Man tager vad man haver



Tack för alla fina ord. Det värmer mycket ska ni veta! Och tänk att jag faktiskt har satt spår här i Kalmar trots alls. Ni fina människor, ni förstår inte hur mycket det betyder.

Idag har vi haft seminarium i skolan. 4½ timme satt vi och pratade igenom varandras texter. Det var givande faktiskt. Men jag var kall som en isbit efteråt, min blodcirkulation är inte den bästa. Jag vandrade till stan efteråt och köpte en fin ljusstake i form av en snöflinga. Mitt kalenderljus står i den nu, inlindat i aluminiumfolie. Det ser lite roligt ut. Inte så snyggt, men vad ska jag göra? Får kanske leta efter en ny imorgon. Tänkte mest att jag var tvungen att ha en ljusstake till imorgonbitti så att jag kan tända ljuset samtidigt som det första avsnittet av julkalendern rullar på teven.

Första december imorgon! Helt underbart!


Min fina lösning, haha.



Sanningen



Klockan är snart halv 1 på natten. Jag borde alltså ligga nerbäddad i sängen och sova, men detta är en sådan natt då jag inte kan gå och lägga mig. Sängen lockar och jag vill inget hellre än att krypa ner under mitt duntäcke...men osynliga krafter håller mig därifrån. Det är så ibland.

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Jag känner mig otroligt nöjd med att jag klarade tentan, bara tanken på att behöva gå igenom allt det där igen får mig att krypa ihop och gömma mig i ett hörn. Jag blir extra känslig när saker inte går som tänkt, när jag inte kan ha full kontroll över situationen. Det är en av mina svagare sidor. För att balansera upp det tar jag oftast ut det på mat och motion.

Flytten till Kalmar blev inte riktigt som jag hade tänkt. Det är inget fel på skolan, människorna, lägenheten eller så, felet är jag själv. Många av er som läser känner till min bakgrund och sjukdomshistoria och jag kan väl kortfattat säga att jag har halkat tillbaka rejält. Absolut inte så långt som för tre år sedan när jag fick diagnosen anorexi, men inte heller långt därifrån. Livet funkar inte riktigt för tillfället...

Jag blev aldrig friskförklarad innan jag åkte till England i januari. Visserligen mådde jag ganska bra, men vikten var för låg och tankarna låg där i bakhuvudet och lurade. Nu har jag halkat för långt ner i helvetet igen och jag väljer att be om hjälp innan jag tar i sönder mig själv helt. För jag är trött på detta nu, jag har bestämt mig för att krossa anorexin en gång för alla. Jag vill inte förstöra min kropp för all framtid, utan jag vill kunna leva det där vanliga familjelivet någon gång i framtiden.

För några veckor sen berättade jag för mina föräldrar, och några speciellt utvalda, hur jag mådde och vad jag ville. Så efter denna terminen flyttar jag hem till Skåne igen. Klart att det känns som ett misslyckande, men det skulle vara ett ännu större misslyckande om jag förstörde mig själv och min kropp. Det vill jag inte. Varför vänta med att be om hjälp?

Det kommer bli bra det här. Det är jag säker på.
Nu ska jag sova. Snart. Natti!




Mirakel händer



Jag fick godkänt på tentan! Kan ni fatta det? Alltså igår när jag tittade på resultatet på internet trodde jag att jag hade fått underkänt, men det stod det för att jag skulle komplettera en sak till photshopuppgiften (som inte har med tentan att göra). Alltså kan jag inte få godkänt på kursen förrän det är fixat men tentan är alltså avklarad! Så underbart!

Nu är interju 1 inlämnad och jag ska analysera nio andra intervjuer till morgondagens seminarium. Mindre kul, men det går. Snart ska jag ta en paus och vandra ner till stan och försöka hitta en ljusstake som passar till mitt kalenderljus. Jag hoppas jag hittar en eftersom det är ett lite tjockare ljus.

Godkänd på tentan alltså! Ni kan inte förstå hur glad och lättad jag känner mig nu!



Den nervösa väntan



Jag går som på nålar och väntar på att betyget på förra kursens tenta ska komma. Sjukt nervös är jag...men jag är inställd på underkänt. Det kändes inte bra överhuvudtaget (även om jag knappt minns eftersom det är typ 1½ månad sen nu... ). Fast inatt drömde jag faktiskt att jag fick VG, haha. Det var en rolig dröm! Jag tolkar det som att jag har fått bottenbetyg.

