Den sista biten



Igår la jag den sista biten på mitt 2000-bitars pussel. Det kändes skönt för jag var lite trött på det i slutet. Till sist har jag ju bara de bitarna som jag inte direkt kan se var dem ska vara och då blir det mest testande i de tomma hålen tills jag hittar rätt. Min nästa pusselutmaning blir 3000 bitar! Men det får vänta ett tag.

Idag ska jag städa och få ordning på saker här hemma. Mina kläder ligger lite överallt nedtryckta i lådor och jag har flera andra lådor där det ligger alla möjliga saker. Så nu påbörjar jag projekt få-ordning-på-mina-saker.


Klart!



Måndag



Strålande solsken och någon enstaka minusgrad. Visst verkar det vara en perfekt vinterdag? Men nejdå, det blåser en massa såklart. Typ sådär 10 m/s och då blir det kallt. Jag fasade lite för min cykeltur till stallet i förmiddags. Jag klädde på mig thermoleggings, ridbyxor, tjocka ridstrumpor, ullstrumpor, tjocktröja, mössa, handledsvärmare och mina varmaste vantar. I stallet åkte sedan termobyxorna på. Jag blev faktiskt inte sådär iskall idag. Det var bara händerna som inte riktigt höll värmen, men det är svårt när jag inte kan göra allting med tjocka vantar på.

Att cykla till stallet var en omöjlighet. Jag gick typ halva vägen men som tur var hade jag medvind på vägen hem då. En liten ridtur blev det också i blåsten. Jag höll ju på att blåsa av vissa stunder kändes det som men hästarna brydde sig inte så mycket och det gick så bra så.

Om en timme eller så ska jag ta en promenad. Det är trots allt fint väder och nere bland husen blåser det inte så mycket. Men först pusselläggande så att magen får smälta maten.





...



Det är nu när det är tyst och mörkt som tankarna kommer. De tankarna som gör så att jag vill gömma mig under täcket och aldrig mer komma fram. Spegelbilden är hemsk och jag undrar vart alla de där kilona som saknas ska få plats någonstans. I mina ögon får inte ens de kilona jag har plats på kroppen. Åh, dumma anorexiögon. Jag vet att ni bara luras men ändå låter jag mig dras med i ert dumma spel.

Sova nu och förhoppningsvis vakna mindre ångestfylld imorgon. Good luck liksom...



En bra söndag



Ibland kommer det en dag som känns bra, då det mesta flyter på. När jag tänker efter så är det nog de dagarna då jag har fullt upp och slipper tänka. Det är väl både bra och dåligt, men mestadels bra tycker jag nog. Är schemat fullspäckat så har jag helt enkelt inte tid till att få beslutsångest och tänka efter hur jag mår. Det är tacksamt med sådana dagar ibland.

Det har varit en bra söndag. Jag blev körd till stallet (notera att jag accepterade att inte cykla eller gå) vid lunch och hjälpte till att mocka, fylla på höpåsar och lite så. Sedan blev det fika innan mammsen hämtade mig (jag accepterade att bli körd igen. heja mig liksom). Väl hemma blev det en snabbdusch och sen vandrade jag iväg till bion och mötte mamma och pappa där. Vi såg "The Stig-Helmer story" och ja den var väl okej men inte mer.

Så en bra söndag. Det tycker vi om. Imorgon ny vecka och nya tag.





Kylan går rätt igenom



Idag har mamma och jag haft kvalitetstid. Det har blivit melodikrysslösande, lite spring i affärer och så. Jag fick köpt mina varma ridvantar och mamma lite på Ikea. Så en mysig dag!

Något som inte är så mysigt är kylan. Visserligen är det bara 3 minusgrader men lägg till en ordentlig vind och havsluft så blir det mycket kallare än -3 grader. Jag var kall som en isbit, och då speciellt mina händer, när jag kom hem från min promenad. Inte så trevligt.

Nu ligger middagen i magen och ikväll blir det mys framför teven och en och annan godisbit. Lördagsmys!



Fredag



Jag släckte lampan alldeles för sent inatt. Typiskt mig. Och då kommer jag inte upp i tid heller. Jag måste verkligen försöka få in rutiner annars kommer det här hemmagåendet bli alldeles för jobbigt. Nu är det fredag i alla fall och helg! I helgen finns det planer på bio och så måste jag köpa nya vinterridvantar så att jag slipper frysa fingrarna av mig.

