserar på det negativa och helt glömmer bort det som jag har gjort bra. På samtalet idag kunde jag konstatera att det har varit en bra vecka då jag har utmanat mig mycket. Ändå kändes allt lite hopplöst för att jag inte hade fått det resultatet som jag hade önskat och trott. När jag sa det blev jag påmind om att jag har gjort många positiva saker och det är det viktigaste. Jag är på rätt väg! Och jag ska fan klara det här nu.
 
Nu ska jag hitta på något att göra. Typ pussla eller nåt. Eller göra julkort kanske. Något i alla fall.
 
Tomtegröt <3 (Och kanel, haha)
 


Det känns okej att det gör ont ibland


 
Alldeles för många tankar och jobbiga känslor idag. Samtidigt så känns det okej på något vis. Jag vet vart jag är på väg och det känns inte helt omöjligt att komma dit. Det går att få tillbaka livet. Det krävs mycket kämpande men en dag så... Viljan är stark nu!
 
Idag blev det middagsutmaning. Jag lät lillasyster välja mellan två middagsalternativ och det blev fläskpannkaka (det jobbigaste såklart). Jag försökte först komma undan med att bara göra ugnspannkaka men nej, fläskpannkaka skulle det vara. Så ikväll ställde jag mig i köket och rörde ihop smeten (efter att ha tittat på olika recept och knåpat ihop mitt eget) och stekte bacon. Stekt bacon har jag inte gjort på många år...det var nog det jobbigaste. Fläskpannkakan blev lyckad och alla tyckte om den. Det känns väldigt bra att jag lyckades med den. Jag klappar mig själv på axeln och säger "bra gjort".
 
Det känns som om det kommer bli en natt med lite sömn. Oro inför imorgon och massa tankar som snurrar. Framtiden, julen, kämpar jag tillräckligt, vad ska hända, orkar jag... Jag ska försöka komma ihåg att ta med mig mina kollage hem från Capio för jag känner att det vore bra att ha dem att titta på. Får se om jag orkar bära med dem imorgon...
 
En del av mina två kollage.


Söndag


 
Det har varit en sån där typisk söndag. Jag har inte gjort något speciellt. Sovit länge, promenerat, varit i stallet, tittat på tv... seg dag. Massa ångest dessutom, och det är väl lite därför som tiden har gått ganska långsamt. Jag försöker att bara acceptera tankarna som kommer men inte agera på dem. Svårt men det finns ingen annan väg.
 
Det ska bli skönt med måndag imorgon. Jag har inga direkta planer men det blir nog bra. Måste börja med julkorten, och så ska jag skriva på boken. Se, det finns massor att göra.
 
Nu fortsatt tv-tittande. Det är verkligen söndag idag...
 
 


Myskväll!


 
Lillasyster och jag har myskväll. Vi har suttit framför teven hela kvällen och nu tittar vi på film. Mumsat på godis och så. Det känns okej även om ångesten kommer starkt nu. Jag måste påminna mig om att det är tillåtet och att jag inte behöver kompensera för det. Jag ska sitta lugnt och stilla och sen sova gott. Jag ska inte låta ångesten och de dumma tankarna ta över. Inteinteinte.
 
Filmen är snart slut och efter det så ska jag nog ordna upp här och sen mysa ner mig i sängen. Mamma och pappa har vänner på middag så det är inte lönt att försöka sova innan de har gått. Men om jag känner mig rätt så tror jag att det tar ett par timmar till innan jag kan somna. Får fortsätta titta på en julkalender så länge...
 
Lillasyster och jag förra julen <3
 


Vila är väl lösningen


 
Nu får det räcka. Dumma förkylning. Jag är helt täppt i hela huvudet ju. Hör bara halvt eftersom jag har lock i öronen... Går med näsdukarna i handen typ. Sucksucksuck. Lösningen är väl vila, min favoritsyssla. Inte. Eller visst är det skönt, bara det att jag är så otroligt dålig på det. Jag försöker i alla fall och det är bra. Tittar på gamla julkalenderar, pusslar och så. Alltid något.
 
Jag ska försöka få någon med mig för att leta efter julsaker senare idag. Bara två veckor kvar till 1 december! Så jättejättekul! Jag provade min nya snögubbeljusslinga innan. Det kommer så mysigt på mitt rum. Och jag älskar ljuset som julstjärnan ger. Mysigt!
 
Nu ska jag röra på benen lite. Tusentals myror i benen...
 
Två veckor kvar...
 


En fredag i vänners sällskap


 
Jag har haft en mysig dag trots förkylningen. Visst hade jag kanske behövt vara hemma och vila men jag ville inte ställa in mina planer, det räckte med att torsdagen blev förstörd... så efter en natt med lite sömn (igen, suck) åkte jag med pappsen till jobbet. Jag var där en stund (läste tidningen och åt frukost) sen vandrade jag till centralen och tog tåget till Lund. Mötte upp en fin tjej och vi vandrade till henne och drack te och pratade. Perfekt en fredag förmiddag.
 