Jag återkommer. Det positva just nu är att jag nästan är färdig med artikeln. Tumme upp för det!


Väntar med spänning...



Det lilla är ibland stort



Höststorm och första advent rimmar inte så bra tycker jag. När det är julskyltning ska det inte virvla löv i luften, regnet ska inte heller piska mot marken och blåsten ska inte blåsa mig ur kurs när jag försöker gå rakt fram. Förra året var det packat med snö och jag åkte kana hela vägen till julskyltningen i byn. Åh, vilka fina minnen!

Eftermiddagen tillbringades tillsammans med några fina människor. Vi satt på café, tog en sväng på Lions julmarknad och besökte brandkåren där det bjöds på glögg och pepparkaka. Dessutom passade jag på att samla information till mitt reportage som jag ska skriva. Jag tror att det funkar så skönt att ha kommit ett steg på vägen.

En bra dag trots vädret. Och bra för mig att umgås med folk lite. Jag blir lätt väldigt osocial när måendet inte är så bra... men bra övning. Och nu ska jag ligga med benen högt för jag är fortfarande svullen om fötter och anklar. Inte vidare trevligt, ont gör det också ibland...



Julpyssel



Julmässan på Kalmar slott var en besvikelse. Jag fick typ noll julkänsla. Sveriges vackraste julmässa? Tror inte det va...jag har sett bättre. Det hjälpte väl inte heller att man fick trängas med folk vart man än gick. Mer än hälften av tiden stod vi stilla, men fick vi se slottet lite grann i alla fall och det var trevligt. Jag hade nog för höga förväntningar och det är kanske där problemet ligger?

Nu ikväll har jag satt upp adventsljusstakar och stjärna i mina fönster. Och julpysslat litegrann. Jag var inte på humör för julkort så det blev en smällkaramell och ett sånt där hjärta som man hänger i band. Jag kommer ihåg att man alltid gjorde sådana på julpysslet i skolan. Jag älskade den dagen då man fick gå runt på hela skolan och i varje klassrum var det något nytt pyssel man kunde göra.

Imorgon tänkte jag gå på julskyltning. Jag får se om jag får med mig någon, annars får jag gå själv. Tänkte skriva mitt reportage då också. Det ska ju blåsa ännu mer imorgon än vad det har gjort idag, så det blir kanske "Julskyltningen som blåste bort" eller något. Vi får se.





Advent på ingång



Idag måste jag fixa min adventsljusstake, så jag ska vandra iväg och köpa ljus, mossa och lite dekorationer. Viktigt, viktigt! Jag älskar vår adventsljusstake som vi har hemma. Mamma och jag köpte ljus nu när jag var hemma, men jag ska göra denna fin också.

Senare i eftermiddag blir det julmässa på Kalmar slott. Den sägs vara Sveriges vackraste så det ska bli spännande att se om den lever upp till det. Jag älskar att gå på julmässor och julmarknader, man hittar alltid något roligt att köpa. Och lotter! Förra året vann jag ett pepparkakshus! Så lotter är ett måste om det finns.

Men först ljusjakt!


Min vinst förra året!



Vila



Jag släckte lampan 23.00 igår. Det var väldigt bra för att vara mig! Jag behövde den sömnen och det är skönt att det är helg så att jag kan få sova lite mer. Denna veckan har varit jobbig...

Ikväll blir det bara vila. Mina fötter och vader är svullna så jag får ligga högt med benen och hoppas på att det är bättre imorgon. Så nu har jag myst ner mig framför teven iklädd min one piece. Fredagsmys!





Natten blev kort



Jag brukar alltid vakna minst en gång varje natt, typ runt halv fyra-fyra tiden. Då brukar det vara skönt att veta att jag har några timmar kvar att sova. Inatt vaknade jag för en gångs skull inte vid fyra, men däremot trodde jag att klocka var fyra när jag vaknade. Så trött som jag var trodde jag att jag borde ha några timmar kvar att sova. Så fel man kan ha. Klockan var några minuter över sex och jag skulle gå upp 10 minuter senare. Det var inte så kul, men det var bara att släpa mig ur sängen.

Ni kan förstå att jag var trött när jag vandrade till tentasalen. Frukost hade jag inte heller fått i mig så det var inget drömläge för att skriva tenta precis. Men tentan gick över förväntan, jag trodde att den skulle vara svårare (säger jag nu) men det kändes ändå helt okej. Vi får väl se när resultatet kommer.

