Det gör ont här nere på marken


 
Sämsta dagen på länge. När jag väl har kommit ner i det mörka läget så har jag svårt att ta mig upp. Jag vet att det inte hjälper att vägra prata, isolera mig, inte äta, döva ångesten med promenader, gå runt med luvan över huvudet och stirra ner i golvet. Jag vet att det inte hjälper men som sagt har jag svårt att resa mig. Jag orkar inte, inte just nu. Det är inte det som hände igår som det handlar om utan det är allt. Verkligheten kom ikapp och när den gör det blir det platt fall. Jag har gråtit över farfar, fina vännen som är en ängel, rädslan för framtiden... det som gör mest ont.
 
Jag sov till klockan 11 idag. Det har jag inte gjort på flera år säkert. Det kändes inte som någon mening att gå upp. Sedan i eftermiddags gick jag till stranden. Stranden är mitt andrum och där känner jag mig fri. Det finns inte många ställen som kan få mig att känna mig så avslappnad. Annars har jag tillbringat dagen på mitt rum med hög musik i öronen. Energinivån är låg trots många timmars sömn, men jag vet att det är för att jag har ätit dåligt.
 
Jag försöker ta mig upp. Börjat prata lite (för att mamma blev arg när jag inte ville komma ner och äta middag), försöker kompensera dagens dåliga matintag med att äta lite mer, inte gå med luvan uppe och så. Om jag ska hitta något positivt med denna dagen så får det bli att jag har vilat mycket. Förutom promenaderna så har jag legat stilla nästan hela dagen. Det är bra eftersom det var skönt att kunna titta på film och bara ligga och lyssna på musik. Så det tar jag med mig. Nu ska jag försöka titta på mer film. Äta lite gott också kanske.
 
Nyårsafton imorgon. Det dåliga måendet kunde ju inte kommit lägligare. Suck.
 
Frihet.
 


Nu blev det mörkt


 
Kortslutning.
 
Måendet har åkt berg- och dalbana idag. Mycket ångest men det har varit hanterbart. Jag har pysslat med småsaker, gått på promenad, varit i stallet och så. När jag kom hem från stallet i eftermiddags hade jag resten av dagen bra planerad. Trodde jag då. Det brukar aldrig bli som jag planerar. Massa dumma tankar var det och jag ramlade platt. När jag blev ensam hemma tog ångesten över och jag sprang upp och ner i trappan tills jag inte orkade stå på benen. Efteråt la jag mig utmattad på golvet. Resten av kvällen var jag som bambi på hals is och tröttheten tog över...men det gick okej med allt.
 
När de andra kom hem blev måendet lite bättre men det vände totalt sen. Jag tog på mig skorna och gick ut. Det var min lösning på problemet. Jag var arg, ledsen, besviken... allt på samma gång. Tänkte massa dumma tankar och allt kändes meningslöst. Jag ville skrika massa dumma saker till de andra men när jag kom hem igen gick jag istället in på mitt rum och smällde igen dörren. Jag öppnade fönstret, tände många ljus, satte på en film och la mig under bolltäcket. Här har jag varit sen dess. Jag är så trött just nu att jag inte orkar tänka. Nu har den där hopplöshetskänslan tagit över och jag orkar bara inte...
 
Jag vet lite grann vad som är boven i dramat här. Det är dessa tjockhetskänslor som bankar på mig. Jag står inte ut nu, vill bara gå under jorden och försvinna. Bäst vore väl om jag bosatte mig någonstans där ingen finns i närheten. Då är jag inte till besvär i alla fall.
 
Suck på detta. Jag hatar när jag ramlar platt till marken och bara ser svart. Jag får hålla tummarna att det känns bättre imorgon. Tveksamt... jaja, lite sömn kanske gör underverk.
 
Vi tog en promenad idag.
 


Viljan är det inget fel på


 
Jag längtar efter att skolan börjar. Faktiskt gör jag det. Det ska bli kul att lära mig nya saker, träffa nya människor, få ett schema, få mer rutiner på vardagen, längta efter helgen och så. Jag har tittat på schemat och det är aldrig mer än två schemalagda timmar per dag. Det blir nog bra. Det ska bli jätteskönt att komma igång med skolan igen och prova något nytt. Men det är ju ganska många veckor kvar. 21 januari tror jag närmare bestämt att terminen börjar.
 
Samtidigt som jag längtar efter skolan har jag börjat tänka på sommaren och sommarjobb. Jag älskar Skåne på sommaren men jag tror att det bästa för mig vore att komma bort härifrån några veckor. Jag vill försöka hitta ett jobb någon annanstans i Sverige och bo där en del, eller hela, sommaren. Jag stannar så gärna kvar i det trygga, och hemma är ju tryggt, men jag behöver komma bort och klara mig själv, och framförallt visa mig själv att jag klarar av det. Jag kan också. Så jag håller tummarna för att jag hittar någon bra lösning.
 
Sedan mitt i alla planer inser jag att jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv. Jag är i ett känsligt läge och jag har mycket att jobba på med maten och kompensationstvånget och allt det där. Maten under dagen idag var inte bra. Jag började morgonen (okej, förmiddagen) med en okej frukost men senare på eftermiddagen skulle vi åka iväg och shoppa och jag fick i mig något som jag tänkte skulle vara lunch/mellis (men inser nu att det inte ens var ett godkänt mellanmål). Så inte var det konstigt att jag efter några timmar släpade benen efter mig, kände mig yr, illamående och orkade knappt stå på benen. Det där är ohållbart. Och det hjälper inte att jag äter okej middag och bra kvällsmellis, för det är på dagen jag behöver energin mest. Inte nu på kvällen när jag ska sova. Jag blir så trött på mig själv... Skärpning, tack.
 
Jag vill så mycket just nu men jag inser att jag måste vara noggrannare med maten om det ska kunna bli verklighet. Jag ska inte falla tillbaka. Aldrig i livet. Det finns så mycket kul jag kan göra, och som jag ska göra. 2013 ska för tusan bli ett bra år.
 