När det var dags för lunch tog jag tåget tillbaka till Malmö för att träffa fina Nathalie. Vi åt lunch på ett jättemysigt ställe. Jag fick ganska mycket beslutsångest när vi skulle bestämma mat om man säger så... vi stod där och valde ganska länge. Jag som velade och tramsade men jag kom fram till en lösning tillslut. Det blev en kycklingsallad men utan oliver och parmesan vid sidan om. Egentligen ville jag ta bort de soltorkade tomaterna också men jag ville inte verka helt konstig så jag pillade bort dem sen. Inte lätt att vara kräsen, hehe. Hur som helst var det en jättemysig lunch! Jag gick på stan sen några timmar innan det var dags att åka hem med pappsen. Lagom trött sådär. Förkylningen tar på krafterna.
 
Nu är det fredagsmys här hemma. Jag ska försöka strunta i de dumma tankarna och ångesten som bankar på mig. Det är roligt att kunna vara mer social, och orka för den delen med. Och att kunna vara mer spontan. Det är det som gör livet roligt. Inte när jag hela tiden måste följa massa dumma regler och få ångest för varenda oplanerad sak som dyker upp. Livet är till för att levas på ett fritt och roligt sätt. Så det så.
 
Dagens lunch!
 


Recept: Kalljästa frukostbullar


 
Jag fick en fråga om jag kunde lägga upp receptet på de kalljästa frukostbullarna som jag bakade till fars dag. Självklart! Jag glömmer oftast att lägga upp recept så det är bara att säga till om ni är intresserade :)
 
Kalljästa frukostbullar
 

Ca 8 stycken

12,5 g jäst

5 dl kallt vatten

1 tsk salt

1 msk linfrön

3 dl grahamsmjöl

Drygt 6 dl vetemjöl special

 

På kvällen:

Smula jästen i en bunke. Tillsätt någon deciliter av det kalla vattnet och rör tills jästen löst sig. Häll sedan i resten av vattnet. Rör i salt, linfrön, grahamsmjöl och vetemjöl special. Arbeta ihop degen som ska vara kladdig.

Täck bunken med plastfolie och ställ i kylen att jäsa över natten.

 

På morgonen:

Sätt ugnen på 225°C varmluft.

Klicka ut degen i åtta högar på bakpapparsklädd plåt. Hur många bullar det blir beror på hur stora du vill ha dem.

Grädda mitt i ugnen i ca 20 minuter. Låt svalna på galler.

 

 


Nu är jag trött på att vara sjuk


 
Jag är inte lika mycket sjukling idag. Mår ganska kasst fortfarande men är piggare än igår. Var på vårdcentralen i förmiddags och kollade så att det inte var halsfluss eller så, men troligtvis bara ett virus. Elakt virus som ger mig halsont, hosta och förkylning... men bara att vila och dricka mycket och hoppas att det blir bättre. Imorgon tänker jag då inte vara hemma för då ska jag först till Lund och träffa en vän och sen till Malmö och träffa en annan. Så icke.
 
Dagen har varit ganska seg. Jag har varit väldigt rastlös så det fick bli en promenad. Och sen har jag bakat bröd. Och när pappa kommer hem ska vi göra några ärenden, bland annat handla så att jag kan baka kakor som han ska ha med sig till jobbet imorgon. Så jag har en del att göra ikväll.
 
Nu luktar det nybakat i hela huset. Jag vet att mamma älskar att komma hem och känna lukten av nybakat, så vi hoppas att det håller i sig tills vi kommer hem om några timmar. Annars kommer det lukta nybakat ikväll igen ju efter kakorna. Och jag längtar tills det är dags att börja julbaka! Två veckor kvar bara! Underbart roligt!
 
 
 


Godkänd vilodag


 
Jag är nöjd med min vilodag. Stolt över mitt kämpande både med att hålla mig stilla och ändå äta. Det har funkat okej. Massa ångest men det var jag beredd på. Kände mig lite bättre i eftermiddags så jag följde med mamma och gjorde några ärenden, jag körde till och med, men när vi var på Ikea tog orken slut. Jag blev yr och illamående och var rädd för att ramla ihop, så vi skyndade oss ut i friska luften. Hemma sen la jag mig i sängen och orkade knappt röra mig. Galet trött... men jag piggnade till nu lite på kvällskvisten. Efter middag och kvällsmellis... självklart blir det så.
 