Ikväll blir det tidigt i säng. Jag orkar knappt stå på benen nu...



Tillbaka i smålandet



Så är jag tillbaka i Kalmar efter nästan en vecka hemma i Skåne. Tenta imorgon och det känns ju sådär, men jag är så trött att jag inte riktigt orkar bry mig. Misslyckas jag så gör jag, då blir det omtenta. Så är det helt enkelt. Jag har noll energi och kan inte koncentrera mig överhuvudtaget. Myrorna i benen är flera tusen och ångesten har gjort sig bekväm på min axel. Och den sover aldrig.

I helgen ska det bli ett besök på julmarknaden i Kalmar slott och julskyltningen i stan. Första advent på söndag och några dagar senare är december igång. DET ser jag fram emot! Där kan jag förhoppningsvis hitta min energi och livsglädje...


Vi högg vår egen gran förra julen. Det var jätteroligt!
(men jobbigt att såga, haha)



Tomten lyser upp tillvaron



När jag rotade igenom julsakerna hittade jag min usb-tomte! Han är väldigt underhållande när han spelar på sina trummor till julmusiken. Jag gapskrattar och familjen tittar lite sådär konstigt på mig, haha. Men det är väl bra att vara lättroad?





Är det torsdag snart?



Jag längtar tills torsdag klockan 12. Då är Skavlan-skit-analysen inlämnad och tentan gjord. Just nu står ångesten mig upp i halsen och det mest på grund av Skavlan-analysen. Jag har kämpat med den i flera timmar och än är jag inte färdig. Det står helt still liksom... jag vill bara ha den klar och någorlunda bra. Och så är det tentan på torsdag. Jag har typ inte pluggat någonting. Får se om någon kan förhöra mig senare ikväll...

Annars idag har jag ridit. Alltid skönt att komma till stallet och få tankarna på annat, även om det var svårt idag med allt det här skitet hängandes över mig. Men nu ska jag ner och titta till min lussebullsdeg! Snart luktar det jul i vårt hus!





Det som inte längre finns kvar



Idag har inte varit någon bra dag. Det är tufft nu och jag faller. Jag klamrar mig fast vid det lilla som finns, men det räcker inte. Jag går runt i ett ångestmoln och vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag undrar om det inte är bättre att sätta punkt här och nu? Ska jag verkligen behöva genomlida den här sista sträckan också? Ja, det ska jag. Världen anpassar sig inte efter mig, det är jag som måsta anpassa mig efter den. Och så är det.

Ny dag imorgon. Nya tag.



Söndagstrött



Jag försöker lyssna, jag gör faktiskt det. Däremot går det inte alltid så bra.

Söndagstrött är jag och har varit hela dagen. Huvudet värker och ryggen likaså, men så är det ibland. Det har varit en bra dag i alla fall! Först lite plugg och sen cyklade jag till stallet. Viril var väldigt lugn och hoppade bara till en gång, så det var trevligt för omväxlings skull, haha. Ett snabbt besök i Malmö har jag också hunnit med idag. Och gjort köttfärslimpa. Så en lagom ansträngande söndag.

Imorgon måste jag verkligen ta tag i pluggandet. Ångesten börjar komma krypandes... så får varva plugget med ridning och promenader. Det blir nog bra.

Allt löser sig tillslut. Ibland tar det bara lite längre tid.



Jag tjuvstartade med julbaket



Nu luktar det jul i vårt hus! Eller gjorde rättare sagt...nu luktar det mer mat. Mamma och pappa ska ha gäster ikväll och då bakade jag en mjuk pepparkaka enligt mammas beställning. Jag smakade några smulor och den blev nog godkänd. Det luktade ljuvligt i alla fall!

Så gäster här ikväll alltså. Förmodligen får jag agera taxi till lillasyster, annars ska jag efter middagen bädda ner mig i soffan och titta på något juligt. En gammal julkalender kanske? Bara en vecka kvar till första advent!


Så här blev resultatet!


Mjuk pepparkaka

Tid: 1 timma, varav 45 min i ugnen
1 kaka

·        100 g smör eller margarin

·        2 ägg

·        2 dl socker

·        1½ dl filmjölk

·        1½ tsk ingefära

·        1½ tsk nejlikor

·        2 tsk kanel

·        1 tsk bikarbonat eller 2 tsk bakpulver

·        3 dl vetemjöl

Smält matfettet och låt det svalna.