 

 

Drömmer mig bort


 
Jag sitter och tänker på hur kul och härligt livet kan vara om jag bara vågar låta det vara det. Jag vill resa, lära mig nya saker, lära känna nya människor, vara spontan, låta dagen bli som den blir...bara leva helt enkelt. Jag vill inte att mat, ångest och kompensationstänk ska vara den största delen. Men jag får ha tålamod. Små steg i taget så kommer jag kunna göra allt det där som jag vill. Jag kämpar varje dag för att jag ska nå mitt mål, och jag vet att jag kommer stå där som vinnare en dag. När vet jag inte men att jag kommer nå dit är jag säker på.
 
I'm on my way.
 
 


Det blev en bra jul


 
Det känns som om jag tar små steg framåt. För tillfället känns det lättare att äta godis, kakor, lite mer fett i maten, alltså sådan mat som är mer ångestframkallande. Jag vet nog anledningen till det och det är för att det är jul. Hela december månad är på något vis en lättare månad för mig, fast på ett sätt ändå inte. Det är så mycket jag vill och jag är rädd för att göra mig själv besviken. Men jag är nöjd med den här julen. Jag har verkligen unnat mig det som jag tycker om så som pepparkakor, lussekatter, knäck, godis och glögg. Och jag har ätit bra av julbordet och tyckt att det har varit gott och att det är okej att äta mer när det är julbord. Det har känts förvånansvärts bra. Och jag har inte kompenserat med timslånga promenader eller att äta mycket mindre mat resten av dagen för att kompensera att jag äter mer en annan måltid. Visst har kompensationstänket funnits där, och till viss del har jag agerat på det, men inte så extremt som innan. Sedan har näringsdryckerna fallit bort men jag njuter hellre av julen och äter mer julgott om jag kan det. Jag kan säga att jag är nöjd med juldagarna. Och näringsdryckerna har jag börjat med så smått igen idag och jag kommer fortsätta med dem nu. Även fast det känns som om jag har gått upp massor i vikt under julen av allt jag har ätit. Men känslan brukar ha fel. Så det så.
 
Dagen har varit okej. Jag sov länge igen. Drömmer helt konstigt och långa drömmar. Inatt drömde jag att jag blev inlagd på Capio i Varberg. Väldigt konstig dröm då mycket hade förändrats och det var inte alls sig likt, haha. Drömmar är ganska roliga ibland, även fast just den här var lite obehaglig. Jag får väl se vad jag drömmer inatt. Jag måste gå upp tidigare imorgon. Dagen blir helt fel när jag går upp så sent och det blir problem med maten. Jag måste försöka ha fasta tider för maten för annars blir det lätt att jag glömmer bort det. Hunger- och mättnadskänslorna fungerar inte helt bra alltid... Som idag när jag kom hem från stallet på eftermiddagen så var jag inte alls hungrig men insåg att det nog var läge att äta eftersom det hade gått nästan fem timmar sen jag åt frukost. Så fasta tider fungerar bättre, så gott det går då.
 
Men nu sova!
 
Jag måste ju visa vårt fina pepparkakshus! Jag och lillasyster blev nöjda, haha.
 


Skönt att sova ut


 
Måendet åker verkligen berg- och dalbana. Ångesten och tankarna har inte varit lika lätta att slå bort idag men jag har lyckats okej ändå. Det var så otroligt skönt att sova ut imorse. Jag har gått upp tidigt varje morgon för att se på julkalendern men idag bestämde jag mig för att sova så länge jag ville. Jag sov som en stock hela natten, drömde massor som vanligt (mer än vanligt inatt tror jag) men vaknade nog inte en enda gång (när hände det senast liksom?). Inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Jag vaknade runt halv nio då pappa gick upp men somnade snabbt om igen och sov till klockan 10. Så jag fick 9½ timmars sömn. Välbehövligt. Jag somnade i bilen på vägen hem också.
 
Jag fick fightas med många dumma tankar vid middagen. Först och främst vad jag skulle äta. Jag var inte sugen på någonting. Vi hade ätit julmat som sen lunch så de andra ville beställa mat. Eftersom jag inte kunde bestämma vad jag var sugen på gick jag med på det och det blev en skaldjurssallad. Sedan blev det småtjafs mellan mina systrar när vi skulle äta så jag gick upp mitt rum och ville inte äta. Mamma fick komma upp två gånger innan jag gick ner och åt. Jag orkar inte med bråk vid maten när måendet är så ostabilt. Det märks tydligt. Men ja, det blev bra tillslut. Jag vet att det inte blir bättre av att jag inte äter...
 
Nu ska jag lösa korsord tills ögonen är trötta. Jag är trött men ändå inte. För mycket pepsi max gissar jag... Att jag aldrig lär mig. Suck.
 
Nöjd tjej efter tomtens besök.
 


God jul!


 

Sådärja, då var julafton över. Den började klockan sju imorse då jag väcktes av snöplogen som körde in på gårdsplanen. Då kunde jag lika gärna gå upp tänkte jag. Sen rullade det på med julkalendrar, morgonpaket under granen, promenader, mystisk tomte som gick på vägen och delade ut godis (ingen vet vem det var?), julpyssel, Kalle anka, julbord och till sist kom tomten. Tomtens byxor var för stora och han tappade dem flera gånger och vi skrattade så vi fick ont i magen. Efter julklappsöppningen fikade vi.

Mysig julafton. Jag fick så mycket fint. Jag har haft mycket ångest och tjockkänslor men har lyckats slå bort det och njuta av allt. Det är jul en gång om året och jag har lika stor rätt som alla andra att njuta av den. Så det så.

Nu är jag trött. Ska krypa ner under täcket och försöka sova tror jag. Och imorgon ska jag sova så länge jag vill. Det har jag förtjänat...