Jag ska gå och lägga mig strax. Håller tummarna för att jag får sova inatt och att jag mår bättre imorgon. Orkar inte vara sjuk (samtidigt som jag inser vilken perfekt utmaning det är för mig). Jag får ta en timme i taget och se vad som händer helt enkelt.
 

 

När man är sjuk ska man vila


 
Okej, idag blir det vila. Hur svårt ska det vara att få in i huvudet att om jag är sjuk så måste jag vila? Det blev inte många timmars sömn inatt heller på grund av halsen. Så irriterande. Drömde helt konstiga drömmar också. Sen vaknade jag av ett ryck när iPhonen pep till med ett meddelande om att det inte blir något jobb idag eftersom barnen är sjuka. Lika bra det eftersom jag också måste vila.
 
Större delen av morgonen och förmiddagen har jag ägnat åt att ligga nerbäddad i soffan och titta på en gammal julkalender. Det var skönt och jag är så tacksam för de stunderna då jag kan koncentrera mig på det som jag tittar på och bara ligga där. Timmarna innan frukost var lättare än stunden efteråt kan jag säga. Så fort jag har ätit något blir det mycket svårare att ta det lugnt men jag har fixat det bra ändå. Pysslat med lite småsaker och jag ska försöka fortsätta med det. Så länge jag inte stressar upp mig och tar en sak i taget så kan det nog gå bra.
 
Andas Sofie.
 
Det är passande att jag fryser in näringsdryckerna till pinnglass, perfekt iskallt för halsen. Men nu får jag fortsätta att göra lite nytta. Det kryper många myror i benen på mig...
 
Mysfrukost i min nya fina lilla prickiga skål.
 
Elefanten gjorde mig sällskap i soffan och hjälpte mig att ligga stilla.
 


Den vanliga tisdagsångesten


 
Jag har hunnit med mycket idag. Dagen har rullat på och jag har försökt hänga med. Sov jättedåligt inatt på grund av halsen som gjorde så ont. Så irriterande då jag för en gångs skull kom i säng tidigt (enligt mina tider) och var stolt över det och så kunde jag inte somna... bytte täcke säkert tre-fyra gånger. Bolltäcke, duntäcke, bolltäcke, duntäcke... somnade nog med bolltäcket tillslut tror jag. Drömde mardrömmar sen när jag väl somnade också. Bingo liksom. Och så klart var det om vägningen. Tisdagsångesten kom verkligen tillbaka som ett slag i magen. Väntan i korridoren, stegen in i rummet, steget upp på vågen... det sitter starkt i det där. Jag fick belöning för mitt kämpande de senaste dagarna i alla fall. Skönt det. Annars hade besvikelsen varit stor...
 
Jag hade ett bra samtal efteråt och det kändes skönt att kunna berätta om en del positiva saker. Jag har hittat lite ny styrka igen. Otroligt viktigt. Det kom upp en del jobbigt också och känslorna bubblade inom mig. Som att jag är besviken över att jag inte var så frisk som jag hoppades på när jag slutade på dagvården, att jag sprang så många omvägar så för att jag inte klarade av rädslan och ångesten över viktuppgången... men jag ska inte fastna i det tänket att jag kunde ha gjort så mycket bättre, för då kunde jag inte det. Sjukdomen var stark och är stark, men jag måste se det jag har framför mig. Jag kämpar vidare och vikträdslan ska jag bryta ner. Jag vet att jag måste gå upp tills jag når normalvikt, men hur det ska gå till vet jag jag inte riktigt... men jag dricker mina näringsdrycker och jobbar på att äta mer fullvärdigt. Det är det jag kan göra nu...
 
Eftersom jag var uppe så tidigt och inte hade någonting att göra så hann jag med att rida två hästar idag. Först tog jag Viril och det blev en rodeotur. Ett antal bocksprång och så kastade han sig åt sidan några meter också några gånger. Det var ju sådär kul att hamna ute i åkern. Två gånger var jag nära att flyga av men jag höll mig kvar. Tur det. När vi kom hem till stallet kunde jag andas ut igen. Sen blev det en betydligt lugnare skrittrunda i mörkret på Abbey. Inte för att det är sådär jättekul att rida när det är mörkt men det fick gå.
 
Jag har varit duktig och lagat middag idag också, och det blev tre matlådor dessutom. Super! Nu sängen kanske. Får verkligen hoppas att halsen inte stör lika mycket inatt. Jag har inte direkt vilat idag så jag får kanske ta den smällen men imorgon ska jag försöka bättra mig och vila innan jag ska jobba. Men ett försök att sova nu då. Eller snart...
 
Min belöning för dagen. Jag tyckte att jag förtjänande det efter
mardrömmar, vägning, rodeotur, halsont och så...
 