Smörj och bröa en avlång form eller en sockerkaksform med hål i mitten som rymmer ca 1 ½ liter.

Vispa ägg och socker så det blir vitt och pösigt, gärna med elvisp.
Tillsätt filmjölk, ingefära, nejlikor, kanel och bikarbonat (eller bakpulver). Blanda till en jämn smet.
Tillsätt vetemjöl och det smälta matfettet. Blanda till en jämn smet.

Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader i ca 45 minuter.
Låt kakan stå i formen i några minuter innan du stjälper upp den. Lägg formen över kakan medan den svalnar.



Man måste våga



Nyss hemkommen från stallet. Jag blev lite nerkyld på vägen hem så nu har jag bytat om till myskläder och sitter under en fleecefilt. Och dricker pepsi max, som då kanske borde ha varit en stor kopp te egentligen. Men jag får inte sitta här så länge eftersom vi ska åka till Ikea när mamma kommer hem.

Jag har börjat fundera på en sak...vet inte hur jag ska formulera det bara, så får nog återkomma med mina tankar. Men visst är det så att man alltid lär sig något av allt? Även om det visar sig vara helt fel så är det ingen katastrof. Det måste vara värre att bara gå kvar i samma gamla, trygga spår och inte våga testa nya vägar?

Jo... så är det nog, men jag återkommer.

Ikea nästa!





Tuff-tuff tåg



Just nu sitter jag på ett tåg till Karlskrona. Otippat va? Nä, men det är så här att pappa är i Karlskrona över dagen så då tänkte jag åka med honom hem till Skåne. Även om det tar lite längre tid så är det billigare och lite roligare än att sitta på ett tåg. Är så trött på det nu.

Idag i skolan har vi lärt oss att analysera en text. Tydligen så är det en 10-poängsfråga på tentan. Tenta om en vecka förresten så nu när jag är hemma måste jag plugga också. Kommer vara hemma tills på onsdag. Lycka!

Imorgon blir det ridning och sen Ikea närmare kvällen. Och plugg dessförinnan. Tumme upp för det!


Jag lekte tåg i somras.



Onsdag



Ett andetag i taget. Då går det över till slut. Förhoppningsvis...

Presskonferensen gick väl bra och artikeln fick jag ihop. Speciellt bra tror jag inte att det blev, men detta var bara en övning så får väl trösta mig med det. Annars har Kalmar bjudit på underbart väder, så jag tog en promenad längs vattnet till stan.

Imorgon är det heldag i skolan och sen sätter jag mig på första bästa tåg till Skåne. Längtar!



Vi börjar dagen med presskonferens



Det var minusgrader när jag vaknade, och frost. Underbart! Jag tror att det kommer bli en härlig morgonpromenad. Ska nämligen på presskonferens i polishuset nu på morgonen, och sedan ska vi skriva en artikel från den informationen vi får. Det kan ju bli spännande att se hur det går.

Deadline är halv tre och efter det tänkte jag kanske sätta mig en stund på biblioteket och läsa. Jag får se om jag orkar. Men först presskonferens!





Snart är julen här!



Kan ni fatta att det är mindre än två veckor kvar till första advent? Det går liksom inte att förstå, men jag älskar det! Jag älskar julen som många vet, och snöö! När får vi snö tro? Får vi lika mycket som förra året? Det var extremt ju...vi åkte pulka från taket och firade julafton två gånger eftersom vi inte kom till farmor på Österlen på julafton. Hade vi försökt köra hade vi fått fira julafton i en snödriva. Så det blev först julafton hemma och dagen efter hos farmor.

Ikväll har jag börjat med julkorten. Det är hög tid för det nu kom jag på. Men nu ska jag titta på julfilm i form av "Surviving Christmas".


Får vi lika mycket snö i år?



Tågförseningar....som vanligt



Dessa tåg...nu är jag så trött på dom. Man kommer aldrig fram i tid. Oftast gör det väl inte så mycket om tåget är några minuter sent, men ikväll gjorde det så att jag missade bussen och eftersom jag inte kände för att stå och frysa i en timme gick jag hem. Tur att jag hade rullväska...