 


Ett snöigt Österlen


Nu är jag på Österlen hos farmor. Alla har samlats här nu dagen före julafton. Vi har massor av snö. Och blåst, vilket inte är lika kul. Bara snö räcker bra tycker jag. Jag är i alla fall nyss inkommen från snöbollskrig med båda systrarna, och nu sitter alla samlade framför teven och mumsar på gott. Uppesittarkväll är mysigt och jag är nog en av dem som är vaken längst. Jag och lillasyster skulle jag tippa på.
 
Vi fick ändra planerna idag. Eftersom det skulle bli snöstorm fick vi åka vid lunchtid istället för närmare kvällen. Jag blev lite ledsen för att jag inte hann till stallet men det var nog lika bra att vi kom iväg så pass tidigt. Vi hade ingen snö hemma och längs vägen var det inte sådär jättemycket. Men när vi kom till detta hörnet här på Österlen var det mycket mer snö. Vägarna blåste igen och pappa fick gasa på för att komma igenom snödrivorna som blåsten bildade. Sista vägen in till gården låg där också mycket snö och vi typ slirade in på gårdsplanen, haha. I år behövde vi ingen snöplog som körde framför i alla fall, vilket vi behövde då för två år sedan. Men då kunde vi åka pulka från taket. Inte lika mycket snö denna julen men det räcker nog.
 
Mamma och jag var ute i eftermiddags och kämpade oss fram i blåsten. Galet vad det blåser mycket. Och så har jag kokat knäck och när jag tyckte att jag var klar så tyckte inte farmor att jag hade skrapat kastrullen tillräckligt så hon kämpade med det sista (här slängs ingenting ja). Och nu ikväll blev det snöbollskrig som sagt. Mys!
 
Julafton imorgon. Konstigt alltså. Vi är förresten lite insnöade nu. Vi kommer inte ut med bilen eftersom det är så mycket snö på vägen, så det blir att skotta imorgon. Pappa vill ta med traktorn, jag tycker vi kan skotta för hand. Det blir nog traktorn ändå...
 
 
 
Vägen har försvunnit...
 

 

Man ska vara snäll mot sig själv


 
Jag är klar med alla julklappar. Det känns bra. Jag har till och med vågat mig på att göra ett nytt försök med pepparkakshuset. Det gick snabbt och bra. Skönt att jag klarade av det utan att bli arg på degen för att den inte gör som jag vill. Stressar jag inte upp mig så brukar det gå bra. Jag har faktiskt inte stressat så mycket idag. Har känt mig jättetrött och lite nollställd. Dagen har rullat på och jag har försökt att bara hänga med i svängarna. Det som händer händer och det finns inte alltid något jag kan eller ska göra åt det. Jag har känt mig lite nedstämd hela dagen... jag är så bra på att vara elak och trycka ner mig själv. På något vis får jag det till att det alltid är mitt fel, vad det än handlar om. Det är något som jag borde öva på, att vara snällare mot mig själv.
 
Nu ska jag försöka njuta av kvällen. Jag och pappa limmade precis ihop pepparkakshuset. Resultatet blev väl sådär... får dekorera det imorgon. Jag brände mig dumt nog på fingret också. Det ska tydligen bli snö och blåst imorgon och besvärligt på vägarna. Vi ska köra till Österlen så vi får se när vi kommer iväg. Mamma och pappa vill köra redan vid lunchtid istället för närmare kväll.... men ja, vädret bestämmer lite.
 
Nu ska jag fortsätta min stressfria kväll och bara vara. Allt löser sig på något vis.
 
Pepparkakshusdelarna...
 


Och där sprang jag in i väggen


 
Nu är det dags att sätta mig ner, andas djupt och inte göra någonting. Jag är helt slut i både huvudet och kroppen. Jag bara springer på utan att stanna upp och tänka. Det blir för mycket.
 
Dagen har varit ganska jobbig. När jag cyklade till stallet hade jag ingen kraft i benen. Visst blåste det lite men så jobbigt ska det inte vara att cykla. Sen var jag igång hela eftermiddagen och gjorde saker. När pappa och jag körde och handlade somnade jag i bilen. Trött var det ja. Jag lagade middagen som blev tacos och när vi skulle sätta oss att äta blev det totalstopp för mig. Först kröp jag ihop på golvet i köket och sen när jag satte mig vid bordet fick jag ett mindre utbrott och skrek att jag inte visste vad jag ville ha och la mig halvt ner på bordet. Tårarna tryckte på och jag insåg att jag måste lugna ner mig. Där låg jag en stund innan jag samlade mig och började äta trots noll aptit.
 
Jag har tagit på mig för mycket. Och jag vill att allt ska vara perfekt. Gör jag en sak kan jag inte göra det halvdant utan det måste bli rätt. Jag vill så mycket. För mycket tror jag. Jag stressar upp mig själv och dagarna passerar utan att jag vet vad jag fyller dem med. Jag vill att julen ska bli mysig och bra men om jag fortsätter som jag gör och inte stannar upp så kommer den inte bli det. Så nu får jag inse att jag inte kan göra allt det som jag vill utan jag får faktiskt välja bort lite grann, hur jobbbigt det än känns.
 
Det löser sig nog. Egentligen borde det bästa väl vara att jag får feber som mamma för då kan jag inte göra så mycket och tvingas ta det lugnt. Fast nej, tack. Sjuk vill jag inte bli. Men jag måste lugna ner mig, annars blir det bara kaos och jag får inte gjort något ändå. Och det värsta är att julen bara springer förbi utan att jag hinner njuta. Så får det inte bli.
 
 


Min dag idag


 
Hipp hipp hurra för mig. Jag väcktes med sång (eller ett försök till sång i alla fall), ljus, flagga och presenter. Fick ett 3000-bitarspussel, snögubbeskål, en gammal julkalender och så. Nöjd tjej! Sen blev det julkalendermys med lillasyster. Bra start på födelsedagen!
 
Nu ska jag ut en sväng och sen ska jag baka pepparkakor och pepparkakshus. Vi får se om jag lyckas. Ikväll blir det middag och sen ska vi klä granen! Det gör vi alltid på min födelsedag. Så jag ska ta fram alla kulor, glitter och så sen. Det ska bli en bra dag det här!
 