Jag försöker vara här och nu


 
Massor av tankar idag igen. Dagen började bra och allt kändes okej men det har bara blivit jobbigare ju fler timmar som har passerat. Jag försöker ta en sak i taget och koncentrera mig på det, om det nu handlar om att sätta in foton i ett album, äta, vara i stallet, ordna upp bland skorna eller vad som helst, men oftast flyger tankarna och känslorna iväg. Mycket oro inför imorgon nu. Livrädd för att vågen ska visa neråt och för att den där hopplöshetskänslan ska ta över. Men jag har kämpat på de senaste dagarna och verkligen försökt vända det här. Jag har hittat lite ny kraft och den ska jag ta väl vara på.
 
Just nu är jag stolt över mig själv att jag har lyckats ta mig igenom ångestkvällen. Jag har ätit bra middag och inte gett efter för den bankade ångesten som har skrikit på mig att jag ska gå ut. Det gör ont men det känns bra ändå. Jag vet att jag gör rätt som går emot. Idag har jag tänkt tillbaka på det som har varit... många jobbiga minnen men också en del leenden. Mycket tillhör det förflutna och jag ska låta det stanna där. Framåt nu.
 
Nu återstår kvällmellis, dusch och en förhoppningsvis tidig sänggång (håll tummarna). Imorgon ska jag upp tidigt och sen får jag se hur dagen blir.
 
 


Jag får inte ramla så mycket


 
Det har varit mycket tankar idag. Tankar om framtiden, det som är nu och det som har varit. Jag har gått och tänkt på veckan som varit och speciellt på samtalet i torsdags och det som sades där. En sak skrämmer mig lite mer än andra just nu och det är att andra ska tappa tron på mig. Jag vet att jag själv tappar tron på mig själv då och då men skulle jag få höra det från någon annan så skulle världen rasa, eller det skulle i alla fall vara väldigt jobbigt att höra. Jag vet att det hänger på mig om jag ska lyckas ta mig hela vägen in i mål men det betyder inte att jag inte behöver stöd, hjälp och hejarop. Det tror jag att alla behöver. Det är dessvärre inte så lätt att alltid be om det där som jag kanske skulle vilja, för jag sluter mig lite grann och gömmer mig gärna när det blir jobbigt. Jag tror att jag ska klara mig själv, säger till mig själv "Skärp dig! Du har fått tillräckligt med hjälp nu!" och så vidare.
 
Jag fick ett slags uppvaknande då i torsdags. Insåg lite grann att jag håller på att ställa till det för mig - igen. Jag vill inte det. Inte alls. Jag vill inte vara den som får stämpeln ett hopplöst fall. Jag vill göra framsteg och sedan en dag stolt kunna säga att jag tog mig i mål, att jag överlevde.
 
Det går. Jag måste bara lita på mig själv, och inte ramla så mycket som jag gör. Små steg framåt hela tiden. Då blir det bra.
 
 


Nybakat till fars dag


 
Idag ställde jag klockan och var uppe först av alla. Det är ju fars dag så jag skulle fixa nybakta bullar till pappa! Jag tänkte prova något nytt och då blev det kalljästa frukostbullar, så igårkväll rörde jag ihop en deg som fick stå och jäsa i kylskåpet över natten. De blev faktiskt jättegoda och uppskattade här hemma. Jag var lite orolig för att det inte skulle bli bra men det var ingen fara. Så en nöjd pappa! Och mamma och jag också för den delen.
 
Min hals gör mer ont idag och jag är tröttare i kroppen. Jag försöker verkligen vila och det går helt okej. Har pusslat, tittat på Harry Potter extramaterial och så. Jag måste få in i huvudet att det är okej att vila. Jag behöver vila.
 
Ikväll ska vi förmodligen grilla över eldkorgen. Mamma fick den av mig i julklapp förra året. Det ska bli spännande att se hur det går...
 
Lyckade frukostbullar!
 


Lite tung lördag


 
Jag är lite sådär smådepp idag. Småsjuk dessutom och det irriterar mig, mest för att jag inte har så mycket ork då. Vad kan du göra då? Vila! Men jag har gjort en del idag ändå. Varit på loppis med mammsen och hittat lite roliga saker. Det var perfekt höstväder för promenad och vi plockade blad och bär till kvällens dukning. Sedan har jag varit snäll och lämnat tillbaka filmer som lillasyster hade hyrt och när jag kom tillbaka tänkte jag faktiskt lägga mig och vila men det blev inte så då syster ville hitta på något. Vi tog en snabb tur till Emporia, handlade lite och även Ikea fick sig ett snabbt besök. Så jag har inte hunnit vila så mycket som jag kanske hade behövt...
 