Nu ska jag vandra till bussen och gå några timmar i Malmö. Sen möter jag upp pappsen och vi åker direkt till Skanör och hämtar sjukintygspapper från läkaren. Sen hem för fredagsmys!



Jag ramlade tillbaks



Jag märker att anorexin har ett starkare tag om mig nu. Beslutsångesten om vad jag ska äta är värre och när jag har ätit kommer ångesten och gör mig sällskap direkt (om den inte kommer under tiden). Promenaderna är en plåga och när jag försöker stå emot (som ikväll) slutar det oftast med att jag ändå hamnar utanför dörren för att dämpa skriken inuti huvudet. Jag släpar med pappa till affären i god tro om att vi ska köpa yoghurt och frukt när det egentligen är pepsi max suget som är för stort. Jag struntar i att laga mat som jag har planerat med ursäkter som att jag inte orkar, men sanningen är att det är för ångestframkallande och det är lättare att äta kycklingfilé och grönsaker för tredje dagen i rad.

Vad händer? Hur hamnade jag här igen?

För ett år sedan var jag i England och mådde helt okej. Jag visste att jag hade en bit kvar på vägen att kämpa mig igenom men inte trodde jag att jag skulle falla så hårt. Det blev så fel som det kunde bli.

När jag gick hemma och väntade på att bli inlagd i Varberg lovade jag mig själv att aldrig hamna i den situationen igen. Och ändå gjorde jag det. Nu går jag här hemma igen och väntar på bättre tider. Men vet ni? Jag ska klamra mig fast vid det lilla jag har och kämpa på så gott jag kan så länge. Jag ser ljuset där framme och en dag ska jag stå där och se tillbaka på de här åren och tänka på hur skönt det är att kunna lägga dem bakom mig. Det är min dröm och den ska bli sann. En dag så...

Du är en smart tjej sa läkaren. Ja, kanske? Jag får väl försöka ta fram den där smarta sidan och använda den till något bra.


Så mycket mer liv och kraft i kroppen för ett år sedan.


Och nu är det kämpigare...



Väckarklockan nästa



Jag tänkte att jag skulle göra det lättare för mig och ha bestämda mattider och då slippa beslutsångesten om när jag ska äta utan "bara" ha problemet med vad. Jag bestämde det igår men jag lyckades inte hålla det ens en enda dag. Jag vaknade kvart över nio och att äta frukost en kvart senare funkar inte för mig. Så ställa klockan imorgon kanske? Jo, det får bli så.

Nu ska sätta mig vid pusslet och försöka glömma ångesten som slår på mig. Frukosten la sig tungt i magen...


En fin promenad längs strandpromenaden
på Fuerteventura.


Nu känner jag mig lite lättare



Nu kan jag äntligen andas ut lite grann. Idag fick jag träffa den läkare som satte diagnosen anorexi på mig den där hemska sommaren 2008. En bättre och mer förstående läkare får man leta efter. Hon förstod redan första gången jag träffade henne (då mamma tvingade dit mig) att det var anorexi det handlade om, även om jag vägrade erkänna det. Det var först andra gången jag var ärlig mot henne. Så det var skönt att prata med henne och hon sjukskrev mig och ska skicka remiss till Capio. Så nu känner jag mig lite lättare. Det är stor skillnad att prata med en läkare som förstår, för om läkaren inte förstår vad det handlar om är det meningslöst.

När jag ändå var i Skanör tog jag en liten promenad på stranden i Falsterbo. Väl där sköljde många jobbiga känslor över mig då jag mindes en särskilt varm sommardag då jag och en fin vän badade i det varma vattnet länge. Jag hoppas att du har det bra i himlen. Tiden går men du är fortfarande lika saknad. Tårarna rinner och det gör ont i hjärtat att jag aldrig kommer få träffa dig igen.

Nu måste jag göra lite nytta. Mammas blommor fryser så jag ska klä dom lite varmare.


Så många minnen...



Härliga vinter



Snö och kallt. Me like! Men fy tysan vad kall jag var när jag kom hem från stallet. Fötterna var som isklumpar och ingen känsel i fingrarna hade jag, och då hade jag ändå termobyxor, mössa, mina tjockaste vantar och varma strumpor. Trots kylan var det en mysig ridtur och så hjälpte jag till med att fylla på höpåsarna efteråt.