 
Denna fick jag av min bästaste skånetös <3
 


Dan före dan


 
Dagarna går så otroligt fort. Det är något konstigt med det här året. December har gått rasande fort och jag kan verkligen inte förstå att jag fyller år imorgon. Usch, jag kommer ihåg förra året då jag var tvungen att åka tillbaka till Kalmar på kvällen den 19:e eftersom vi hade ett seminarium dagen efter. Det kändes tufft, just eftersom jag inte mådde speciellt bra. Men som tur var hamnade jag i första seminariegruppen och tog sen första bästa tåg tillbaka till Skåne. Men det var faktiskt första gången som jag inte vaknade hemma på min födelsedag och familjen kom in och sjöng. De ringde och sjöng visserligen, men det var inte samma sak. Imorgon får jag min morgonsång i alla fall. Tur det, haha.
 
Det har varit en bra dag. I förmiddags promenerade jag till byn och träffade Ami för en fika. Fick så fina vantar som hon hade stickat! Sedan promenerade jag hem och var hemma en kort stund innan jag körde och lämnade lillasyster vid bussen, gjorde några ärenden och sen körde till jobb. Det gick bra att jobba. Jag och tjejerna myste i soffan och tittade på Scooby Doo, jag lagade middag och lite annat. När jag slutade körde jag och köpte en julklapp. Skönt att ha det gjort. Och nu sitter jag och klipper och klistrar på julklappar. Lite stressad över det men jag vet att jag fixar det. Bara jag tar en sak i taget.
 
Nu måste jag fortsätta med mitt klippande och klistrande. Och städa undan så att familjen kan gå på golvet imorgobitti utan att riskera att trampa på en sax eller så. Sen sova och invänta sången!
 
Mys i soffan med Scooby Doo.
 

 

Jag behöver stanna upp och andas en stund


 
Jag har vant mig vid att när radion börjar spela på morgonen så är det dags att rulla ur sängen, släpa med täcket till soffan och titta på julkalendern. Så trodde jag att det var i morse också men sen kom jag på att jag skulle åka med pappa och var alltså tvungen att göra mig iordning innan julkalendern började så att vi kunde åka direkt efteråt. I Malmö vandrade jag till Capio och åt frukost, satt på golvet i korridoren och väntade på vägningen, pratade ganska mycket, fick träffa fina personer och så. När jag gick därifrån efter ett par timmar tänkte jag lämna påsen med näringsdrycker på pappas jobb men jag fick inte tag i honom. Jag kunde ju inte släpa runt på dem i stan (alldeles för tungt!) så jag frågade vakten om jag kunde lämna påsen där så länge och det gick så bra så. Så jag skickade ett sms till pappa att han kunde hämta en påse näringsdrycker hos vakten. Jag har nog hängt för mycket på pappas jobb eftersom vakterna känner igen mig, haha. Sedan mötte jag lillasyster och vi handlade julklappar. Skönt!
 
När jag sedan skulle hem började jag stressa upp mig. Fick först halvspringa till bussen (som var försenad...grr), sen blev bussen helt proppfull och ännu mer försenad, jag gick jättesnabbt hem, kom på att jag måste äta något innan jag cyklar till stallet, bytte om och slängde i mig lite mat innan jag cyklade iväg, upptäckte att jag hade motvind och grusvägarna var leriga (såklart), var helt slut när jag kom fram, fyllde på vattenhinkarna, tog in hästen, borstade och red en runda. Då när jag satt på hästryggen kunde jag stressa ner och andas ut lite. Jag vet inte varför jag stressar upp mig så som jag gör men det är väl när jag har allt planerat och så blir det inte riktigt så... kan ha något med det att göra.
 
Sedan när pappa kom hem skulle vi köpa gran. Vi åkte till två stället i Höllviken och båda hade slut på vanliga granar och hade bara kungsgranar kvar. Jag fick lite smått panik. Den andra granförsäljaren tyckte att vi skulle köpa en kungsgran eftersom alla vanliga granar var slut. Jag bara "Nej, jag vill inte ha någon kungsgran eftersom den inte luktar gran", och sa en massa andra saker. Han kallade mig en envis liten tösajävel. Ett skämt säkert men jag drog med mig de andra därifrån. Ringde till mamma och gnällde att alla granar är slut. Vi åkte vidare till Trelleborg och hittade granar där. Då kunde jag andas ut. Vi fick våra granar tillslut ändå. Men det var ett litet äventyr.
 
Nu ska jag försöka koppla av lite. Jag kände innan ikväll hur trött jag är. Orkade knappt hålla ögonen öppna. Måste ha energi till imorgon eftersom jag ska jobba några timmar. Så sovdags snart, tack.
 
Jag hittade nya kompisar idag!
 


Jag har lugnat ner mig

All snö har regnat bort... tråk. Men det skulle bli kallare igen senare i veckan så håller tummarna för det.

Det känns som om jag har lugnat ner mig lite de senaste dagarna. När jag kände hur stressad jag var så insåg jag att det inte var hållbart. Jag tänkte på allt jag skulle göra men fick inget gjort eftersom jag inte kunde koncentrera mig eller sitta still någon längre stund. Men det känns bättre nu och jag har kommit igång med julklapparna som jag ska klippa och klistra ihop. Och så har jag pysslat och lite så.

Nu är jag på väg till jobb. Har farmors fotokalender med ifall jag får tid att sitta med den. Kan kanske få barnen att sitta ner och pyssla en stund. Annars gör jag den färdig ikväll. Det blir bra vilket som.

Allt löser sig på ett eller annat sätt. Och jag behöver inte springa runt som en ur hörna och stressa ihjäl mig för att hinna. Jag är mer effektiv om jag inte stressar, det är jag säker på.


Kalas för mig


 
Nu är min energinivå på noll. Kalas för mig idag och allt som serverades hade jag gjort själv. Fyra sorters kakor till fikat + lussekatter, och så yoghurtglasstårta på det. Sen kycklinggratäng med ris till middag. Allt blev jättegott och var uppskattat. Det känns skönt. Fina presenter fick jag också!
 