Mamma och pappa har vänner på middag och jag har lite dåligt samvete över att jag inte orkade sitta med och äta. Jag är som sagt lite småsjuk och så bankar ångesten på mig så jag orkade inte vara social och äta samtidigt. Men så är det. Nu ska jag förbereda en överraskning till pappa som han ska få imorgon bitti (Fars dag ju!) och sen bädda ner mig i soffan och titta på film. Så hoppas jag på bättre mående imorgon.
 


Låt mig slippa mardrömmar... snälla?


 
Jag ska inte se läskiga filmer sent på kvällen. Lillasyster och jag (och pappa lite grann) har nyss sett Hunger Games. Under senare delen av filmen satt jag och tittade åt annat håll, höll en tröja framför ögonen och kikade fram från en liten springa... jag ville ju se hur det slutade men vissa scener var inte så trevliga att se precis. Grät gjorde jag också lite grann. Det är en bra film men jobbig att se...
 
Nu lyssnar jag på julmusik och försöker få tankarna på annat, annars kommer det bli svårt att sova. Och jag hoppas att jag slipper mardrömmar. Nä, julmusik och korsordslösande hjälper kanske lite i alla fall.
 
Så här tittar jag på film...
 


Misslyckad bakning


 
Jag hade lovat pappa att baka hallongrottor idag så det gjorde jag i förmiddags (när jag tillslut hade valt recept). De blev inte riktigt som jag hade tänkt... det kändes okej när jag satte in dem i ugnen men väl där inne blev det helt fel. Kaksmeten liksom dränkte sylten i mitten, så jag har nu en burk med väldigt fula hallongrottor. Får väl smaka på dem ikväll sen, och huvudsaken är ju att de smakar bra. Fast det är ju lite trevligt om de ser okej ut också...
 
Annars idag har jag städat, gått en lång promenad med en fin tjej och två söta hundar, fixat med lite saker och så. Jag sov oroligt inatt så kommer nog bli jättetrött ikväll. Skönt att det är fredag ändå, även fast veckorna bara försvinner på något konstigt vis. Men fredagsmys ikväll!
 
Inte riktigt som planerat. Men det syns att de är hemmagjorda...
 

 
 

Utmaning nummer två, och belöning för det


 
Risgrynsgröten blev bra. Det var överraskande lätt att göra det. Lillasyster blev så glad så när hon såg att jag hade kokat gröt och hon blev den första att smaka. Vi blev nöjda båda två.
 
Det blev inte så mycket mys framför teven nu ikväll, hela familjen åkte och handlade istället. Det var en bra sysselsättning det också. Jag köpte en jultidning som belöning för att jag stekte pannkakor igår och kokade risgrynsgröt idag. Jag klarade av båda sakerna galant! Och som en påminnelse till mig själv att jag inte är helt värdelös även om det känns så. Besvikelsen är fortfarande stark... men det kan bara bli bättre. Och nu bankar ångesten på mig men det är så det får vara. Det betyder att jag har gjort rätt. Så är det.
 
Nu ska jag leta recept. Imorgon har jag lovat att både baka och städa huset. Så nog har jag sysselsättning...
 
Min tomtegröt!
 


Nu måste jag vända det här


 
Jag har klarat av allt som jag skulle göra idag och dessutom utan att stressa så mycket. Tummen upp för det. Jag tog en sak i taget och det kändes bra. Mindre kul var att jag hamnade mitt i ösregnet när jag gick från pappas jobb till Ie och sen en gång till när jag gick därifrån till Capio. Men det glömde jag bort sen och jag fick äntligen träffa J igen och vi hade såklart massor att prata om. Sen när jag gick från Capio sprang jag på N bara sådär och blev så glad så. Och sen hann jag till stallet innan det blev mörkt och red en liten runda. Så jag har klarat av dagen bra ändå.
 
Det är mycket tankar nu. Om jag var besviken på mig själv innan så är jag det ännu mer nu. Jag tittar ju inte på vågen (och har ingen aning om alls vad jag väger och det är lite jobbigt fortfarande) men jag fick en liten chock när jag fick höra om viktresultatet från förra veckan. Jag hade fått veta att det var en viktnedgång men jag trodde inte att den var så stor... Stod stilla denna veckan som tur är. Men jag måste verkligen vända det här nu. Få ordning på maten och utmana mig, dricka alla näringsdrycker, vila, be om hjälp... ja, så ungefär.
 
Nu ska jag äta risgrynsgröt. Efter mycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig för att koka det. Blir spännande att se om det smakar gott. Sen blir det (ska det bli) mys framför teven hela kvällen.
 
Jag red i jeans idag. Det var inte sådär jätteskönt kanske...
 
Mina bästa kompisar. Eller inte kanske. Men de hjälper mig bra.
 