Det har varit en perfekt vinterdag. Soligt och i princip vindstilla. Nu ska det bara komma lite mer snö så blir jag nöjd. Tänker jag på måendet har det inte varit lika perfekt men det funkar. Ingen dag är perfekt... men det är bara att acceptera.

Det blir bra någon dag, det ska jag minsann se till.





Hejdå Fuerteventura. Hej Sverige!



Nu blir det liv och rörelse här på bloggen igen för nu är jag HEMMA! Det har varit jätteskönt att vara i värmen en vecka men jag tycker det är ännu skönare att vara hemma igen. En vecka med mormor är påfrestande. Envisare 85-åring får man leta efter... tur att moster och jag hade varandra. Så det har blivit strandpromenader, god mat, massa tyska, solande och annat. Bäst av allt är att komma hem till min egen säng. Det jag sov på där räknar jag inte som säng. Jag fick bädda i soffan som var hård och jättesmal och inte ens kudden var duglig. Så nu ser jag fram emot att sova i min mjuka, breda säng med många kuddar.

Nu ska jag snart försöka sova. Jag är stel i hela kroppen efter nära 7 timmar på ett flygplan. Att flyga via Göteborg var drygt och rekommenderas inte, men det fick bli så. Imorgon har jag en del att fixa med Försäkringskassan och sånt. Och så ska jag till stallet och rida. Och vi har ju snö! Ytterst lite, men det duger för mig. Nä, sova var det nu.

Natti!


Moster och jag uppe bland bergen. Det var en fantastisk utsikt!



Mot solen!



Så, nu får allt vara färdigt. Jag har typ sovit 2 timmar inatt men får väl sova på flyget förhoppningsvis. Hoppas ni får en bra vecka här hemma och att snön har kommit när jag kommer hem.

Kram på er!





Packningskaos



Lite packningskaos just nu. Jag har verkligen försökt att INTE packa för mycket, vilket jag alltid gör annars, men därför förstår jag inte hur väskan kan väga så mycket som den gör. Jag ska kolla igenom packningen sen och se vad jag kan ta bort. Mormor och moster ligger inte på gränsen så jag kan sno lite bagagevikt av dem. Det får bli så.

Annars då? Dagen har varit bra. Ridningen gick superduperbra och jag var så glad så. Det var första dagen på länge som det inte blåste, det var nästan helt vindstilla och sol. Perfekt ridväder! Och som vanligt mår jag bättre efter att jag har myst med hästarna några timmar. Ångesten dämpades lite (för stunden) och jag kände mig lite piggare.

Nu ska jag titta vidare på handbollen, sedan spela kort, duscha och fixa med packningen. Och jag ska upp strax innan halv fem imorgon bitti...



Att vila benen är bra



Dagen har tillbringats på Österlen hos farmor. Hon fyller år i veckan så hon hade bjudit hem lite folk. Det var lite småmysigt men jag och trerättersmiddag mitt på dagen går dåligt ihop. Det blev väl typ 1½rättersmiddag för min del. Det jobbigaste av allt är att det har blivit många timmars stillasittande idag. Ångesten blir ännu starkare då jag inte kan dämpa den med promenader. Men välbehövlig vila för min del kan man lugnt säga. Så en bra dag!

Det kommer bli en sen kväll (natt) med packning och fixande. Och så upp ganska tidigt imorgon för att hinna med att packa färdigt, städa rummet, köpa öronproppar, cykla till stallet och rida och annat. Och så upp ännu tidigare på måndag morgon. Vi ska typ åka klockan fem. Men det blir bra.

Nu packning.




En pytteliten promenad hann jag med idag.



Ingen otur idag



Idag är det fredagen den trettonde. Jag brukar ha koll på sådana datum men jag såg det först när jag slängde en blick på kalendern imorse. Ingen direkt otur här i alla fall. Det har ordnat sig med Försäkringskassan och vi undvek att hamna i långa köer på motorvägen eftersom pappa såg att det stod helt stilla längre fram och svängde därför av tidigare. Så lite tur istället för otur.