Jag får vara nöjd med dagen. En del ångest har spökat men jag har hanterat det bra. Det har känts okej med maten och jag har känt efter vad jag klarar av idag. Mycket tankar och känslor men jag har också kunnat stanna upp och vara lite stolt över mig att jag klarar av det som jag gör. Det känns som om jag går på rätt håll. Små steg i taget.
 
Nu ska jag njuta av kvällen (och hoppas att ångesten håller sig borta). Sen förtjänar jag en god natts sömn!
 
 
 


Jag springer på farlig mark


 
Ett av mina största problem är att jag vill så mycket. Jag vill klara av allt. Klarar jag inte av någonting som jag trodde att jag skulle klara av så känner jag mig misslyckad. Den känslan tar på krafterna. Jag kan ofta inte acceptera att det inte blev som jag trodde och sen släppa det. Det är väldigt svårt. Istället går jag runt och tänker på det och slår på mig själv. Detta är sannerligen någon jag måste jobba på.
 
Jag insåg nu ikväll att jag är väldigt stressad just nu. Jag älskar julen och allt som kommer med den men det är samtidigt en farlig tid för mig. Jag jagar julstämningen, vill att allt ska vara perfekt, tar på mig alldeles för mycket, vill göra det och det och det, blir arg och ledsen på mig själv för att jag inte gör allt det som jag har planerat, och så vidare. Jag har ganska mycket ledig tid nu (vilket jag egentligen hatar) men ändå hinner jag inte göra allt det som jag vill. Förstår ni att jag är besviken på mig själv?
 
Jag förstår lite varför det blir som det blir. Jag kan inte sitta lugnt och titta på en julfilm eftersom jag inte kan koncentrera mig, myrorna springer i benen och tankarna snurrar i raketfart. Lyckas jag sitta still så länge har jag minst fyra andra saker att göra samtidigt. Jag snubblar gång på gång eftersom jag krånglar med maten, måste få mina promenader, inte orkar vara så social som jag vill, inte sover tillräckligt och försöker hela tiden har något att göra. Det är inte hållbart i längden.
 
Jag kan inte förstå att det är den 14 december redan. 10 dagar kvar till julafton. 6 dagar till min födelsedag. Det går för fort. Jag hinner inte med och det gör mig ännu mer stressad. Jag vill göra allt det som jag vill. Just nu kämpar jag med julkorten. Jag vet att jag egentligen inte behöver göra några men jag har sagt att jag ska göra det och därför vill jag göra det, trots att det bara är två dagar innan de ska postas. Jag borde acceptera att jag inte hinner göra det i år men nej, jag tror fortfarande att jag ska hinna. Vi får väl se.
 
Nu måste jag nog sova. Är galet trött. Har varit stressad hela dagen. Städat, gjort tårta till kalaset imorgon, varit i stan med lillasyster, promenerat, varit i stallet, handlat med mamma och bakat mjuk pepparkaka. Imorgon får jag sova lite längre i alla fall. Sen blir det full rulle igen. Och jag som inte ens har bestämt mat till kalaset än. Kanske dags att göra det...
 


Dags att börja med julklapparna kanske


 
Jag insåg nyss att jag måste börja med alla juklappar som jag har planerat att göra. Mormors fotoalbum från när vi var på Fuerteventura i januari är prio ett. Det andra är inte så brådskande, inte än i alla fall. Jaja, det blir nog bra. Mamma och jag var på Ikea nu ikväll så jag fick ordnat några saker. Jag kan ha svårt för att komma igång med saker som jag vet kommer ta lite tid men bara jag börjar så brukar jag fastna och helt glömma tiden. Som med fotoalbumet nu, jag har suttit i över en timme och sorterat foton medan jag har lyssnat på julmusik. Skönt att få tankarna på annat, fast just den resan väcker många minnen eftersom anorexin hade ett så starkt grepp om mig då. Men det var skönt att komma iväg till solen en vecka då och få miljöombyte.
 
Jag har haft fullt upp idag. Jag har gjort pepparkaksdeg (måste ju göra ett pepparkakshus!), bakat lussebullar, fixat med en del saker, tvättat och så. Lussebullsbaket höll förresten på att sluta i katastrof. Jag ändrade i receptet för att jag ville ha mer saffransmak men degen blev så kladdig och jag var tvungen att arbeta in ganska mycket mer mjöl, vilket är jobbigt för mig, men jag fixade det. Nog mycket tack vare lilasyster som stod bredvid. Det var nog hennes förtjänst att jag inte kastade degen på golvet och blev arg och ledsen. Det var skönt att vandra iväg till stallet sen så att jag fick frisk luft efter ett antal timmar i köket. Det kändes som att det gick bra att rida idag, så det var kul. Kallt som tusan bara och jag var lagom stelfrusen när mamma kom och hämtade mig. Jag hade inte tinat upp när vi åkte till Ikea en timme senare, och då hade jag ändå suttit med myskläder och filt i soffan och ätit risgrynsgröt. Segt att kroppen är så långsam ibland...
 
Nu ska jag fortsätta med fotoalbumet!
 
Det blev lussebullar trots kaoset...
 
Snöig väg till stallet.
 


Positiv onsdag


 
Julmusik, tända ljus, tomtar, änglar och snögubbar runtomkring mig, adventsstjärnan lyser, snögubbeslingan lyser och jag dricker te och sitter i sängen med kuddar och bolltäcke runtomkring mig. Helt okej kväll får jag säga. Jag har dessutom sprungit runt i hela huset och satt ut tomtar lite varstans. Myyys!
 