 
 

Kvällens timmar springer iväg


 
Jag förstår inte varför klockan ska springa iväg så snabbt på kvällen...speciellt där efter klockan elva. Och självklart ska jag upp tidigt imorgon eftersom jag ska åka med pappsen. Morgondagen är fullbokad. Först ska jag träffa Ie en stund på förmiddagen innan jag ska till Capio. Sen på eftermiddagen någon gång tar jag bussen direkt till stallet och sen är det kväll. Jag kommer vara ganska trött imorgon kväll gissar jag på, och speciellt eftersom jag inte kommer få så många timmars sömn inatt...
 
Vet ni vad jag gjorde idag? Jag stekte pannkakor till middag! Jag jobbade ju och eftersom det bara var två barn hemma idag så tänkte jag att jag nog skulle klara av att göra pannkakor och det gick så bra så. Goda blev dem också. Jag kommer faktiskt inte ihåg senast jag stekte pannkakor. Det var kanske med Malin i Brighton, så mer än 1½ år sedan då. Men det är gott så det ska jag göra snart igen. Utmana, utmana, utmana.
 
Sova nu. Bättre sent än aldrig.
 
Pannkaksdax i Brighton.
 


Nybakat!


 
Jag vet inte om mitt gnällande gav resultat igår eller om pappa bara helt enkelt kände för att kunna ta en öl på after worken... i alla fall så lämnade han bilen hemma så att jag kan köra till jobbet. Det kan också ha varit för att jag surt sa att jag skulle cykla de två milen bara för att slippa ta bussen. Hur som helst så är jag glad och tacksam.
 
Dagen har varit lite sådär än så länge. Måendet åker upp och ner och det är många dumma tankar... bra är i alla fall att jag inte agerar på alla utan kan se att det är den sjuka sidan. Jag har gjort lite bra saker och bland annat bakat morotsbullar, och smakat dessutom. De blev godkända. Får se vad resten av familjen säger.
 
Nu ska jag snart köra till jobb. Sen ikväll är det "Bonde söker fru", onsdagar är pappas och min favoritkväll!
 
Nybakat! (Om ni vill följa mig på Instagram så heter jag sooffixx där)
 


Inte på topp


 
Jag är på lite lagom dåligt humör sådär. Trött och hängig och jag som tycker att jag ändå sover ganska bra. Sov visserligen ganska oroligt framåt morgonen men det borde inte göra så att jag är så här trött... men det är jag i alla fall och jag får väl acceptera det bara. Precis som om jag får acceptera att jag måste ta bussen till jobbet imorgon. Jag försökte flirta till mig bilen men det gick inget vidare. Lagom kul att det tar över en timme att komma dit istället för en kvart... jag blir hämtad på kvällen i alla fall eftersom pappa ska på after work så jag ska väl inte klaga.
 
Nä, jag ska försöka rycka upp mig. Gå och lägga mig snart och få sova tillräckligt, använda den första halvan av morgondagen innan jag ska jobba till något bra, inte tänka negativt, se framåt och så... Jag har skrivit lite grann på boken idag i alla fall och det känns bra. Ganska jobbigt när jag läser igenom massa gammalt men så är det. Bra på något vis också kanske.
 
Nä, sängen var det.
 


Jag vinner ingenting på att stressa


 
Stressig start på veckan. Jag var jättetrött när jag vaknade imorse trots att jag säkert nästan sovit åtta timmar. Gav mig själv till och med en liten sovmorgon för att jag skulle få sova tillräckligt men inte hjälpte det. Typiskt att tröttheten var så stark när jag hade hela dagen planerad. Att regnet öste ner i omgångar gjorde ju inte saker lättare. Jag lärde mig en sak idag i alla fall och det är att alltid ta regnbyxor på när jag cyklar till stallet även om det bara duggar lite för det kan faktiskt börja ösregna, vilket det då gjorde idag. Så när jag väl kom fram (motvind också såklart) så var jag genomblöt. Kul liksom... men det fixade sig och jag slapp regnet när jag red. Och jag hade medvind på vägen hem sen (måste ju försöka se det positiva). Kom hem, slängde mina blöta kläder lite varstans, bytte om och sen skjutsade lillasyster mig till jobbet. Gick i rekordfart till dagis och sen till skolan. Tur hade jag och slapp regnet nu också. Sen rullade allt på och jag kunde stressa ner lite. Fixade mellis, lekte lite, satt med 3-åringen i famnen och fixade sen middag. Och pappa hade som tur var några ärenden att göra efter jobb så han hämtade upp mig på vägen hem. Skönt att slippa bussen, eller bussarna rättare sagt.
 
Dagen gick ihop, och jag klarade av det som jag skulle. Sedan märker jag att maten blir lidande när jag stressar så och det märks tydligt nu på kvällen att jag inte har ätit ordentligt eftersom suget är större. Det är svårt det där... Nu ska jag alldeles strax krypa ner i sängen. Jag ska skriva en lista på vad jag ska göra imorgon, försöka planera maten och så. Imorgon ska jag inte stressa. Jag ska försöka tänka på att löser sig på något vis, kanske inte på det sättet som jag hade planerat från början men det gör inget. Ta en sak i taget, och glöm inte att andas däremellan.
 