Jag började dagen med att baka chocolate chip muffins. Ja, klockan åtta i morse stod jag och tog fram alla ingredienser. Anledningen var att lillasyster hade uttryckt sin önskan om chokladmuffins för någon dag sedan och då tänkte jag vara snäll och baka. Det passade extra bra att baka det just idag eftersom jag skulle komma med lunch till henne. Så det blev en glad överraskning!

Jag tänkte plåga min mage litegrann senare och smaka en muffins (är ju laktosintolerant, men får ta tabletter och se om det hjälper). Men nu ska jag titta vidare på På spåret. Jag måste berömma pappsen när han klarar en fråga, annars blir han ledsen haha.


Vart är vi på väg?



Allt går runt



Jag blir trött på att hela tiden skickas åt olika håll och att alla säger olika saker. Läkartid kan jag inte få förrän efter jag kommer hem från solen eftersom jag har en pågående sjukskrivning. Kunde ni liksom inte sagt det direkt? Aja, det blir väl bra. Kanske kan jag till och med få komma till min gamla läkare då. Det vore otroligt skönt, för precis som jag fick höra idag så är det krångligt när många är inblandade. Jo, tack. Jag vet. Själv har jag inte koll på något känns det som.

För stunden kan jag faktiskt inte göra så mycket. Jag tror att det är så i alla fall? Vi säger så. Nu ska jag mysa ner mig i soffan och titta på skidskytte och sen åker jag och träffar mammsen. Bra så.



Vägen är aldrig rak



Ingen bra dag idag. Allt är bara kaos känns det som. Min gamla läkare är det jättesvårt att få tid hos eftersom hon bara jobbar några dagar i veckan så jag måste få tid till någon annan. Att sedan få en tid överhuvudtaget är svårt så jag får väl försöka få ta i någon akuttid. Jag orkar inte...men får se om jag får någon framgång imorgon. Papprerna till skolan är skickade i alla fall, så där är en sak ur vägen förhoppningsvis.

De flesta av flyttkartongerna är uppackade nu. Bara en väska med kläder kvar. Eftersom det är den väskan jag ska ha med till Fuerteventura är det nog bäst att jag packar upp den typ nu så att jag kan börja packa i den igen. Det får väl bli morgondagens projekt.

Jag är inte så pepp idag. Trött och orkeslös och allt känns skit. Typ så. Vissa dagar får väl vara så antar jag...


Esmeralda har kul i alla fall. Sötnosen <3



Och nu vill jag bara försvinna



Dagen har stavats kaos. Jag har sprungit runt här hemma och försökt göra allting samtidigt. Jag har packat upp någon flyttlåda men desto fler saker har hamnat på hallgolvet. Sedan så hade jag lovat pappa att baka rulltårta men den blev totalt misslyckad, liksom brödet jag bakade. Tur att brödet jag bakade igår blev lyckat. Riktigt bra blev det faktiskt och även müslin. Så jag får tänka på det istället och göra ett nytt försök med rulltårtan imorgon.

Det var en lättnad att cykla till stallet och vara där i några timmar. Då kunde jag vara här och nu och släppa tankarna på kaoset hemma. Ridningen gick också bra så det muntrade upp mig. Djur är bästa medicinen när jag mår dåligt. Helt klart.

Jag håller tummarna för att morgondagen inte blir lika rörig och jobbig. Det är alldeles för påfrestande...


Silver Viril <3



Måndag



Så nu börjar jag komma iordning lite grann här. Jag har flera flyttlådor som ska packas upp och många saker ska ställas undan, så som köksgrejer och annat. Mitt rum har jag fått möblera om på eftersom jag har en större säng nu men det blir nog bra. Några timmars arbete imorgon och sen kommer det nog se skapligt ut här.

Annars idag har jag pratat med skolan och försökt fixa ny läkartid på vårdcentralen. Får hoppas det löser sig imorgon. Alltid är det något problem som kommer i vägen.

Nu ska jag kolla på Solsidan och sen sova. Ny dag imorgon. Nya tag.



Hejdå Kalmar



Nu sitter jag i bilen på väg hem till Skåneland. Det har blivit mycket städning och packning de här två dagarna. Så klart. Det är jobbigt att flytta och det tar längre tid än man tror. Ni ska vet att det var så skönt när vi satte oss i bilen och allt var klart. Då kunde vi andas ut och jag fick en timmes välbehövlig sömn.