Resten av dagen har också varit okej. Jag åkte med pappsen imorse och han släppte av mig hos familjen jag jobbar hos och sen var jag där i typ sex timmar. Det gick bra men jag var trött efteråt. Det känns skönt i alla fall. Jag höll på att förfrysa när jag väntade på bussen sen och gick in på Emporia en stund innan jag hoppade på buss nummer två hem. Jag satt faktiskt och läste på bussen. Jag älskar att läsa men har så svårt att koncentrera mig på det, blir så rastlös... men när jag sitter på bussen är det bra att öva eftersom jag då inte kommer någonstans. Jag saknar läsningen jättemycket så jag ska verkligen försöka att klara av det igen.
 
Imorgon ska jag baka. Igen, haha. Men vi ska ha lite kalas för mig på lördag så det är därför. Måste bestämma vad jag ska bjuda på för mat också...jobbigt det där. Får sån beslutsångest. Aja, det löser sig. Bara jag ta en sak i taget. Det blir lätt att jag tar på mig för mycket för att jag vill visa för mig själv och alla andra att jag klarar av allt... det kan bli kaos ibland. Så en sak i taget, och andas däremellan. Det blir bra.
 
Kvällsfika på min snögubbetallrik!
 


Jag vill kunna flyga själv


 
Jag är så rastlös om dagarna. Försöker kämpa emot och komma ihåg att vila och ta det lugnt men det går sådär. Fast det känns ändå som om jag hanterar ångestsituationer och dumma tankar på ett bättre sätt nu, i alla fall ibland. Jag är så peppad på att börja plugga och få ett "normalt" liv. Imorgon kommer antagningsbeskedet förresten. Nu ska jag fixa det här. Aldrig att jag ska ramla så hårt som jag gjorde förra hösten. Aldrig igen. Jag vill vara fri och kunna flyga med mina egna vingar, och utan att någon ska behöva tala om för mig hur jag ska göra. En dag kommer jag kunna det. Vägen är fortfarande lång men jag kommer nå slutet en dag.
 
Jag har bakat idag igen. Gjort pepparkaksmüsli och pepparbollar. Kokat risgrynsgröt har jag också gjort men det var ett dumt beslut att baka pepparbollar och koka gröt samtidigt. En sak i taget Sofie. Jag blir bara stressad... brände mig på tummen när det skvätte upp kokande mjölk. Aj. Det har varit en sån där dag då jag har tappat saker hela tiden och jag har inte riktigt haft koll på något. Ramlade av hästen också och misstänker att jag kommer ha lite ont i vänster sida imorgon. Bakhuvudet fick sig en liten smäll igen också. Jag har slagit i huvudet, och då speciellt bakhuvudet, många gånger de senaste månaderna. Lite klantig är jag ja.
 
Nu måste jag göra mig iordning för sängen och sen försöka sova. Ska jobba några timmar imorgon, om det inte är så att något barn blir sjukt under natten. You never know. Jag får se. Hur som helst så behöver jag sova. Är jättetrött...
 
Dagens bak!
 


Nobelmiddag


 
Så skönt att sitta ner nu. Jag har så ont i fötterna efter att ha stått och lagat middag. I dagens kalenderpaket fick mamma och pappa en inbjudan till nobelmiddag, så när jag kom hem från stallet ställde jag mig i köket och började laga middagen. Det serverades kalvfrikadeller i tomatsås och spaghetti. Jag äter inte kalv så jag tog kyckling som vi hade över sen helgen. De andra sa att det var jättegott! Kul att lyckas när jag aldrig har gjort det innan. Jag är jättetrött nu efteråt... det tog på krafterna men kul var det!
 
Annars idag har jag då varit i stallet. Red litegrann i paddocken så gott det gick, sen när jag väntade på att pappa skulle komma (det gick i 40 på motorvägen...suck) borstade jag Abbey, städade lite i sadelkammaren och så. Dagen började med kaos så det var skönt att få tankarna på annat. Nu känns det okej ändå. Jag försöker bara göra det som jag ska. Det finns ingen annan väg ut från helvetet.
 
Nu ska vi snart julfika och titta på nobelmiddagen. Mysig måndagskväll.
 
 
 


Jag tror på en vit jul


 
Snöö, snöö, snöö! Nu har även vårt hörn här på sydkusten blivit vitt. Det har snöat och blåst hela dagen. Mysigt ändå. Mamma och jag klädde på oss och gick en runda i snön, sen när vi kom tillbaka hängde jag upp talgbollar till fåglarna och byggde en snögubbe. Jag fick flashbacks från när jag var liten och skulle bygga en snögubbe. Det kändes alltid som en evighet innan kloten blev stora men med lite tålamod gick det ju. Jag blev nöjd i alla fall! Sen så har jag bakat pepparkakor, julpysslat och lite så.
 
Jag har så starka tjockkänslor nu... det har hållt i sig många dagar och jag blir galen. Jag vet att den känslan har lurat mig så många gånger förut och då har jag gjort sånt som jag inte ska, så nu försöker jag bara fortsätta göra det som jag vet är rätt. Jag ska inte agera på känslan. Inte, inte, inte. Om jag hela tiden flyr så kommer jag aldrig komma i mål. Stå ut i känslan.
 
Jag ska fråga mamma om jag får julpynta huset imorgon. Jag har smygstartat och satt upp tomtar lite här och där, och mitt rum är ganska julpyntat redan, så nu tycker jag det är dags för hela huset att bli julfint. Det blir kul! Det ska visst snöa och blåsa imorgon med men inte lika mycket tror jag. Jag tror i alla fall på en vit jul. Underbart!
 
Min snögubbe Fridolf!
 


Fötterna är som isbitar


 
Jag sitter framför teven och försöker tina upp. Det är över en timme sen vi kom hem men en del av fötterna är fortfarande bortdomnade. Visst har jag alltid haft dålig blodcirukulation men detta är ju löjligt. Har tjocka strumpor, myskläder och sitter invirad i en filt, och har druckit en stor kopp te.
 
Det har blivit för mycket kyla idag kanske. Först stallet några timmar och sen var jag bara snabbt hemma och åt (risgrynsgröt, mums!) innan jag åkte med mamma och pappa på julmarknad. Mysigt var det och vi handlade en del faktiskt. Krans till dörren, en stor julkokbok, fina smörknivar och lite annat. Och så tog vi lotter så klart, och jag vann ett doftljus. Det är kul med julmarknader, speciellt då när mörkret kommer och det lyser upp med marschaller, eldar och så.
 