Natti!
Lugn och ro på bryggan. En favoritstund från i somras.
 

 
 
 

Min största rädsla finns kvar


 
Jag kom på en sak innan ikväll. Eller jag erkände det för mig själv rättare sagt. För jag visste att det var så innan men jag har förnekat det tror jag. Det kändes inte bra. Tårarna bara kom och den där hopplöshetskänslan kom över mig. Jag är mest besviken på mig själv. Varför vågade jag inte släppa kontrollen helt? Varför lyssnade jag på den där rösten i huvudet som gjorde så att jag hela tiden sprang omvägar? Varför tog jag inte chansen när jag hade den? Varför ska jag alltid vara så förbannat dum?
 
Många tankar. Lika många känslor. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag vet exakt vart jag är på väg om jag inte lyckas vända det. Visst har jag gjort stora framsteg under året men det är fortfarande en sak som är stark, alldeles för stark. På ett vis är det den som klistrar ihop allt och det är fortfarande min största rädsla, det som jag har lyckats undvika med alla omvägar som jag har sprungit. Jag ångrar mig men samtidigt vet jag att jag inte ska lägga hela skulden på mig för jag har faktiskt en sjukdom som har gjort allt för att sätta käppar i hjulet. Men jag är ändå rejält besviken på mig...
 
Sängen nu. Jag hoppas att tankarna stannar här på golvet. Jag ska läsa korsord och sen drömma sött. Jag kan ju alltid hoppas i alla fall.
 
 


Känsliga matsituationer


 
Jag märker hur känslig jag är när det blir tjat eller småbråk kring maten. Ångesten bankar på mig, det känns som om jag har ätit för mycket, många dumma tankar snurrar och jag vill kompensera bort det jag precis har ätit genom promenad eller att äta mindre. Svälten känns som en mycket enklare väg då så att jag slipper allt runtomkring. De måltiderna då det blir sådär småtjafsigt så behöver det inte ens handla om det jag äter. Idag hos farmor var handlade det om vem som skulle äta upp det sista, vem som hade tagit minst och så vidare. När de andra åt efterätt gick jag upp på rummet och la mig hos katten i sängen. Ångesten bankade på mig, jag var jättemätt (fastän jag vet att jag inte åt fullvärdigt) och allt det där andra som jag skrev innan. Men det var ändå skönt att ligga där i sängen ett tag och inte stressa upp mig. De andra fick åka till kyrkogården själv och jag gröpte ur en pumpa istället.
 
Det påverkade säkert att det var en sån där jag-är-tjock-dag och ångesten var där redan när jag vaknade men jag är ofta känslig i matsituationer. Det är väl något att öva på kanske för det går liksom inte att komma runt det. Jag kommer utsättas för sådana situationer vad jag än gör. Jag måste lära mig att ta smällarna och inte påverkas för mycket av dem...
 
Imorgon är en ny dag och då tar jag nya tag. Det ska bli en mysig dag imorgon. Först stallet och sen strandpromenad med Ie. Så det kommer bli bra, och jag hoppas att ångesten försvinner under natten. Den behöver jag inte.
 
Min pumpa.
 

 

Jag ska göra som jag vill och strunta i det andra


 
Jag sov bara några få timmar inatt. Klockan hann bli halv tre innan jag släckte lampan och sen vaknade jag där vid fem-halv sex tiden och kunde sen inte somna om. Det var många tankar i huvudet och massa känslor som snurrade runt så det var en förklaring till att det inte blev så mycket sömn. Det var ändå skönt att gå upp tidigt och jag hann med en del innan jag satte mig på tåget till Österlen. Jag ville sova på tåget men jag fixar inte det när jag åker själv... Så det var en kamp att hålla ögonen öppna. När jag äntligen kom fram mötte farmor mig och vi handlade, tände ljus på kyrkogården och så innan vi åkte till gården.
 
Dagen har sedan tillbringats i traktorn, en promenad och så somnade jag i soffan närmare kvällen. Det är sällan jag lyckas somna på dagen så ni kan förstå att jag var trött men det var skönt med en powernapp. Jag är faktiskt nöjd med dagens kämpande. Jag har utmanat mig och även om ångesten bankar på mig nu så vet jag att jag har gjort rätt. Jag ska i alla fall gå och lägga mig ganska tidigt (för att vara jag då) och strunta i det som skriks inuti huvudet. Det ska gå.
 