Imorgon är det heldag i skolan. Är sådär lagom peppad för det. Jag läste en del på tåget i alla fall, vilket känns bra. Nä, men skolveckan ska bli lite rolig eftersom vi ska på presskonferans i polishuset. Så det händer lite kul saker!




Ett steg på vägen



Nu har jag sagt det där svåra. Det känns okej, och det blir nog bra.

Jag har haft två underbara dagar. Igår blev det en jättehärlig ridtur med överpigga hästar och på kvällen vandrade jag till Kyrkans Hus och deras cafékväll och pratade bort flera timmar. Mycket trevligt och välbehövligt.

Idag har jag promenerat med Ie, haft kvalitetstid med mamma, lagat ängamatsoppa och nu ska vi titta på film.

Mycket bra!


Fina Viril som var överpigg igår.





Kära Skåneland



Home sweet home! <3

Känns skönt att vara hemma i Skåneland.
Imorgon ser jag fram emot en tur till biblioteket, till stallet och pussa på hästarna och lite annat.

Men först en god natts sömn, förhoppningsvis.


Och nu är det bara de svåra orden som ska våga sig ur min mun. Sen kanske det kommer känns okej.



I ångestens famn



En sån här stark ångestattack har jag inte haft på länge. Jag trodde promenaden skulle dämpa ångesten men istället var jag helt skakig när jag kom in genom dörren. Jag la mig på golvet, kallsvettandes och skakandes, kröp ihop och kände pulsen slå snabbt. Försökte andas lugnt och tänka positva tankar.

Kul kväll...





Överkörd av en bandvagn



Efter sex timmars föreläsning känner jag mig överkörd av en bandvagn. Och vi skulle egentligen hållt på två timmar till, men läraren tyckte att det räckte för idag. Jo, det tackar jag för! Hade inte klarat en endaste minut till... höll på att somna så trött jag var. Jag hade sovit dåligt, koncetrationen var i botten och myrorna i benen flera tusen. Inget bra läge att sitta och lyssna på en föreläsning.

Imorgon är det en heldag till. Hur ska det gå liksom? Men då vet jag att jag ska hem till Skåneland efteråt. Det kommer hålla humöret uppe! Finns inget bättre och nu behöver jag verkligen komma hem. Kraften i mig håller på att ta slut om man säger så.

Nu borde jag börja laga mat. Kyckling ska det bli!



Jag gör som jag vill



Idag har mina ben varit tunga som sten. Det bästa då hade varit att mysa ner mig under en filt och typ inte röra mig på hela dagen. Jag funkar dessvärre inte så utan gör ofta tvärtemot vad kroppen säger. Så jag cyklade ner till biblioteket som planerat och satt där och läste en stund och sedan gick jag till stan och gjorde ett ärende. Cyklade hem och la tvätt i tvättmaskinen. Efter det gick jag en promenad till affären eftersom jag är väldigt sugen på clementiner. Kom hem och la tvätten i torktumlaren, och nu sitter jag här.

Senare ikväll måste jag dessutom vandra iväg och hämta ett paket. Men imorgon har jag skola hela dagen så då får benen den vila som dom nog vill ha. Tur det kanske...


Clementiner och julmust!



Veckan börjar bra



Klockan är bara 11 måndag förmiddag och jag har redan varit duktig och köpt toapapper och bokat tvättid. Så produktiv dag än så länge. Om 1½ timme sådär ska jag vandra iväg till skolan för att börja en ny kurs, "Att intervjua och skriva". Jag tycker det ska bli ganska roligt, för skriva tycker jag ju om. Vet att vi ska lära oss intervjuteknik denna veckan. Det är alltid lite spännande att börja en ny kurs tycker jag.

Så det är dagens planer, och det räcker gott och väl. Är jättetrött fastän jag har sovit 8 timmar inatt. Why liksom? Förresten så ligger inte Kalmar i en dimma längre, nu småregnar det istället. Var är solen?



En välbekant väg



Jag kniper igen ögonen så hårt jag kan för att slippa se
Vägen jag vandrar på är alldeles för bekant
Jag vet vad som väntar där framme, ändå fortsätter jag gå
Jag vill stanna där jag är, sätta punkt
och säga de där små orden som hellre förblir osagda,
men jag vet att benen inte kommer stanna förrän kraften är slut





Dimman lättar inte



Ännu en dimmig dag. Alltså seriöst så har Kalmar legat i dimma hela veckan. Jag skojar inte, varje gång jag har tittat ut så har jag konstaterat att det fortfarande är dimmigt. När jag idag vandrade ner mot stan så tänkte jag ta en annan väg och gå längs vattnet. Vad var det för lönt med det? Jag såg ju ingenting ändå. Jag blir galen på det här! Ja hej, i-landsproblem!