Jag hade jättemycket ångest i förmiddags. Det satt nog i lite från gårkvällen (för mycket godis för att huvudet skulle klara det). Verkligen kaos i huvudet och jag visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Det är obehagligt när ångesten blir så stark... jag har svårt att hantera den och alltför ofta dämpar jag den med promenader eller spring i trappan, vilket jag vet är helt fel. Nu var jag ensam hemma också så då var det svårare att stå emot tvången... Men det känns bättre nu. Jag vet att jag behöver bättra på maten om jag ska klara av att gå upp i vikt. Jag har inget att oroa mig för egentligen, men det är lättare sagt än gjort. Så svårt att förklara det starka i huvudet...
 
Det ska bli en mysig kväll har jag bestämt. Vi ska äta räkor till middag och julfika ikväll. Sen imorgon ska det snöa hela dagen typ. Då tänker jag nog julbaka. Perfekt att göra det när snön faller utanför fönstret... :)
 
 


Underbar vinterdag


 
Home again. Och här är typ ingen snö. Hos farmor var det ändå en del snö, och det är på andra sidan Skåne. Inte norrut överhuvudtaget. Det verkar bara vara vårt lilla hörn här nere som inte är vitt. Jag har fått en vinterdag i alla fall och är nöjd med det. Gått snöpromenad, byggt en snölykta, testat sparken lite och bara njutit av det fina vintervädret. Underbart!
 
Jag pratade med läkaren från öppenvården imorse. Det var inget givande samtal precis. De ville att jag skulle börja på deras dagvård men det ville inte jag (och min behandlare på Capio tycker inte heller att det är en bra idé) så det var tack och hej, och jag får själv söka hjälp någon annanstans. Jag tyckte läkaren kunde remittera mig dit jag vill men det var inget alternativ. Så jag får börja dra i trådar själv nästa vecka... Men skit samma. Det löser sig.
 
Nu ska jag fortsätta njuta av fredagskvällen. Imorgon blir det stallet och sen julmarknad. Det ser jag fram emot!
 
Ute med pappas gamla spark!
 
Österlen <3


Kaos i huvudet


 
Alldeles för många tankar idag. Stark ångest. Rörigt. Maten har varit kaos. Men kvällen har varit okej ändå. Jag bestämde mig för att inte tänka på hur dagen hade varit och istället göra så att kvällen skulle bli bra. Börja om liksom. Det har funkat ganska bra. När jag kom hem från stallet packade jag, duschade, åt middag och sen satte jag mig i bilen. 1½ timme senare var vi framme hos farmor och vi har pratat, tittat på tv och ätit kvällsfika. Och nu är jag trött. Bara för att en del av dagen har varit kaos betyder det inte att det inte går att vända. Så jag är nöjd.
 
När det är sånt kaos i huvudet och jag inte har koll på någonting är det bästa att åka någonannastans. Så jag vandrade iväg till stallet (klarade mig utan att halka). Miljöombyte är det bästa i de situationerna. Det gick bra att rida med så det känns bra. Jag hade faktiskt varit duktig och kokat risgrynsgröt innan så att jag kunde ha det till middag. Annars är jag ofta väldigt dåligt på att planera maten och göra den i förväg. Men det gick idag ju.
 
Nä, dags att göra mig iordning för sängen. Imorgon har jag ett tidigt telefonsamtal med läkaren. Spännande att se hur det går... Det ska bli sol imorgon, och typ inte blåsa något. Det gillar vi! Ska köpa gran till farmor också. Mys!
 
Med varma kläder går allt.
 


Torsdag


 
Snö och blåst går inte ihop. Jag fick köra lillasyster till jobbet nu på förmiddagen och det var som att köra i ett rökmoln på motorvägen. Sen slirade jag runt i en rondell, vilket inte var sådär jättekul. Jag tänker inte köra bil mer idag i alla fall. Usch.
 
Jag har en sån konstig känsla i kroppen idag. Illamående och huvudvärk... men jag får ta en sak i taget så att jag inte stressar upp mig. Ska till stallet senare och ikväll kör pappa och jag till Österlen och farmor. Jag har en del att fixa här hemma så ska försöka få det gjort. Skönt när det är gjort och inte ligger och stör.
 
Nä, dags att ta tag i saker nu.
 
Wordfeud har gått bra idag i alla fall.


Det vita på marken gör mig glad


 
Nu har vi vitt på marken igen! Underbart! Det känns verkligen att det är december då. Tyvärr är det jättehalt ute och man stirrar ner i marken för att undvika alla isfläckar... Det var inte lönt att cykla till stallet eftersom det är halt och blåser så jag gick och sen hämtade mamma mig på hemvägen. Vi red i paddocken och det gick jättebra. Viril hoppade till och massa sånt mycket men han lugnade ner sig sen. Jag fick träna på att hålla fast mig. Balansen är det inget större fel på i alla fall. Skönt att de fick röra på sig. Känns bättre då!
 
Jag har kämpat på med maten idag. Det hjälper att gå upp tidigt och jag försöker vara noga med att ha fasta tider att äta på, så gott det går. Men ja, det ska gå. Så enkelt är det. Försöker njuta av allt som december och julen har att erbjuda. Jag fick ångest efter lunchen jag åt, och kom på att det är mycket mättnaden som gör det, men det är väl ändå skönare att vara mätt än att gå omkring småhungrig. Så nöjd med mig själv vandrade jag iväg till stallet. Fullvärdigheten måste jag jobba på men det var ett framsteg att äta något varmt mitt på dagen, vilket jag tyvärr nästan helt har tappat, om det inte är så att jag får maten serverad. Så en liten klapp på axeln.
 
Nu ska vi iväg och handla lite. Sen blir det middag och så myskväll. Blir nog lussebulle senare ikväll. Mums!
 