Jag vet att jag hela tiden måste gå emot och göra det som känns fel. Jag måste kämpa framåt. Jag har inte råd att backa, och jag vill inte backa heller. Fokus framåt. Och så håller jag tummarna för att pappa inte snarkar inatt. Eller att jag är för trött för att höra det. Annars blir det väl ännu en natt med lite sömn. Nä, men det blir säkert bra. Imorgon ska jag köra mer traktor, fortsätta skriva och så. Sen åker vi hem på eftermiddagen. Då kan jag i alla fall sova i bilen om det skulle behövas...
 
 
 Jag arbetade hårt. Styrde med fötterna och tog egobilder. Lite
sådär lagom jobbigt.
 

Jag ska skriva en bok så att fler förstår vilket helvete det är


 
En sån där känslostorm igen. Massa, massa känslor. Varför? Jo, allt det där vanliga upp och ner och sen så tog jag mod till mig och gjorde en sak som jag har tänkt på ett tag nu. För ungefär en och en halv månad sen bestämde jag mig för att skriva ett avskedbrev till anorexin. Jag har velat läsa upp det innan men det har kommit tankar i vägen att jag inte får eftersom jag fortfarande har mycket att jobba med. Konstiga tankar kanske, men ja så har det varit. I alla fall så tog jag mod till mig idag och läste avskedsbrevet högt för första gången.
 
Det var självklart att min behandlare skulle vara den första som jag läste det för. Det var jobbigt att läsa det och jag tänkte bara på alla nätter då jag satt och grät över det jag hade skrivit. Det var längesen jag var så nervös men jag klarade av det. Responsen jag fick var fantastisk fin och det rörde mig djupt. Och även fast jag sa att jag ska tänka på det så har jag redan bestämt mig för att läsa upp det för de andra som går på Capio nu. Jag ska bara samla lite mod till.
 
Så en sak till. Jag har länge haft funderingarna på att skriva en bok eller något, men alltid när tanken har kommit så har jag slagit bort den. Skulle jag kunna skriva en bok? Fortsätt drömma liksom. Det har skrattats högt inuti mitt huvud ska ni veta. Men idag efter att min behandlare hade fått höra avskedsbrevet så sa hon just det att jag borde skriva en bok eller något och det avgjorde saken. Jag har lyckats skriva ner så bra vilket helvete anorexin är och det ska jag inte kasta bort. Först tänkte jag att jag måste bli friskförklarad innan jag skriver... men varför det egentligen? Visst, jag har en lång bit kvar på min väg men jag har kommit en bra bit också. Jag tror dessutom att skrivandet kan hjälpa mig att orka och vilja fortsätta framåt. Och tanken på att kunna hjälpa någon annan att förstå driver mig framåt. Idag hjälpte jag en människa att bättre förstå vilket helvete anorexin är och kan jag hjälpa fler så vill jag gärna göra det.
 
Jag är så tacksam att jag har människor runtomkring mig som påminner mig om att jag klarar av mer än jag tror. Tron på mig själv sviker ofta. Men jag ska klara av att skriva en bok. Självklart klarar jag av det. Jag har redan börjat skriva. Det kommer bli bra bara jag fortsätter tro på mig själv och livet. Jag kan också.
 
Det har varit en BRA dag. Tack.
 
 


Och så var onsdagen förbi


 
En sån där rörig dag igen. I förmiddags satt jag åter igen och tänkte och försökte planera. Kom sedan ihåg att det inte är lönt att planera, det blir aldrig som jag har tänkt ändå. Det är jag själv som sätter många käppar i hjulet då jag tror att jag ska klara av mer än jag gör. Bara för att jag vill kunna. Jag har en gång fått rådet att bara planera in en sak och koncentrera mig på det, så idag fick det bli så även om jag ville fler saker.
 
Vid lunchtid cyklade jag till stallet i blåsvädret. Redan då tänkte jag på hur jobbigt det skulle bli att cykla hem i motvinden. Ridturen gick sådär och jag blev mest irriterad på mig själv, alla tankar och att jag var så trött. På vägen hem blev jag arg på blåsten och när jag sedan såg att de hade harvat den ena grusvägen brast det. Vägen var som en stor och lång lerpöl. Jäkla gegga och jag fick gå på kanten och jag var inte på bra humör när jag tillslut kom hem. Iskall var jag också. Jag blev på bättre humör sen när mamma och jag åkte till Vellingeblomman och köpte pumpor och tittade på alla tomtar och julsaker. Så dagen slutade helt okej ändå.
 
Imorgon ska jag till Capio och äta lunch, ha samtal och så. Det ska bli skönt. Sedan får jag se hur dagen blir men det blir säkert bra. En sak i taget.
 
Julen får mig alltid på bra humör.
 
Esmeralda tyckte att lillasyster skulle vakna tidigare.
 


RSS 2.0