Igår eftermiddag tog vi paus från städandet och packandet och åkte till Öland. Vi körde söderut men dessvärre började det regna så det var lagom kul att köra. Innan vi lämnade Öland fikade vi på ett café i Färjestaden. Det var precis så som det ska vara med mysig inredning och hembakta kakor. Det rekommenderas om ni skulle råka befinna er i Färjestaden. Färjestadens hembageri tror jag att det hette.

Nu tror jag faktiskt att vi har kört in i Skåne. Innan vi kommer hem blir det ett stopp i Lund för att lämna av soffan hos storasyster. Sen raka vägen hem för att lasta av och därefter köra och lämna släpet.

Jag säger hejdå till Kalmar, och tack för den här tiden. Och ett stort HEJ till Skåneland. Det känns skönt att vara tillbaka. Nu ser jag framåt. Det kommer bli bra.


En fin dag i Kalmar.



Middagsplaner



Vet ni? John Blund kom till mig och jag sov så gott så i nästan nio timmar. Drömde helt konstiga drömmar. Mina drömmar är alltid långa och detaljrika men så funkar min hjärna när jag sover. Underbar och välbehövlig sömn i alla fall.

Idag har jag handlat, städat och nu håller jag på att tvätta lite. Mamma och pappa är på väg hit och jag ska bjuda dem på chilikryddade kycklingben, färska kastanjechampinjoner och couscous med körsbärstomater. Kan bli intressant att se om jag lyckas med kycklingbenen eftersom jag aldrig har lagat det innan. Dessutom hittade jag en kycklingfilé i frysen som jag också tänkte skulle få plats i ugnsformen men den ska ju inte vara inne lika länge så jag får väl stoppa in den och champinjonerna efter typ halva tiden. Oj, vad jag svamlar på...men ja vi får väl se om det blir ätbart.

Dags att titta till tvätten nu.



Kommer John Blund inatt?



Inatt var en sån där natt då jag inte kunde somna. Jag låg och vände och vred på mig tills jag höll på att bli galen. Lyssnade på musik, löste korsord...och jag somnade tillslut och fick några få timmars sömn. Självklart var det säkert läkarbesöket som spökade så jag hoppas att jag får sova bättre inatt. Inatt vill jag inte ligga vaken och lyssna på min långsamma puls och vara rädd för att hjärtat ska stanna.

Hos läkaren blev det självklart ett besök på vågen. Den visade mindre siffror än min våg...men jag fick inte den där glädjekänslan som jag ofta fick innan. Istället undrade jag vad jag höll på med. Jag förstör ju min kropp och jag vill verkligen inte längre. Dessutom visade ett snabbt test att jag har svår ångest, men tack och lov har jag inte gått ner mig i någon djup depression (enligt det där testet i alla fall).

Arg på mig själv, anorexin och den dumma ångesten bestämde jag mig att för en gångs skull inte utesluta kolhydraterna från middagen och sen mysa med godis på kvällen. Vad hände? Jo, det kändes så bra när jag bestämde mig för det men nu sitter jag här med ångest. Såklart. Men jag VET att JAG har gjort RÄTT.

Lite packning har fått verka ångestdämpande. Nu önskar jag bara att magontet ska försvinna. Men snart blir det sängen och korsordslösande tills ögonen slocknar. Bäst så.


Sann glädje i somras.



Ibland tar det bara lite längre tid



Varför ska allt vara så krångligt? Det räcker inte med att göra en sak utan det tillkommer två-tre stycken problem efter det. Jag fick träffa en läkare som verkade ha noll erfarenhet av ätstörningar och eftersom jag flyttar till helgen sjukskrev hon mig bara i två veckor (jag antar att det var därför). Så jag ringde i panik till vårdcentralen hemma och resultatet av det blev att jag får gå dit på måndag och lista mig och förhoppningsvis få en tid snabbt, vilket inte brukar vara det lättaste...men jag håller tummarna. Det löser sig på något vis tillslut. Det gör det alltid. Ibland tar det bara lite längre tid som jag så snällt har fått lära mig.

Jag har ringt ett antal samtal till under förmiddagen och nu är nog allt ordnat med flytten. Så det känns skönt i alla fall. Jag ska bara meddela hyresvärden att tjejen som ska flytta in i min lägenhet får göra det några dagar tidigare. Sen är allt klart.