På väg till stallet. Varmt klädd för att klara de iskalla skånska vindarna.
 

 

Det är jag som ska lära mig flyga


 
Jag vet att det bara är jag som kan göra förändringarna och kämpa mig längst upp på berget. Jag vet att jag måste våga göra det där som jag är räddast för. Jag måste prova för att få veta hur det känns. Jag hatar att vikten skrämmer mig så mycket. Det är bara siffror. Varför ska det vara så svårt? Vi pratade om ärlighet idag. Jag ska försöka skriva ner mina tankar, rädslor och tvång för att få en överblick. Jag måste vara ärlig mot mig själv och inte springa ifrån problemen. Sedan hur jag ska göra för att lösa dem vet jag inte. Det är nästa problem.
 
Jag vet inte vad jag behöver. Ena sekunden är jag redo att lägga mig ner på marken och ge upp, andra stunden vill jag kämpa tills jag mår så himla bra att det inte är sant. Jag vet inte... men på något vis löser det sig väl. Det kanske faller på plats någon dag. Jag är så tacksam för all hjälp jag har fått. Jag tycker egentligen inte att jag förtjänar något mer men tar tacksamt emot det jag får. Det som känns tungt är att ansvaret ligger på mig. Och jag är rädd för att bli lämnad ensam. Ensamheten skrämmer mig. För jag litar inte på mig själv. Jag är livrädd för att falla. Samtidigt så vet jag att jag måste prova mina vingar. Det gör så ont bara. Jag hatar läget jag befinner mig i nu. Det är läskigt hur smal linan än. Jag måste göra något åt det. Inte sen, utan nu. Jag tänker inte falla igen. Aldrig i livet.
 
Just do it. Kämpa för i helvete.
 
 


Tidiga decembermorgnar


 
Nu när det är december börjar jag varje dag med att titta på julkalendern. Så lite efter sju rullar jag ur sängen, släpar med täcket till soffan och myser ner mig där. Perfekt start, och skönt att komma upp tidigt. Jag tror att det kan vara en hjälp för mig att gå och lägga mig tidigare på kvällarna också när jag vet att jag ska upp tidigt. Jag blir glad varje gång jag släcker lampan innan klockan slår tolv. Det är en liten seger.
 
Vintern håller sig kvar här i Skåne och det var jobbigt att cykla till stallet i förmiddags. Rida gick inget vidare heller eftersom temperaturen kröp upp till nollan och det blev kramsnö och då fick hästarna styltor under hovarna. Så ja, det blev ingen lång tur och vi fick gå tillbaka med hästarna. Sedan gick jag större delen av vägen hem eftersom det var så halt och det hade börjat blåsa. Jag landade tungt i soffan när jag kom hem...
 
Annars har dagen varit okej. Mycket tankar som vanligt men de har inte stört så mycket. Imorgon ska jag till Capio och ha samtal, och dessutom träffa en fin vän och gå på stan innan dess. Det ska bli mysigt! Nu blir det kortspel med familjen. Sen ska jag mysa ner mig framför någon gammal julkalender.
 


Mysig första advent


 
Vintern bara kom sådär. Kylan och snön kom från ingenstans. Som alltid men åh, så glad jag blev imorse när jag tittade ut genom fönstret och såg att det var vitt på marken. Den känslan går inte att beskriva. Ren glädje! Jag ägnade förmiddagen åt att baka lussebullar och sen gick jag en promenad i snön. Jag hade lite problem med lussebullsdegen men jag löste det utan att bli arg och kasta deg (ja, det har hänt). Men jag höll på att flyga i luften när jag brände sista plåten... jag gick ut istället och njöt av snön.
 
I eftermiddags var vi på julskyltning i byn. Lite småmysigt och så är det roligt att ta lotter. Vi fick bra utdelning i år. En laxsida, fyra julklappar och en bit ost. Så glad och nöjd var jag när vi gick därifrån. Frös jättemycket däremot. Även om det inte var mer än någon minusgrad så blir det väldigt kallt i och med att det är precis vid havet, och när det blåser är det ännu värre. Värmde mig med adventsfika när vi kom hem. Pepparkakor, lussebulle och en stor kopp te!
 
Måendet har varit okej idag. Tjockkänslorna har varit starka men för tusan jag ska ju upp i vikt så då kan jag lika gärna njuta av pepparkakor, lussebullar och allt annat juligt. Det kan ju inte bli bättre egentligen? Så mer julgott ska det bli! Jag har fortfarande pepparkaksdeg kvar så får baka det någon dag snart. Typ imorgon kanske...
 
Nu mer adventsmys med familjen.
 
 
Min snölykta!
 


December börjar bra


 
Alltså jag vaknade klockan sju imorse och kunde inte somna om. Antingen blev det för mycket pepsi max igår (troligt) eller så längtade jag så mycket efter julkalendern (också troligt). Så antaligen en kombination av de två kanske. I alla fall så verkar julkalendern lovande. Greveholm är ju bäst och så är det skånskt också. Bättre än så kan det inte bli, hehe. Så en bra början på december. Dessutom låg det liiite vitt på marken när jag vaknade. Det ska komma mer inatt och imorgon. Hoppas, hoppas!
 
Det har varit fantastiskt väder idag. Sol och vindstilla och typ nollgradigt. Det var underbart att rida! När jag kom hem (lite småfrusen) åkte resten av familjen till Lund för att höra när storasyster sjunger. Jag har bakat pepparkakor istället (och bränt mig på armen...aj). Jag smakade en men jag är inte riktigt nöjd med degen. Det smakar för lite tycker jag, men jag får se vad de andra säger. Mina smaklökar fungerar inte sådär super alltid...
 
Nu ska jag lägga julkalenderpaketen fint under den lilla granen och sen om någon timme ska jag laga middag. Kycklingtacos ska det bli! Jag fick uppdraget att laga middag eftersom de andra är iväg. Jag lagade middag igår också ju men det är bra övning för mig. Sen ikväll blir det mys!
 
 


RSS 2.0