I stan mötte jag några tjejer från klassen och vi satte oss på O'learys och tittade på finalen i Svenska cupen mellan Helsingborg och Kalmar. Mat landade också i magen och jag är fortfarande mätt efter min kycklingburgare. Men fotbollen var kul och maten god så det var en lyckad eftermiddag.

Nu ska jag snart bädda ner mig framför teven och ha SATC-maraton. Känner mig lite halvkass så det blir perfekt...





Fredagsmys!



Nu är kursen avslutad. Resultatet kommer om några veckor så man få liksom gå på tå ett tag till. Den där tentan känns inte bra... men strunt samma. Den tiden, den sorgen! Nu är det fredag och jag ska göra jättegod kyckling i ugn. Har köpt champinjoner också! Mums!

Snart ska jag bädda ner mig framför teven och mysa. En stor påse godis (man får liksom passa på när det är halva priset) har jag också köpt. Fredagsmys!


En mysbild från förra veckan :-)



Vår tidning: Mat på skånska



Kroppen känns tung och orkeslös. Vet inte riktigt varför... ska i alla fall försöka ligga stilla hela kvällen och titta på tv. Skolan börjar 9.00 imorgon, så sovmorgon blir det inte. Imorgon ska vi opponera på en annan grupps tidningsframsida, och det ska bli ganska intressant faktiskt att se vad alla har fixat ihop. Och hur sågade vi kommer bli. Det har liksom varit standard för denna kursen, att en gång i veckan så blir man lite nedslagen för att arbetet man har gjort inte var så bra som man själv tyckte. Men ja, så är det. Sista dagen imorgon.

Nu ska jag värma soppa och mysa ner mig framför teven.


Här är vår tidning!



Att drömma



Jag drömde en obehaglig dröm inatt. Jag undrar om jag skrek högt på riktigt? Mina drömmar är oftast långa och detaljrika, och ofta kommer jag ihåg dem. Ibland är det bra, ibland inte. Jag hoppas sannerligen att jag drömmer något trevligare inatt.




3 maj
2009

Jag måste berätta om en dröm jag hade för två nätter sedan. Jag tror att det var mamma, syster och jag som var någonstans och så skulle vi välja vilken väg vi skulle gå. Vi valde den vägen som var som en bergsvägg. Man fick alltså klättra och det var ingen lätt klättring. Inga hjälpmedel hade man utan man fick hålla sig fast i berget så gott det gick och samtidigt då klättra uppåt. Jag var livrädd och tänkte att jag aldrig kommer klara detta. Samtidigt som jag försökte klättra uppåt så var det många som föll ner, men dom blev inte ledsna för det. Dom skrattade för det gjorde inte ont att ramla ner i den mjuka sanden. Men jag var fortfarande livrädd för att tappa taget och ramla ner. Det blev svårare och svårare att ta sig uppåt och när jag skulle över kanten var det nästan omöjligt. Det blåste massor och jag kände att det var slutet för mig. Jag skulle inte klara det. Men jag lyckades kravla mig över kanten och där möttes jag av många människor. Sedan skulle man tydligen ta sig ner och det gjorde man genom att lägga sig på en madrass och sen kasta sig utåt. Jag gjorde inte det själv utan hade någon bredvid mig. Och vad jag kommer ihåg så gjorde det inte ont att landa på marken (och det var väldigt högt och man kom med en himla fart). Jag tror till och med att jag skrattade för att jag var så lättad över att det inte hade varit värre.




Onsdag



Idag vaknade jag åter igen av oväsen utanför fönstret. Det gjorde att jag ännu mindre ville krypa ur min sköna, varma säng.

Men skola nu och fortsatt arbete med grupprojektet, som ska vara inlämnat idag. Sedan ikväll är det "Bonde söker fru"! Så denna dagen ska nog bli bra.



...



Jag vill dra täcket över huvudet och försvinna.
Ångesten andas tätt intill min nacke.
Alla dagar, dygnet runt.

Jag förstår inte hur jag hamnade här ännu en gång.
Den falska lyckans cirkel,
det är där jag lever.

Förlåt.





RSS 2.0