Imorgon kommer mammsen och pappsen. Jag ska laga middag till dom har jag lovat. Måste tänka ut något bra men det blir nog något med kyckling. Funderar på att ha couscoussallad till...får se om jag hittar något gott recept. Förslag mottages gärna!

Nu ska jag sitta ner och andas ut en stund.


Trött jag idag...



Några sista dagar



Nu är jag i Kalmar. Några sista dagar blir det här innan flyttlasset går mot Skåneland. Det ska bli väldigt skönt att bara bo på ett ställe nu, och känna trygghet alla dagar. Kunna få stöd och hjälp av familj och vänner och även få positiv energi av hästarna och min kanin. Men jag kommer sakna Kalmar och min lägenhet här, för det är en mysig stad.

Imorgon ska jag till läkare. Risken är väl stor att jag måste ställa mig på den förbannade vågen och se dumma siffror...jag kommer vara darrig som en asplöv. Som vanligt då. Och nu ska jag dessutom träffa en helt ny läkare så det är extra jobbigt. Men så är det. Skönt sen när det är över.

Nu måste jag fixa till lite här. Jag har bara varit här en timme men redan hunnit stöka ner. Bra jobbat liksom.



Flytt och sen sol



Det är mycket som händer nu. Flytten hem till Skåneland blir en vecka tidigare, alltså redan nu i helgen. Jag åker till Kalmar imorgon och mamma och pappa kommer dit på fredag. Sedan på söndag åker vi med flyttlasset hem. På torsdag ska jag till läkare och fixa med sjukskrivning. Det ska bli så skönt när allt är fixat och jag kan andas ut.

Om två veckor åker jag dessutom till Fuerteventura. Lite sol och värme gör mig nog gott. Mormor ska dit och hälsa på släktingar som brukar vara där två månader varje år, och så ska moster och jag följa med. Jag har inget bättre för mig liksom så det ska bli skönt. Kan förhoppningsvis plöja igenom ett par böcker och bara koppla av.

Idag har jag förresten också träffat bästaste Malin som jag lärde känna i Brighton. Vi har träffats ett par gånger sen vi kom hem från England. Och fler gånger ska det bli!

Nu ska jag andas ut en stund. Det har varit full rulle idag...


Fuerteventura november 2010.



Nyårslöfte



När jag var liten var jag i princip tvungen att komma på ett nyårslöfte. Tyckte jag då. De senaste åren har jag väl inte direkt haft några men för några dagar sedan kom jag på ett perfekt nyårslöfte för mig. Jag har druckit alldeles för mycket pepsi max, och annan lightläsk, de senaste året. Det är löjliga mängder verkligen... Så nu har jag bestämt mig för att jag bara får dricka det på fredagar och lördagar. Alltså inget i veckorna. Det känns faktiskt bra och jag vill verkligen klara av det. Det finns ingen anledning att hälla i mig de mängderna som jag gör.

Annars försöker jag reda ut hur jag ska göra med sjukskrivning, csn, försäkringskassan och sånt. Det viktiga är att jag får studiemedel även under tiden jag är sjukskriven. Det är en rörig djungel som vanligt. Någon som har exakt koll på hur det går till?

Nu ska det bli ett slut på beroendet...



Nu börjar 2012



Så var det ett nytt år. Igen. 2011 tog slut fort tycker jag. Nu när jag tänker efter så har jag upplevt mycket under året. För precis 1 år sedan var jag i full gång med att planera allt inför mina fem månader i Brighton. Det känns galet längesedan. Sommaren var bra och jag fick uppleva en del av Stockholms skärgård. När hösten kom flyttade jag till Kalmar. Så ja, jag har rört på mig en del detta året och lärt mig massor.

Visst är jag ledsen och besviken över att jag har halkat så långt ner i helvetet igen. Året börjar med flytt tillbaka hem till Skåne och sedan håller jag tummarna för att jag inte behöver vänta flera månader för att få börja i behandling. Jag vet vad jag vill nu. Livet är till för att levas. Så det så!

Gott nytt 2012!




På nyår ska man duka fint.


Limemarinerad kyckling med bulgur och limeyoghurtsås.


Redo att fira in det nya året!



RSS 2.0